Varje år beställs tusentals gentester för laktosintolerans i Skåne.
– Det kan vara helt i onödan, säger överläkaren Louise Laurell som ifrågasätter om sjukvården ska ägna så mycket resurser åt ett test som kan ge vilseledande svar.
Att vara laktosintolerant innebär att vara överkänslig mot laktos, mjölksocker, som finns i mjölkprodukter.
En genmutation gör att den svenska befolkningen är bland de folkgrupper i världen som tål mest laktos. Men i Sydeuropa, Asien och Afrika är det snarare ett normaltillstånd att befolkningen är överkänslig mot mjölksocker.
Med andra ord är det både normalt att ha en mage som klarar laktos och att ha en mage som inte gör det.
Användningen av gentester som kan berätta om en person är laktosintolerant ökar kraftigt i bland annat Skåne. Förra året skickade läkare i regionen in runt 11 000 blodprov till laboratoriet i Skåne.
– Det är lätt att skicka iväg testerna, men svårt att tolka svaren. Att en person bär på en gen som kan ge laktosintolerans betyder egentligen inte alltid att personen inte tål laktos. Det finns andra faktorer som spelar roll, säger Louise Laurell, överläkare på barn- och ungdomsmedicinska kliniken, Skånes universitetssjukhus.
I sitt arbete har hon sett att testerna även görs på barn och unga – vilket hon är mycket kritisk till.
– Mjölk, bröstmjölk, är primärt ett födoämne som barnet behöver för att överleva. Det är därför först efter förskoleåldern som en del barn – och då främst barn med rötter i andra länder – börjar få en minskad tolerans mot laktos. Det betyder i praktiken att nästan alla barn i förskoleåldern tål laktos, vare sig de bär på genförändringen eller inte, säger hon.
I exakt vilken ålder som en eventuell laktosintolerans ”blir definitiv” är svårt att avgöra. Bland annat Ricardo Almon, läkare och forskare i Örebro som nyligen forskat kring laktosintolerans, säger att provet kan vara osäkert för unga före puberteten.
Med andra ord kan en ung person som har besvär med exempelvis diarréer felaktigt få en förklaring att det beror på laktosintolerans, om provsvaret visar att barnet bär på genförändringen.
På så sätt kan en allvarligare diagnos, av exempelvis en tarmsjukdom, missas eller bli fördröjd, menar Louise Laurell.
– Egentligen borde man, istället för att ta blodprov, prova att undvika rena mjölkprodukter under minst två veckor för att se om det hjälper. Om symptomen då inte helt försvinner ska man söka läkare för att utesluta laktosintolerans och få svar på vad ens bekymmer egentligen beror på.
En studie ska nu göras i Skåne för att ta reda på om det är medicinskt motiverat att göra gentester på barn med magbesvär och om ingreppet är etiskt och ekonomiskt försvarbart.
Louise Laurell understryker att människor i allmänhet blivit oproportionerligt oroliga för laktosintolerans, som inte är en sjukdom, och att okunskapen är stor. Hon är inte ensam i sin kritik. För ett par månader sedan skrev flera läkare en artikel i Läkartidningen på samma tema, ”överdiagnostiseringen” av intoleransen hos barn.
Ska föräldrar till unga som fått diagnosen laktosintolerans vara oroliga för att ha fått fel diagnos?
– Ja, om barnet växer dåligt eller har andra symtom trots att man minskat på laktosen i kosten, då kan det eventuell finnas en bakomliggande sjukdom. Då bör man kontakta sin husläkare för remiss till barnläkare, säger hon.