Morgonpigga har gått genvägen

Morgontrött eller kvällstrött? Tillhör du dem som irriteras över att inte kunna ha bättre kontroll på dygnsrytmen? Glöm det. Nya rön avslöjar att din rytm är inkodad i dina gener och nästan omöjlig att göra något åt.

Det innebär å andra sidan att det är dags att slappna av. Det är troligen inget fel på din karaktär eller din vilja. Människor som ständigt tjatar om att det bara handlar om att ta sig själv i kragen och svänga på dygnet har helt enkelt fel.

Bakom studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Science (28.1.2008), står forskare i Tyskland och Schweiz under ledning av sömnforskaren Steven Brown vid universitetet i Zürich.

De har under lång tid studerat det som på fackspråk kallas circadian, det vill säga den 24-timmarscykel som i stort sett alla levande varelser – djur, växter, svampar, bakterier – styrs av. Ordet circadian betyder kort och gott ”ungefär en dag”.

I grunden bestäms cykeln givetvis av den tid det tar för jorden att snurra runt sin egen axel, eftersom detta avgör dygnets längd. Men detta är bara själva fundamentet. I praktiken är det inre processer som avgör hur varje art och varje individ reagerar på solens upp- och nedgång.

Det har länge stått klart att människor är väldigt olika. Några är pigga som lärkor på morgonen och färdiga att gå till sängs redan vid niotiden på kvällen. Andra har en aktivitetstopp mitt i natten och tvingas släpa sig ur sängen på morgonen.

Frågan som forskarna – och vi andra – brottats med är hur mycket av detta som är genetiskt betingat och hur mycket som är ren kulturpåverkan.

Vid tidigare studier har man letat efter genetiska skillnader hos människor med olika läggning. Men detta har krävt speciella sömnlaboratorier vilket har gjort forskningen både tidskrävande och kostsam.

Problemet löstes dock av Steven Brown och hans kollegor. De tog helt enkelt hudceller från 28 försökspersoner och odlade cellerna på sedvanligt sätt i ett vanligt laboratorium. Sedan infördes en gen med förmågan att producera ljus, så kallad bioluminescens, i cellerna.

De fann att ljuset från cellerna varierade i styrka i takt med dygnsrytmen. Genom att mäta hur mycket ljus de gav ifrån sig under loppet av några dygn kunde forskarna bestämma rytmen hos varje cell – och i förlängningen hos de personer som cellerna tillhört.

Faktum är att varje cell har en egen liten klocka som går i takt med likadana klockor i de andra cellerna. Cellernas tidsuppfattning synkroniseras av hypothalamus, en del av hjärnan som har hand om många livsviktiga funktioner, och som uppenbarligen fungerar som centralklocka.