Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Böckerna bygger på sanna upplevelser

Sydsvenskan har träffat en mycket speciell författare ¿ Mecka Lind skriver för ungdomar om utsatta barn.

Mecka Lind borrar djupt i gatubarnens ¿de i olika l¿nder. Nu har hon just gett ut en ungdomsroman om tiggarbarnet Anja i Moskva.
Foto: Lisbeth Westerlund
MALMÖ.
Hon har ätit råtta i Afrika och marsvin i Sydamerika. Mecka Lind är författarinnan som inte skyr några strapatser för att skaffa underlag för sina ungdomsböcker om gatubarn. Efter att ha skrivit om utsatta barn i Danmark, Brasilien och Moçambique har hon just utkommit med boken om Anja, tiggarbarn i Moskva.

Vi träffas i Mecka Linds skrivarlya i Malmö och talar om de svåra erfarenheterna, som ligger bakom boken om Anja:

- Alla upplevelser i boken är sanna men jag har ändrat och stuvat om personerna, förklarar hon, medan katten Tarzan, ett rödrandigt nystan, far omkring oss och leker, tills han utmattad faller i sömn på soffan.

- Jag träffade Anja själv på en rysk hjälporganisations hem, innan hon skulle återvända tillsammans med sin mamma till hemmet i den lilla byn i Sibirien. Det tog tid att hitta den, eftersom polisen bara ringde till en by av de många, som hade samma namn. Till slut löstes problemet genom att föreståndaren på barnhemmet ringde runt i det vidsträckta Ryssland.

- Men jag fick ändra hennes ålder till 12 i boken, eftersom det var en ungdomsroman jag skrev. I verkligheten var hon sex år.


Mecka Lind tar fram
ett foto av en späd ljuslockig flicka, som kokett håller ut kjolen på sin blommiga klänning.

- Hon hade fått så svåra psykiska skador av det hon varit med om att hon helt enkelt inte orkade berätta så mycket. Men bokens Anjas upplevelser är i stort hennes egna. Liksom i romanen hade ett främmande par kommit till den lilla byn och velat köpa flickan, men modern hade vägrat. Då kom vodkaflaskan fram och mor och dotter blev helt enkelt sövda av något som blandades i drinkarna.

Anja hamnade som slav hos paret i en smutsig lägenhet i Moskva. Varje dag placerades hon ut vid en tunnelbanestation i den väldiga staden för att tigga. Och tiggeriet kan vara en mycket lönande sysselsättning - för barnens "ägare".

100 dollar om dagen kan ett barn dra in enligt beräkningar som den ryske journalisten Oleg Karmaza gjort i ett reportage för Moskvatidningen Komsomolskaja Pravda sommaren 1998.


För att väcka
mer effektivt medlidande krävs det handikappade barn. Och det kan hända att "ägarna" själva stympar barnen. Det drabbar ofta dem som sökt rymma eller försökt gömma undan pengar.

Men det finns ännu hemskare sätt att utnyttja de invalidiserade barnen. Enligt samma reportage beger sig dessa samvetslösa handlande i barn till hem och internatskolor för handikappade och hyr deras elever för 100 dollar i veckan. Sedan förs de till en studio för att medverka i porrfilmer. Moskvapolisen har sprängt en liga som spelade in porrscener med arm- och benlösa småflickor.

- Att komma åt dessa ligor är annars svårt, de förstår att muta polisen, säger Mecka Lind, som annars lovordar den hjälp hon fick av flera poliser i Moskva. Som författare kom jag in på ungdomshäktet, dit en journalist troligen skulle ha nekats tillträde. Ryssarna respekterar författare.


På sjukavdelningen
i ett fängelse träffade Mecka tonåringen Ruslan, ett öde hon aldrig skall glömma.

- Han hade sju ärr på armen, där han försökt skära sig för att begå självmord. Och på magen hade han ett långt ärr, alldeles nysytt, berättar hon med en rysning. Han hade svalt vassa föremål som en protest. Vad hade han att förlora?

Ruslan är en del av bokens Oleg, pojken som står på Anjas sida. Den andre är Valerij, tjuvpojken. Han var den som tog blommor på kyrkogården för att sälja vid tunnelbanan och han gjorde också inbrott hos en polis bara för att äta sig mätt.

På häktet mötte Mecka Lind också en 13-årig pojke, som gripits för dråp. Han hade slagit ihjäl en tioåring med en grov trädgren för att han ville ha dennes cykel.

- Men jag menade inte att slå ihjäl honom, försäkrade han polisen.


Och polisen
ansåg att dagens barn i Ryssland fördärvas av amerikanska actionfilmer på tv. Där reser sig folk upp efter att ha blivit utsatta för mycket grovt våld.

- När jag skriver om utsatta barn, bygger jag på min egen utsatta barndom, säger Mecka Lind, som fostrades av sin mormor i Lund. Socialen försökte hela tiden övertala henne att lämna bort dotterdottern i fosterhem. Därför var Mecka rädd varje gång det ringde på dörren.

- Jag miste min grundtrygghet och den har jag aldrig fått igen, säger hon eftersinnande.

- Men de här barnen måste man närma sig långsamt, understryker hon. Det tar tid att vinna deras förtroende.


Därför tyckte
Mecka Lind om att sitta utanför metrostationen Pavletskaja i Moskva. Där finns en stor gräsmatta som inbjuder till samtal.

- Det blir tyngre och tyngre att skriva, för jag går djupare ner för varje bok.

Men hon vill trots allt gärna återvända till Moskva för att samla material till en bok om handeln med flickor som drivs till prostitution.
Gå till toppen