Läkare anmäler sällan doping

LUND. I Sverige finns ett centralt biverkningsregister hos Läke­medelsverket. Hit rapporteras varje år tusentals biverkningar av mediciner. Vad som inte rapporteras in är biverkningar av till exempel anabola steroider.

Anledning: dopningspreparaten finns inte i medicinregistret Fass och är inte godkända som mediciner.

– Vad jag kan se har vi under 2000-talet, här i södra sjukvårdsregionen, tre rapporterade fall av biverkningar från missbruk av anabola steroider, berättar Elisabet Ekman, chef för biverkningsenheten vid Universitetssjuk­huset i Lund.

– Det senaste var 2007, en man som använt anabola steroider vid styrketräning och drabbats av njurproblem. Dessförinnan finns det en patient som drabbades av en stroke. Det var 2002.

I Läkemedelsverkets centrala register finns bara fem fall av biverkningar av anabola steroider.

– Det är fem muskelbyggande unga män som drabbats av bland annat leversjukdom, hjärn- och hjärtinfarkt, berättar Bengt Lindskog på Läkemedelsverkets biverkningsregister.

Det finns alltså ingen samlad bild av dopningens biverkningar i Sverige, trots att patienter med sådana problem i många fall tvingas söka läkarvård. Men enligt en grupp svenska forskare har mellan 50 000 och 100 000 svenskar använt anabola steroider.

Att sidoeffekter av dopning inte rapporteras har flera förklaringar. Bland annat är inte biverkningsregistret avsett för ”felanvändning” av mediciner. En överdos sömnmedel är definitionsmässigt inte en biverkning, inte heller tungt missbruk av olagligt importerade anabola steroider.

– Det här går förbi de officiella systemen, säger Folke Sjöqvist, professor emeritus i farmakologi och expert på dopning.

Ändå är biverkningar av dopning inte ovanliga i vården. I en dansk studie från 2006 svarade en tredjedel av 671 tillfrågade läkare att de någon gång stött på biverkningar av dopningspreparat. Nästan alla var män under 40 år.

Alternativet till officiella biverkningsregister är polisanmälan. På detta område har en dramatisk ökning skett de senaste tio åren. Från 341 anmälda dopningsbrott 1997 till 1 422 förra året.

Straffskalan för grovt dopningsbrott är mellan sex månaders och fyra års fängelse, vilket gör det möjligt för läkare att bryta patientsekretessen och föra vidare uppgifter till åklagare och polis. Sekretesslagen innehåller vidare ett särskilt undantag, som innebär att uppgifter om dopningsbrott får föras vidare.

Men att polisanmäla eller åtminstone rapportera om biverkningar är känsligt, menar över­läkare Bertil Persson, chef för Hudkliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.

– Även om vi skulle misstänka att aknen kommer av dopning har vi ju en situation med en patient som ska behandlas. Vi är beroende av patientens förtroende.

– Som jag ser det är det enda vi kan göra att upplysa våra patienter om sambanden och riskerna, säger Bertil Persson.

Underrapporteringen av biverkningar bidrar till osäkerheten kring hur vanligt det är med dopning, menar professor Folke Sjöqvist.

– Ändå är det kanske inte så förvånande. Det är illegala droger. Inga läkare är inblandade, medicinerna har ingen registrerad tillverkare och användarna vill inte berätta, konstaterar han.