SPRÅKET OCH HJÄRNAN. Tvåårige Edvin Forsaeus sitter framför en dator med elektroder på huvudet. På skärmen blinkar olika objekt fram.
Strax efter ger en röst ord åt bilderna som Edvin just sett.
– Motorcykel. Ekorre. Röbenör.
Vänta nu... ”röbenör”? Det är ju en drake på bilden!
Nästa gång den visas på skärmen kallas den ”sibb”.
Någonting stämmer inte här ...
Precis det – att något inte stämmer – registreras av elektroderna på Edvins huvud.
Utslagen i hjärnans reaktionskurvor kommer sedan att analyseras för att psykologiforskaren Kristina Magnusson ska kunna förstå exakt vad som händer ungefär var i hjärnan när vi lär oss nya ord.
– Nätverken i hjärnan kopplar ihop ord med sådant vi känner igen. När ett ord som vi inte förväntar oss dyker upp, ökar hjärnans aktivitet, eftersom vi måste lära oss något nytt. Drömmen är att begripa hur språkinlärning går till, förklarar hon.
Rent konkret skickar hjärnan signaler via olika nervbanor. Är det ett ljud eller en bild? Vad betyder informationen? Och stämmer mönstret med vad jag hört förut? Informationen bearbetas blixtsnabbt från nacken fram mot pannan. Men exakt på vilket sätt vet man alltså inte. Ännu.
– Tabar! hojtar Edvin Forsaeus när ännu en glad och mullig fantasidrake visar sig på skärmen.
Han har hört den kallas för ”tabar” några gånger nu. Nästa gång ”tabaren” visas är det den som kallas ”röbenör”. Gången därpå syns bara en del av bilden, sedan en siluett. Varje gång byter objektet namn. Och varje gång reagerar Edvins hjärna på de konstiga kombinationerna.
Efter en halvtimme får Edvin ta av sig elektrodmössan. Han är ett av hittills 26 barn som deltagit i experimentet. När det är över om cirka ett år ska omkring 60 barn ha testats ett par gånger när de är i åldern 20 och 24 månader.
Kristina Magnussons forskning är ett delprojekt i Lunds universitets stora Linnéprojekt kallat ”Thinking in time cognition, communication and learning”. Projektet leds av Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap.
– Vi försöker att skapa led i modeller för hur man lär sig språk. I förlängningen kan det hjälpa barn med språkproblem eller göra språkundervisningen mer pedagogisk. Men vi vet fortfarande väldigt lite om hur inlärningsprocessen går till, säger han.
En hel del ser man dock tecken på redan. Som att små barn fokuserar mer på detaljer än på helheten. Inte konstigt då att det är svårt att veta skillnad mellan buske och träd: båda sorterna har ju en massa blad att titta på.
Ju bättre man kan koppla ihop objektens former, kategorier, funktioner och det ljud vi använder för att sätta ord på objektet – desto enklare är det att lära sig nya ord. Ju större ordförråd, desto lättare blir det att hitta mönster i all information och hitta rätt ord för den nya kunskapen.
– I åldern runt två år och upp till femton, lär sig barn att behärska 50 000–60 000 ord av sitt modersmål. Det motsvarar tio nya ord om dagen, säger Peter Gärdenfors.
Och just mellan arton månader och två år inträffar ordförrådsspurten, då barnet går från att lära sig ett par nya ord i veckan till att effektivt ta till sig flera om dagen.
Hur det går till får Kristina Magnussons datakurvor hjälpa till att visa. Under tiden får Edvin Forsaeus vindruvor som tack för sin insats för vetenskapen. Och en bil som är röd.