Vår nya syndabock

Text: Daniel Rydén
Publicerad 9 maj 2009 23.30 Uppdaterad 3 juni 2009 13.36

Hälsa.
Nyss brydde vi oss inte om dem. Nu är vi besatta av kolhydrater. Den trenden gör dieten till en fest. Äntligen kan en riktig karl banta.

En vårkväll år 2002 satt journalisten Andreas Palmaer och hade tråkigt i salongen på Stockholms stadsteater. Ett par dagar senare fick LO-Tidningens läsare veta hur föreställningen om de ryska flyktingarna hade varit:


”Dessa trista femtimmarspjäser är kulturens motsvarighet till marathonloppet. Bara de segaste överlever. Fulladdade med kolhydrater och med en upptränad urinblåsa står vi ut med allt ...”


Det är inte utskåpningen av dramat som gör texten historisk, utan ordvalet. Palmaer formulerade sitt teaterminne alldeles i slutet på en epok: den tid när en skribent kunde nämna ordet kolhydrater alldeles i förbigående, utan att uppfordra sina läsare att gå ner i vikt.


Ingen fetlagd normalsvensk brydde sig särskilt om kolhydrater våren 2002. Det var fettet som skrämde. I nästan femtio år hade överviktiga nordbor uppmanats att oroa sig för smöriga wienerbröd och gräddiga såser. Kolhydraterna slank ner utan åthävor, både vid matbordet och i medierna.


Men så hände något. Robert C Atkins gjorde entré i svensk press. Den 26 mars 2003 berättade nyhetsbrevet Foodwire om den amerikanske läkaren och hans diet som på trettio år hade fått femton miljoner amerikaner att byta matvanor:


”Protein är bra, kolhydrater är dåligt. Ja till biff, nej till bagel. Gärna en hamburgare men utan bröd i så fall.”


Detta var Atkinsmetoden.


Robert Atkins idé var att vi ska begränsa intaget av kolhydrater, till exempel genom att låta bli potatis, bröd, ris och pasta. Om vi gör detta kan vi äta desto mer kött, fläsk, smör och grädde.

Så förvandlades en dittills harmlös kemisk förening till huvudmisstänkt bakom västvärldens tilltagande fetma.

Och en bantningsindustri som hade tjatat om fett i ett halvt sekel fick plötsligt en fräschare affärsidé.


Det dröjde inte länge förrän vi lärde oss att vissa kolhydrater är ännu sämre än andra. En del av oss kanske inte riktigt förstod vad ”glykemiskt index” är. Men den nya vågen stod inte att hejda, och konsten att skilja på snabba och långsamma kolhydrater är numera lika samhällsviktig som att kunna simma, surfa och sortera sopor.


Tidningarna skriver allt mer om kolhydraterna. Kolhydraterna håller på att ta över det offentliga rummet. De har, för att tala journalistspråk, blivit tidernas snackegrej – vilket är anmärkningsvärt med tanke på hur komplicerade de är. Om du på ett uttömmande sätt kan redogöra för vad ett kolhydrat är så är du förmodligen kemist eller åtminstone certifierad näringsfysiolog.


Vi är besatta av kolhydrater. Hur kunde de bli ett så hett samtalsämne? Här behövs en expert som är bra på både mat och folklivsforskning. Håkan Jönsson är kocken som blev doktor i etnologi och nu ägnar sin tid åt att ta reda på varför vi tänker som vi gör om det vi sätter i oss.


Kolhydraternas genomslag har flera bidragande orsaker, säger Håkan Jönsson.

– Den första förklaringen är naturligtvis att vi är fortsatt väldigt upptagna av våra kroppar, hur de ser ut och hur mycket de väger.


Samtidigt var vi 2003 väldigt trötta på de gamla vanliga råden om hur vi skulle gå ner i vikt.

– De handlade väldigt mycket om att undvika det som är gott, och äta det som är trist och tråkigt. Man tog bort kött, fläsk, smör, grädde, ost och allt annat som vi tycker sätter guldkant på vardagen.


Doktor Atkins utmanade denna fettsnåla råkostkultur.

– När det uppstår en rörelse där man till synes både kan ha kakan och äta den, så är det klart att den blir populär. När den dessutom kan formuleras i termer som låter vetenskapliga är det inte konstigt att den får ett stort genomslag, säger Håkan Jönsson.


Men det viktigaste är kanske genusperspektivet, tror etnologen. Det manliga.


Den 17 mars 2008 läxade tidningen Chef upp Sveriges företagsledare för deras nonchalanta inställning till kolhydrater:

”Har du svårt att fokusera? Undvik mental slapphet genom att äta rätt.”


Ett typiskt tecken i tiden, konstaterar Håkan Jönsson. I kolhydraternas tidsålder kan pampen hålla diet utan att tappa brallorna.

– För första gången är det nu möjligt för en man att banta utan att bli ansedd som en löjlig figur.


– Med Atkins och liknande metoder kan mannen ägna sig åt att äta det som anses vara viktig och manlig mat: kött, fläsk och smör. Och spara in på det som inte är lika viktigt för identiteten, det vill säga de så kallat kvinnliga tillbehören – som grönsaker, potatis och annat.


Typiskt. Men inte så dumt kanske.

– Vi vet att övervikt är vanligare bland män, liksom de åtföljande sjukdomarna. Då är det bra att män bantar.


Inför årets högskoleprov lät Norrköpings Tidningar den certifierade coachen Cecilia Åkesdotter påminna 2 350 skrivande östgötar om kolhydraternas avgörande betydelse för framgången:


”Ät rätt så att du kan fokusera.”


