På sina håll kan upp till hälften av istäckets tjocklek ha bildats underifrån,
av vatten som frusit till i underjordiska sjöar, enligt en ny studie.
Amerikanska forskare har upptäckt att vatten som är instängt djupt under den
sydliga kontinentens istäcke regelbundet omväxlande tinar och fryser i
botten. Fyndet, som redovisas i senaste numret av tidskriften Science,
vänder upp och ner på den gängse uppfattningen om hur isen bildas i
Antarktis.
Det är väl känt att smältvatten under isen fungerar som ett smörjmedel när
sönderbrutna istäcken glider ut i havet. De senaste åren har forskarna också
på allvar börjat intressera sig för de underjordiska sjöar som finns under
stora delar av Antarktis.
Byggs på underifrån
– Våra resultat visar att modellerna för hur istäcket förändras även måste
inkludera det vatten som finns under isen, säger projektledaren Robin Bell
vid Columbiauniversitetet.
Runt en fjärdedel av istäcket kring Dome A på den Östantarktiska högplatån,
den högsta och kallaste punkten på kontinenten, består enligt forskarna av
is som frusit och byggts på underifrån. På sina ställen tycks lite mer än
hälften av isens tjocklek ha utvecklats från botten. Återfrysningen där är
till och med större än påbyggnaden av is ovanifrån, visar studien.
Urgammal process
Forskarna antyder att de underjordiska sjöarna omväxlande tinat och
återfrusit ända sedan Östantarktis formades till ett stort sammanhängande
istäcke för 32 miljoner år sedan.
Orsaken till att de djupt begravda ismassorna kan börja smälta är att de
överliggande lagren fungerar som isolering. Den stänger in värme som bildas
av isens friktion mot underlaget, och värme kan också stråla upp från berget
som isen vilar på.
Det antarktiska istäcket innehåller enorma mängder fruset sötvatten. Om allt
skulle smälta och rinna ut i havet, skulle havsytan höjas med drygt 60
meter. Även om bara en liten del skulle tina bort skulle havshöjningen leda
till att många kustnära städer ställs under vatten.