En väsentlig del av både Skånes och Sveriges befolkning bor längs kusten. Ännu
fler använder den till rekreation och annat.
Eftersom så mycket bebyggelse ligger kustnära hotas inte bara enskilda
fastigheter.
Stora delar av samhällsstrukturen påverkas när vattenmassorna stiger:
vägar, vattenledningar, elnät och järnvägar, vattentäkter, grundvatten,
rekreationsområden, byggnadsminnen, fornlämningar, jord- och skogsbruk,
naturskyddade områden, hamnar och fiske. För att nämna några saker.
Medvetenheten om detta hos kommuner, myndigheter och andra organ är relativt
nymornat.
Det var inte många år sedan stilfulla byggprojekt glatt planerades och ritades
in så att havet nära nog slickade dem.
Det är över nu. I dag är siffrorna här intill så tydliga och entydiga att
ingen som är med och planerar byggnader, vägar, ledningar och annat kan
blunda för dem.
Skåne är extra utsatt. Öresund och sydkusten värst.
Till skillnad från resten av Sverige där landhöjningen – på upp till nio
millimeter om året – i viss mån mildrar effekten av de stigande
havsnivåerna, sjunker Skåne upp till en millimeter per år.
De pågående klimatförändringarna höjer inte bara havsnivån. I Skåne höjs
medeltemperaturen med runt fyra grader till 2070. Nederbörden ökar och blir
kraftigare på vinterhalvåret. Stormarna blir fler.
Och havsnivåhöjningar är inte bara en snäll vattenyta som stiger lite.
Erosionen, havets förmåga att gnaga på kustlinjen och långsamt äta upp den,
tilltar också.
I Löderups strandbad har havet på sextio år ätit sig närmare trehundrameter in
och svalt stora delar av campingplatsen där.
Sådant kan inte hända, svarade nog den som anlade campingen på 1950-talet.
Sådant kan hända. Och nu bereder sig de skånska kustkommunerna för nya tider
där just sådant kan hända. Kartan visar var framtidens vågor kan klucka.