Manlighet och ledarskap, fokus och framgång. Undra på att karlar pratar kolhydrater.


Det är bara en hake: Vi tycks inte gå ner i vikt av det.


När Atkinsmetoden kom till Sverige var 50 procent av de svenska männen överviktiga. Nu väger 52 procent för mycket.

Större eller mindre text



1 läsare har reagerat på denna artikel

0% är glada

0% är likgiltiga

0% är nyfikna

100% är arga


Hur reagerar du på "Vår nya syndabock"?

  • Fungerar bra
  • Jag kan intyga att det är ett utmärkt förslag att äta mindre kolhydrater för den som har råd. Med ett par rejäla träningspass och rätt diet kommer strandformen på någon månad. Att 50% var feta förr och 52% nu betyder inte att dieten inte funkar - snarare att den inte fått tillräcklig spridning.
  • Sven
  • söndag 10 maj 2009 kl 00:19

  • Ersätt kolhydraterna med mättat fett, ...
  • ... det sätter igång fettförbränningen. Kolhydrater känns kanske fräscht och nyttigt, men höjer blodsockret och öppnar upp för fettinlagring samt stoppar fettförbränningen. Läs mer på www.kostdoktorn.se En plufsig mage är inte synonymt med högre ålder. Det är ett tecken på för högt kolhydratintag.
  • Landola
  • söndag 10 maj 2009 kl 09:11

  • wat?
  • "[...] kan mannen ägna sig åt att äta det som anses vara viktig och manlig mat: kött, fläsk och smör. Och spara in på det som inte är lika viktigt för identiteten, det vill säga de så kallat kvinnliga tillbehören – som grönsaker, potatis och annat" ... - det här måste vara något av det dummaste jag läst på mycket länge. Är artikeln ett inlägg under kategorin "humor"?
  • Troed Sångberg
  • söndag 10 maj 2009 kl 09:28

  • Kostcirkeln?
  • Vad hände med kostcirkeln som man fick höra om i skolan? Det är inte så att vi skippat denna och ändrat våra vanor till mer socker och alkohol? Mitt tips: ät lite av varje från kostcirkeln och rör på dig!
  • Rikard
  • söndag 10 maj 2009 kl 09:36

  • Skitsnack
  • Ät vad ni vill ....men rör er därefter . Ni kan säga vad f-n ni vill , det största problemet vi har i västvärlden är tv:n , om man ägna sig själv och sin kropp lika mycket tid som man lägger vid tv:n så skulle det inte finnas hjärtsjukdomar som uppkommit av fetma . Så kära vänner köp inte alla dessa produkter som finns i alla butiker . Köp ett gymkort i stället , det blir billigare och roligare . ÄT VAD NI VILL , RÖR ER DÄREFTER . Det är det ända som hjälper .
  • Jimmy ryberg
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:02

  • Den enkla lösningens bedräglighet
  • Egentligen är det enkel fysik. Den energi man stoppar i sig omsätts antingen till rörelseenergi, eller så lagras den - som fett. Alla dessa dieter är ju bara ett svar på människors längtan efter enkla lösningar.
  • Eva
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:04

  • Vansinnigt
  • Alla dessa metoder härleder ur samma problem: folk är för lata för att träna. Försök träna hårt 3 ggr i veckan utan kolhydrater, lycka till, det är helt omöjligt. Ni åstadkommer precis samma sak som alla andra metoder: mindre fett, mindre muskler, sämre kondition (hjärtat). Sen när kolhydratintaget smyger sig på igen så ökar vikten omgående. Men musklerna och hjärtat mår nu sämre innan dieten. Träna 3ggr i veckan och unvik socker, det är det enda som hjälper, det enda som får en att må bra.
  • Malte
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:26

  • LCHF gav mig hälsan tillbaka
  • För ett halvår sen var jag körd i botten. Utmattad, trött, överviktig, hade migrän, IBS, ledvärk o början till diabetes. Började med LCHF och mår nu mycket bättre. Ingen migrän, ingen IBS, piggare och 11 kilo lättare. Äter jag mer än ca 20 gram kolisar/dag får jag snabbt tillbaka det jag blivit av med. Maken har blivit av med sina överskottskilo, är piggare och världen snurrar inte längre när han reser sig upp och han svimmar inte. LCHF är ingen snabb viktkur, det är en livsstil. Prova gärna.
  • Effis
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:40

  • BS!
  • Denna artikel handlar inte ens om mat eller om olika dieter, den handlar om genusroller och könsmönster. Hur kan man lägga ett genusperspektiv på kost och mat utan att hänvisa till något? Källa kanske? Ert "genusperspektiv" är inte ens ett genusperspektiv. Det finns en skillnad mellan genus och kön. Läs lite innan. Detta var bara en snyggt sätt att upprätthålla och fastställa genus, en gång för alla. "Det ÄR skillnad på mat, det finns kvinnlig mat & manlig mat." Bullshit!
  • Xx
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:56

  • Ni som sätter träning i första hand
  • Jag är ett bevis för att ni har fel. Jag blev sjuk av kolhydrater trots att jag tränade 3 dagar/vecka. Utseendemässigt var jag även då vältränad och smal. Kolhydrater gör dig hungrigare, och tränar du så behöver kroppen mer energi, vilket gör att din aptit ökar. Ska du gå ner i vikt på kolhydratkost så måste du i praktiken svälta. 20-40% av den vikt du då förlorar är muskler. Äter du lågkolhydrat/högfettskost så bygger du muskler och bränner fett.
  • Landola
  • söndag 10 maj 2009 kl 10:59
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu