Panikångest är ett utbrett problem och får ofta stora sociala konsekvenser.
Obehandlad kan den innebära ett livslångt handikapp. Den drabbade får en
skrämmande upplevelse av exempelvis hjärtklappning, orolig mage eller yrsel
och reagerar med att känna ångest. Oron leder vidare till ytterligare
fysiska symtom som ökar ångesten. Detta leder ofta till vanliga
katastroftankar som "jag har fått en hjärtinfarkt" eller "jag
håller på att bli tokig".
Nu drar psykologidoktoranderna Thomas Nilsson och Martin Svensson vid Lunds
Universitet igång en studie som är en av världens största i sitt slag. En
forskningsgrupp i Lund ska ta reda på vad som gör att en person med
panikångest blir hjälpt av en viss typ av psykoterapi, medan en annan
patient som får samma behandling inte blir bättre eller väljer att hoppa av.
Tanken bakom studien som inleds i mars är att individuella skillnader kan ha
betydelse för hur drabbade bäst kan få hjälp med att hantera sin
panikångest. Resultatet väntas först om tre år, under 2014. Idén har testats
i tidigare forskning, men den kommande studien blir en av de mest
omfattande. Patienters önskemål om vad de själva tror kommer att fungera
undersöks för att i framtiden kunna förbättra matchningen mellan patient och
terapi.
I mars går startskottet för medverkande primärvårdspatienter i Varberg. Senare
i år kommer fler patienter från Halland, Småland och Skåne att ingå i
studien som berör såväl primärvården som psykiatrin.
Thomas Nilsson hoppas att resultaten kommer att leda till att fler patienter
får en behandling som passar just dem som individer:
– Om sextio av hundra patienter mår bättre av en viss behandling så ser det
väldigt bra ut på gruppnivå, men för de fyrtio som inte blir bättre fungerar
det däremot inte. Vi vill veta mer om vad det beror på.
Skillnader i hur vi beskriver symtom och relationer är faktorer som forskarna
tror kan spela roll. Tankar och förväntningar kring psykologisk behandling
är också intressanta, liksom patienternas inlärningsstil och personlighet.
Forskarna kommer även ta hänsyn till hur psykologisk behandling kan
förbättra livskvalitet och arbetsförmåga.