Martin säljer sex - för att han vill

Klockan är halv nio en februarikväll i Malmö. En och en halv timme senare är Martin framme vid gymmet, med tre hundralappar i fickan.

Han heter inte så på riktigt, men vill inte vara offentlig när han nu berättar om hur han lever sitt liv som prostituerad. Han vill inte heller ha sitt ”affärsnamn” i tidningen, många av hans kunder i Malmö kan då känna igen sig.

– När män köper sex av mig betalar de samtidigt för tystnad och ömsesidig respekt, säger han.

Illustration: Ursula Wilby

Han minns inte första gången han tog betalt för sexuella tjänster. Det var inte ett aktivt beslut, ingen särskild dag. Vad han däremot minns tydligt är sin första sexupplevelse med en man. Det är tiden före Internets genombrott. Martin är sjutton-arton år gammal, hittills har han bara varit med tjejer. Han längtar efter att prova homosex och börjar botanisera bland telefonlinjer för homosexuella.

– Syftet var att i smyg ha sex med män. Första träffen kickade mig, och jag fortsatte.

Det är i mötena med männen som en successiv insikt växer fram i Martin; att det han gärna sysslar med kan ge pengar, att många han träffar via telefonlinjerna är beredda att betala.

– Om jag nu ändå har sex, varför då inte tjäna lite.

Han tar mellan 300 och 500 per gång. Allt som allt har han tjänat en kvarts miljon på att sälja sig. Ändå är inte pengarna det avgörande. Det är, säger han, hans lust som driver honom. Martin beskriver sig som promiskuös, vilket innebär att han har mycket sex med många olika och tillfälliga partners. Förutom själva sexet blir han upphetsad av mötena, det diskreta smygandet, den snabba kontakten utan följder. Makt är också en bevekelsegrund.

– Det ger mig en känsla av makt när männen sätter så mycket på spel för att ge mig pengar för att få suga av mig, säger han.

Framför allt familjefäderna utsätter sig för stora risker, menar Martin. De är rädda för att bli avslöjade eftersom de är olagligt att köpa sex. Minst lika rädda är de för att avslöjas av sina fruar.

Martin tillhör en grupp som flera nordiska forskare nu börjar intressera sig för; män som säljer sex via Internet. I stort sett alla kunder träffar han på nätet. Hemsidor med chattrum finns i överflöd och koderna är kända; man efterlyser ”äldre generös man”, men pratar inte öppet om pengar eftersom man då kan bli avstängd från sajten.

De som hittar varandra flyttar sina samtal till ett chattprogram där var och en själv bestämmer vilka personer man vill prata med. Internet har utökat kundkretsen och gjort träffarna enkla, menar Martin. Och även om kontakterna är snabba – ibland går det bara någon timma mellan mötet på Internet och sexträffen – så utgör kommunikationen på Internet ett slags säkerhet.

Proceduren från första ”tjena, läget?” till en träff ger Martin möjlighet att avgöra om någon är en knäppgök som bör undvikas, eller ej. Hittills har han aldrig råkat illa ut. Han säger att han är försiktig och att han aldrig utsätter sig för risker bara för att tjäna lite extra.

– Jag tänker ofta på de prostituerade kvinnorna som går på gatan. När jag ser dem funderar jag över vårt samhälle och varför vi lämnar de redan så hårt utsatta kvinnorna i sticket. Jag skulle aldrig någonsin sätta mig i en främmande människas bil, det kan vara livsfarligt, säger han.

Hans hållning är att prostitution är okej så länge ingen mår dåligt av det. Han känner många som säljer sig. Han menar att människans sexualitet idag ser annorlunda ut än för bara tio år sedan. Ungdomar experimenterar på ett annat sätt, nya former har blivit norm. Att lägga ut bilder på sig själv på nätet är vanligt, liksom att sexdebutera via webbkameror hemifrån det egna rummet. Och att visa upp sig i webbkameror mot betalning (ofta utgör betalningen telefonkort till mobilen).

– Om ungdomar mår dåligt i sitt experimenterande har de ingenstans att vända sig eftersom vuxna inte hänger med i förändringarna. Det funkar ju inte när vuxna säger att det ungdomarna gör är fel, eller när skolkuratorn eller någon på ungdomsmottagningen moraliserar och fördömer, säger Martin.

Han efterlyser en nyanserad debatt om sexualitet och prostitution. Alla mår inte bra av att experimentera eller sälja sig, alla mår inte heller dåligt av det, resonerar han.

– Varför inte utgå ifrån dem det funkar för, och på det viset få igång en diskussion som leder till att unga människor kan få stöd, säger han.

För egen del hemlighåller han sin prostitution för familjen och vännerna. Dels för att den bara utgör en liten del av hans sexualitet, dels på grund av samma mekanismer som gäller för experimenterande ungdomar; en rädsla för reaktioner och fördömanden.

– Att ha sex som jag har finns inte i min mammas verklighet, att sälja sex ännu mindre. Mina föräldrar har bra yrken och bra med pengar, de kan inte förstå det här, säger han.

Under de tretton år som Martin sålt sig till män har han fortsatt att ha relationer med tjejer. De har inte fått veta. Vissa perioder har han inte prostituerat sig alls, vilket ofta haft med tidsbrist att göra, men han har alltid börjat sakna det efter ett tag och återupptagit verksamheten.

– Jag fortsätter så länge jag mår bra av det, och fram tills jag bildar familj, säger han.