Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Allt går att laga kockens paroll

Jan Boris-Möllers nyrenoverade 36 meter långa sekelskifteshus är fyllt med fiffiga lösningar.

Proppsk¿pet hemma hos Jan Boris-M¿llerd¿ljs bakom en tr¿panel som placerats p¿ glidskena och g¿r att dra ¿t sidan.
Foto: Uno Andersson
När Sydsvenskan knackar på hemma hos familjen Jan Boris-Möller svänger den forne tv-kocken ihop läckra wienerbröd i sitt restaurangkök. Knackningen hörs inte ända in dit, men en orange lampa i kökstaket börjar blinka och Jan Boris-Möller rusar ut på trappan för att hälsa välkommen.

Det behövs bara några fotsteg in i hemmet för att förstå att här bor en man som inte bara arrangerar gourmetmiddagar, föreläser om matkonst och har en svada som kan göra den främste radioreporter grön av avundsjuka.

Här bor något av den perfekte hemmamannen som fixar allt ifrån gardinsömnad till att reparera element. En person som älskar att hitta på egna fiffiga lösningar och som gör det med stor frenesi.

"Allt går att laga" lyder kockens paroll.


- Jo, jag prenumererar
på alla teknikmagasin. Att komma på idéer är inte det svåra, utan att förverkliga dem. Jag gillar att hitta nya användningsområden för prylar, säger Jan Boris-Möller och visar gamla Volvo PV-lampor som han hittat på skroten och installerat som praktisk köksbelysning bredvid den blinkande lampan som kopplats till dörren.

Hela bostaden är fylld av uppfinningar i samma anda. Trägolvet visar sig vara ådringsmålat betonggolv, den antika kelimmattan på väggen är dörren till pannrummet, proppskåpet döljs bakom farmors oljemålning.

I tio år har Jan Boris-Möller bott i det 36 meter långa sekelskifteshuset, mitt ute på åkrarna där slaget om Lund avgjordes för 325 år sedan.


När han flyttade in
var han en tämligen okänd man som levde singelliv och lagade middagar hos den skånska adeln. Han hade gått i fädernas spår och utbildat sig till officer och sedan hoppat av karriären som elektroingenjör.

Jan Boris-Möller ansåg sig ha gott om tid för att renovera hus. Han hade ännu inte blivit "tv-kocken" med svenska folket. Han behövde ett hem med gott om plats för sina kökspinaler och föll för en tidningsannons om "Solgården".

- Jag bestämde mig för att slå till. Men jag hade tittat på helt fel hus! Jag hade bara sett de gamla arbetarbostäderna, inte hela gården. Först var jag inte alls intresserad, det var alldeles för stort för mig. Vad skulle jag med en suggestia för 260 grisar till?


Efter några månaders
övertalning flyttade Jan Boris-Möller in. Han började med att inreda en verkstad åt sig själv. Sedan hyrde han ut personalbostaden och några ryttare tog hand om stallboxarna. Ladan hyrdes ut till två herrar som mekar med amerikanska bilar. Svinstallet blev hantverkshus åt en möbelkonservator och där arbetar också Jan Boris-Möllers hustru Christin som är målerikonservator.

De träffades när Jan Boris-Möller lämnade in en tavla för konservering. Deras dotter Emma har nyss fyllt tre år och älskar att busa runt i det långa huset.

- Varenda rum har minst två dörrar. Ett perfekt hus att dansa långdans i, säger Jan Boris-Möller.

Gården hade varit utarrenderad i 30 år och var full av heltäckningsmattor, "bordelltapeter med sammetsludd" och en oljepanna som var dyr i drift. Underhållet var eftersatt.


Fördelen var att allt fanns
bevarat i original och efter fem år började han att renovera.

- Jag ville först bo in mig ordentligt. Se vad rummen bäst kunde användas till.

Sedan satte Jan Boris-Möller igång samtidigt som Christin flyttade in. Tusentals timmar tillbringades i verkstaden.

- Jag förstod nog inte hur mycket jobb det innebar. Visst kan jag bli trött på att renovera, men jag försöker att arbeta intensivt som kock
Tavlorna hänger inte på vanliga spikar i väggen utan är fastsatta med linor i smidesstängerna längs taket.
Foto: Uno Andersson

under perioder så att jag får långa ledigheter. Det kommer hela tiden nya idéer. Jag funderar på att bygga ett grovkök. Vi ska göra i ordning trädgården i sommar. Men innan dess ska biblioteket och ovanvåningen vara klara. Och vi har så mycket vatten att vi kanske borde göra en pool...

När Jan Boris-Möller lyfte bort mattorna i huset upptäckte han att det låg zinkplåt under golvet. Zinkplåt?

- Jag ringde en av de gamla ägarna och fick veta att här bodde en man som letade vatten med slagruta. Det finns så mycket ytligt vatten att han fick ryckningar i armarna hela tiden. Han kunde inte sova, så han lade in plåten som avskärmning!


På bottenvåningen
finns kök, vardagsrum, en tillbyggnad i glas, arbetsrum, ett blivande bibliotek med öppen spis och carambolebord från sekelskiftet. Dessutom en mycket originell gästtoalett.

- Wc-stolen är i rostfritt stål från en fångvårdsanstalt. Ovanpå den har jag gjort en genomskinlig sits där frimärken har lagts in i glaset. De kommer alla från farfars samling och väggarna ska också kläs med frimärken!

På ovanvåningen inreds gästrum och toaletter. Sovrummet och Emmas rum är redan klara, liksom ett badrum inrett med ett stort gjutjärnsbadkar på lejonfötter och en pissoar i vitt porslin med fina blå gamla målningar.

- Pissoaren är från Bukowskis, men badkaret fick jag tag på i ett nedlagt apotek i Norrland. När jag är ute och reser slår jag alltid upp telefonkatalogens gula sidor och ringer runt till skrothandlare. Hittar jag inte vad jag söker känner de ofta någon annan som kan hjälpa till. Jag har hittat massor på det viset. Kranarna i duschen upptäckte jag förresten på ett engelskt hotell, säger Jan Boris-Möller.


Men han har förstås
stött på många problem i renoveringen också. Det är svårt att hitta hantverkare som är duktiga på gamla hus. Ett exempel är när fasaden skulle få ny puts. Först efter många rundringningar till experter kom de fram till att ett nät runt huset skulle få putsen att sitta fast ordentligt. Det lyckades, nu sitter tio ton putsbruk på plats. Uppvärmningen var ett annat dilemma.

- Rörmokarna gjorde som de alltid har gjort. Det slutade med att vattnet rann baklänges i vissa element, säger Jan Boris-Möller som efter den händelsen startade en rörfirma.

Nu kan han köpa material billigt direkt från grossister.

- Kan de kalla sig rörmokare kan minsann jag det också. Jag har en resebyrå också, och en firma där jag samlar alla cateringuppdrag och föreläsningar.

Företagets namn: "No problem AB".


Frågan är vem
som väljer inredningen därhemma.

- Haha, det där är faktiskt ett litet problem. Christin och jag är lika roade men vi har olika smak. I stället för att kompromissa så mycket att ingen blir nöjd har vi valt några rum vardera. När folk har bott ihop i tio år så brukar de tycka samma om allting, så problemet försvinner ...
Gå till toppen