Trenden är inte ny. Den har återkommit med ojämna mellanrum under flera
tusen år.
Allt? Efter en nick från Lena börjar Martina Stefanova sleva brunt,
julkoleliknande vax ur en kastrull och smeta ut det över hennes ljumske med
en bred metallspatel. Med sin plasthandskklädda hand river hon sedan av det
i snabba ryck uppåt. Huden blir skär.
På andra sidan det vita draperiet hörs klapprande klackar och ljudet från
ytterdörren till Julis kosmetik, som hela tiden öppnas och stängs. 21-åriga
Lena ligger på rygg på britsen, naken så när som på linne och ljuslila
ankelsockor. Hon kramar ett stresshjärta medan Martina Stefanova snabbt
jobbar sig över hennes venusberg.
– Benet!
Lena lyfter sitt högra ben och tar tag om låret. Martina Stefanova blåser på
det varma vaxet medan hon smetar ut det på ena sidan mellan benen, håller
undan de inre blygdläpparna och rycker. Till sist plockar hon några strån
lutad över Lenas kön.
– Då vänder vi!
Lena ställer sig på armbågar och knän. Martina Stefanova fortsätter med
vaxet mellan hennes skinkor.
– Jag känner mig som en gynekolog som
jobbar utvändigt, hojtar hon (i sitt standardtonläge) och skrattar (också
standard).
– Svanka lite till! Många frågar om det inte är äckligt, men jag tänker inte
på det. Bara att håren ska bort och att det ska bli fint och lent.
Lena får lotion att smörja med och kränger på sig prickiga stringtrosor och
jeans. En ny tid är redan uppskriven i den fullklottrade tidboken. Sedan två
år kommer hon varje månad.
– Det är fräschare utan hår. I vår
generation är det normalt. För oss är det mer onaturligt att ha hår, säger
hon.
Hon började raka sig i underlivet i fjortonårsåldern, ”när alla andra gjorde
det”.
– Men det ändras snabbt. I dag börjar en del kompisars yngre
syskon raka sig och gå med string i elvaårsåldern. Det tycker jag är vidrigt.
Svampinfektioner. Inflammerade talgkörtlar och hårsäckar. Ökade flytningar.
Och kondylom som sprider sig på ett helt nytt sätt, eftersom könsvirusets
vårtor kan tränga in överallt där huden är skadad.
Det är resultatet av att de allra flesta unga tjejer, i alla fall de som går
till ungdomsmottagningen Rooseum i Malmö, rakar sig i underlivet.
–
De tycker det är äckligt med hår, säger barnmorskan Helene Kaukinen.
– Någon sade till en kollega att ”jag har hellre vårtor än hår”.
Även de som inte är sexuellt aktiva rakar sig. Trenden kom för omkring tio år
sedan, när stringtrosorna slog igenom på bred front. För att undvika
besvären brukar barnmorskorna föreslå att de ska klippa håret i stället.
– De skakar bara på huvudet, säger Helene Kaukinen, även om vissa till slut
följer rådet.
Det är vanligt också bland killarna att raka eller trimma håret. Ofta,
berättar ungdomsmottagningens sjukskötare Rolf Sandstedt, efter önskemål
från tjejerna.
– Samhället har gjort att vi tycker det är äckligt
med hår. Men jag är inte så ängslig, jag kan vänta fem–sex veckor innan jag
tar bort det här, hojtar Martina Stefanova och tar sig mellan benen utanpå
förklädet, samtidigt som hon berömmer en stamkunds nya frisyr (på huvudet),
tar betalt av en annan, antecknar i tidboken, svarar i telefon och trycker
en chokladbit ur bjudskålen i handen på 76-åriga Maj-Britt Hallberg som
kommer in andfådd efter en cykeltur.
Maj-Britt Hallberg ska få ögonbrynen plockade. Armhålorna och benen fixar
hon själv om de ska synas, det har hon gjort sedan hon var ung.
Underlivshåret har hon aldrig kommit på tanken på att ta bort helt.
– Men man får inte ha hår som sticker ut ur bikinin, det ser hemskt ut, säger
hon.
Många kvinnor över 35 år kommer till salongen för att bara få bikinilinjen
fixad.
– De börjar smått, men efter tre gånger har vi tagit bort allt,
säger Martina Stefanova, själv 29 år.
– Håret är inte fint utan smutsigt och fult, fortsätter hon.
– Min mamma sa aldrig något om mina hår när jag var tonåring. Men
tjejkompisarna sa: ”Har du hår på benen?” Jaha, man skulle tydligen inte ha
det. ”Raka inte, jag vaxar”, sa mamma. Jag brydde mig inte men kände pressen
från andra.
Martina Stefanovas mor Iliana drev hudvårdssalong i Bulgarien innan hon
öppnade i Malmö 1993. Nu har de slutat med manikyr, pedikyr och make-up.
– Vi har inte tid, det är så stor efterfrågan på vaxning.
Att ta bort könshåret är ingen ny idé. Grekerna, romarna och egyptierna
gjorde det. Troende muslimer har gjort det i mer än tusen år. I konsten har
människor oftast avbildats hårlösa.
Ändå råder det ingen tvekan om att trenden just nu är stark i västvärlden.
Musik- och såpakändisar talar om sina hårlösa kön och flashar dem gärna som
av misstag. Raden med engångshyvlar på varuhuset har bytts ut mot en hel
avdelning hårborttagningsprodukter (vissa med namnet Venus).
