MALMÖ. Hon är 94 år gammal, svensk, kristen och hyresvärd. Han är 30 år, jordanier, muslim och inneboende.

I lägenheten på Borgmästargården i Malmö möts de i gudstro och vardagsbestyr.

– När min granne frågade om jag kunde tänka mig att ha en inneboende från Jordanien sa jag genast ja, bara det inte var en herre. Men jag gick ändå med på att träffa Ibrahim och efter en pratstund över en kopp kaffe kunde jag inte motstå honom. Jag tänkte att det här är Guds vilja och om det behövs hjälper Gud mig. I dag är jag mycket glad för det här, säger Astrid Bergendahl-Larsson .

Sedan tre och ett halvt år tillbaka hyr Ibrahim El Zraigat ett rum i Astrids rymliga lägenhet. Han är psykolog och utbytesstudent i ett samarbete mellan Jordan university och Lunds universitet.

– Till en början var min familj hemma i Jordanien orolig över att jag skulle bo hos en äldre kvinna. Familjen är djupt religiös och de var rädda för att jag skulle skämma ut dem. Men de förstod snabbt att Astrid är som en mor för mig och när de ringer frågar de alltid först hur hon mår, säger Ibrahim.

Det är Astrid som öppnar när vi knackar på. Hon har ett kraftigt handslag och bjuder oss att titta runt i lägenheten.

– Men ni får inte gå in i Ibrahims rum, för han ber, säger hon lågmält.

På ett bord i köket ligger en svensk översättning av Koranen - en present till Astrid från Ibrahim. I vardagsrummet ligger Bibeln. Deras gemensamma samtal om religion är många och de säger att kristendomen och islam har fler likheter än olikheter.

– Här finns plats för både Gud och Allah, säger Ibrahim när han slår sig ner vid kaffebordet efter sin bönestund.

När det var bestämt att Ibrahim skulle flytta in fick Astrid olika reaktioner från sin närmaste omgivning. Någon undrade om hon alldeles blivit galen och skulle konvertera och bli "mohammedan". Familjemedlemmarna reagerade inte särskilt eftersom Astrid brukar ha inneboende. Men en granne gav uttryck för ogillande och det fick Astrid veta av en annan i huset.

– Hur kan hon ha en mörk man hos sig, hade grannen sagt. Men efter att ha träffat Ibrahim bad grannen om ursäkt, berättar Astrid.

För att fördjupa förståelsen för varandras religioner har Astrid följt med Ibrahim till moskén och Ibrahim har följt med henne till kyrkan. De har ägnat mycket av sin tid åt att jämföra Bibeln och Koranen, formuleringar och funderingar.

– Ibrahim träffade min pastor i min egen kyrka. Det var en oerhört lycklig stund för mig, säger Astrid.

För Ibrahim har mötet med den gamla damen gett insikter och kunskaper om det svenska samhället som han inte kunnat föreställa sig. När han första gången kom hem till Astrid blev han riktigt upprörd.
– Det är fel att en gammal människa bor helt ensam, jag skulle skämmas om jag lämnade min mor så.

Familj och släktingar ska ta hand om varandra, tycker Ibrahim, som behövt tid för att förstå det svenska systemet. Han säger att livet med Astrid lärt honom mycket om hur äldre människor tänker och lever, hur de löser sina problem och vad som är viktigt. Och som Astrids inneboende gör han vad han kan för att hjälpa henne med hushållsbestyr och sådant hon inte klarar själv.

– Jag gör det en son borde göra. Vi känner varandra så väl i dag att jag kan gissa mig till vad hon behöver, säger han.

Han har också introducerat Astrid i datorernas värld. Visserligen hade hon en dator redan innan han flyttade in som hon hjälpligt kunde använda, men i dag är hon en fullfjädrad användare.

– Jag är ordförande i kristdemokraternas kvinnoförbund i Malmö och skriver mycket. Datorer är mycket bättre än skrivmaskiner, säger hon.

Astrids och Ibrahims liv tillsammans har filmats av de tre skånska filmarna Peter Addin, frilansregissör, Nille Leander, frilansfotograf och Ulrika Rang, frilansklippare och scripta.

– När jag hörde talas om Astrid kände jag hur viktigt det är att visa att möten som kan se omöjliga ut faktiskt kan vara befruktande. Det finns mycket i Astrids och Ibrahims relation som kan skapa motsättningar; hon är kvinna, gammal och kristen, han är man, ung och muslim, men för dem har det i stället lett till djup vänskap, säger Nille Leander.

I ett och ett halvt år har teamet följt Astrid och Ibrahim. Filmarna har varit med vid besöken i moskén och i kyrkan, de har följt med paret på besök hos vänner och de har filmat Astrids och Ibrahims bibel- och koransamtal.

Teamet gjorde en pilotfilm som de skickade till Sveriges Televisions dokumentärredaktion. Men där blev det kalla handen.
– Det fanns inget intresse för filmen med motiveringen att det inte finns någon konflikt att skildra. Jag tycker precis tvärt om, det är de positiva mötena som kan skapa förståelse, säger Nille Leander.