Mattan ett alternativ på växande marknad

Placebo, flum eller fungerande egenvård?
Enligt Laila Zryd-Carlsson, som tagit spikmattan med sig från en studieresa i Ryssland, når smärtan från plastpiggarna ryggmärgen och endorfiner, som är kroppens egna smärtdämpande medel, frisätts.

Laila Zryd-Carlsson är rektor för Komplementärmedicinska högskolan, en privat massörutbildning som inte är knuten till universitetet eller något sjukhus.
- Vi måste ha ett holistiskt synsätt. Skolmedicinen räcker inte, individen är mycket mer komplicerad än så, menar Laila Zryd Carlsson.

Inom läkarkåren är komplementärmedicin inte ett etablerat uttryck. John Ektor-Andersen, specialist i smärtlindring vid Universitetssjukhuset Mas, är kritisk till språkbruket.
- Det är inte komplementärt över huvud taget, utan endast ett icke vetenskapligt sätt att resonera. Ett äkta komplementärt förhållningssätt är exempelvis beteendepsykologerna, alltså när den biomedicinska vetenskapen inte kommer längre.

Spikmattan då? John Ektor-Andersen har svårt att säga något säkert.
- Vi är ute i det rent spekulativa. I Indien har man legat på spikmattor i hundratals år, men det är ingen här som vet så mycket om det.

Han menar att den säkert kan frigöra endorfiner, liksom massage kan göra. Smärta stressar kroppen och flyttar därigenom fokus från exempelvis en rygg eller nacke som gör ont.

John Ektor-Andersen ser lösningen som kortsiktig, men tror inte att den är farlig på något sätt. Farhågorna handlar snarare om att patienterna hamnar i något som tar mycket tid och är opraktiskt, istället för att lära sig slappna av, enligt John Ektor-Andersen.
- Den så kallade komplementära marknaden är stor och växande och utan översyn. Det är även en synnerligen kommersiell marknad och det i sig är ett problem.

Lars Dahlin, överläkare i handkirurgi på Mas, rekommenderar patienter som är intresserade av någon metod utanför den konventionella vården att kontrollera om och hur den testats.
- Många metoder är inte väl verifierade. Metoden bör ha testats på två grupper, en som fått behandlingen och en som inte fått den.

Eftersom det kan vara svårt för patienten att sätta sig in i eventuella studier menar Lars Dahlin att det är upp till den som saluför en produkt eller behandling att visa att effekten är verifierad.
Jeanette