Allt fler hudvårdssalonger erbjuder hårborttagning med laser, vax eller
epilering, metoder som ger mindre besvär och mer varaktigt resultat än
rakning. I Malmö öppnade i fjor Sveriges troligen första salong helt
inriktad på vaxning.
Idén med Studio Cera är en salong som på kontinenten, dit ”alla” går och fixar
ben, armhålor, ryggar, och det som hudterapeuten Conni Triantafillidou
kallar problematisk hårväxt, som mustasch på kvinnor. Men det som lockar de
stora skarorna är intimvaxningen.
Är det vettigt att ta bort underlivshåret med tanke på riskerna?
– Det bästa är om man inte går på sin hårväxt där över huvud taget, men ska
man göra det så är det bättre att vaxa, säger Conni Triantafillidou.
Även om hon tror att trenden viker något ser hon ljust på framtiden.
– Om man en gång har börjat lägger man inte av. Man känner sig renare. Det är
man inte, men det handlar om känsla. Vi säger att svampinfektioner kan öka,
men folk vaxar ändå. Det är inte logik som styr.
När en person handlar irrationellt kan det bero på komplex eller
vanföreställningar. Men när många människor samtidigt beter sig till synes
oförklarligt går orsaken ofta att hitta i det diffusa knippe av normer,
värderingar och handlingar som utgör en kultur, detsamma som Martina
Stefanova kallar samhället.
Sociologen Ann Kroon, forskare vid Uppsala universitet, menar att det släta
kroppsidealet blir ett sätt att ta makt och kontroll över sin kropp och sig
själv.
– Du måste visa att du tar hand om dig, att du inte
förfaller. En fläck på ditt yttre blir ett antagande om ditt inre, säger hon.
Att bli människa, och särskilt kvinna, kräver ett ständigt arbete med
kroppen – och ett ständigt köpande.
25-åriga Anna Lundgrens bikini kräver ingen bikinilinje. De svarta
badbyxorna av boxermodell slutar en bit ner på låret. Hårbuskarna i
armhålorna skymtar när hon klättrar uppför stegen från 25-metersbassängen på
Kockum fritid.
En gång frågade ett barn på nio–tio år henne varför hon hade hår under
armarna.
– Jag svarade att det får man när man blir vuxen.
Efter att ha börjat raka armhålorna och benen i tonåren slutade hon när
hon märkte att det fanns de som hade håret kvar. Dessutom gillar hon sitt
hår. De flesta hon känner ägnar ingen större energi åt kroppshåret, och hon
tror inte att någon helt tar bort könshåret.
Helt annorlunda var det i Peru, där hon just tillbringat ett halvår.
– Där är alla kvinnor rakade. Min pojkvän förstår inte varför jag inte gör
det. Men jag vill tro att vi har kommit längre. Vi har kvinnor i
chefspositioner, lika löner och en jämställdhetsdebatt. I Peru är de på väg
framåt, vi ska inte backa till deras nivå.
Skulle hår och makt hänga ihop? Det tror sociologen Ann Kroon också. Fast
tvärtom:
– Ju större kraven blir på att könen ska vara jämlika,
desto mer ökar trycket på att kroppen ska vara olika, säger hon.
– I början av 1900-talet skedde enorma omvälvningar i det västerländska
samhället. Kvinnor kom för första gången ut i offentligheten och in på
männens områden. De rakningsvanor vi tar för givna i dag, att kvinnor rakar
sig under armarna och på benen, började då.
Kön är ett av våra mest grundläggande sätt att sortera människor, och därför
blir kännetecken för kön, som varierar genom historien och mellan kulturer,
mycket viktiga.
– Det som är gränsdragande belägger vi med äckel, som
det som kan väcka maskulina associationer hos en kvinna. Så avgränsas vad
normal kvinnlighet får vara, säger Ann Kroon.
Helt hårlösa kön är fortfarande betydligt vanligare hos kvinnor än hos män.
– Det blir ett avväpnande av den kvinnliga sexualiteten. Det är ingen ovanlig
slutsats bland dem som forskar om pornografi. Kvinnans kön transformeras
till ett mer barnlikt stadium, hon ska inte vara lika vuxen i det sexuella
mötet.
Också det manliga idealet har förändrats. Från Sean Connerys ryamatta i
Bond-filmerna till Fredrik Ljungbergs babylena tvättbräda.
–
Det räcker med det hår som är på huvudet, det ska inte vara någon annan
stans, säger 20-årige André Andersson, som kommer till Studio Cera för att
vaxa de närapå osynliga håren på rygg och mage.
Brösthåren trimmar han själv, håret i armhålorna ryker också ibland, och
könshåret hålls noga i schack.
– Men benen ska vara
håriga. Det är manligt. Tjejer rakar benen, inte killar.
Samma spontana observation har Ann Kroon gjort. Och benen är den enda
kroppsdel som inte omnämns i hårborttagningsguiden på Manolo.se, en
skönhetssajt för män. Guiden har fått 405 läsarkommentarer med allt ifrån
praktiska tips till könsrollsdebatt.
Så här skriver signaturen William:
”Raka armhålorna... det är väl inget män ska göra. Då kan vi ju lika gärna
börja raka benen åxå.”
Gränsen mellan manligt och kvinnligt flyttas ständigt. Nästa ideal är
omöjligt att förutse. Så mycket hårlösare kan det i alla fall inte bli.