Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Än behövs elen från Ignalina

På andra sidan Östersjön ligger två kärnkraftverk med reaktorer av den farliga grafittyp som exploderade i Tjernobyl 1986. Ignalina i Litauen och Sosnovyj Bor utanför S:t Petersburg i Ryssland. Verken täcker stora delar av elbehovet i sina närområden. Ignalina svarar för 80 procent av behovet i Litauen, trots att den ena reaktorn står stilla. Sosnovyj Bor producerar hälften av den kraft som femmiljonersstaden S:t Petersburg behöver. Sydsvenskan har besökt Ignalina och Sosnovyj Bor.

Kylvattentornen sticker upp ¿ver Ignalinaverket som j¿ttestora polkagrisar.
FOTO: LARS DAREBERG

IGNALINA.
Högt över barrskogen i östra Litauen reser sig kraftverkets kyltorn som jättestora polkagrisar mot vinterhimlen. Det är rejält kallt och djup snö täcker timmerstugorna i de små byarna tätt intill vitryska gränsen. Här har livet lunkat på i samma spår i flera hundra år, tills Ignalinaverket byggdes i början av 1980-talet.

Avsikten var att Ignalina skulle förse både Baltikum och Kaliningradområdet med ström, säger vd Viktor Sjevaldin. Därför skulle en tredje reaktor uppföras, men två år efter Tjernobylolyckan togs beslut om att inte fullfölja bygget.

Sjevaldin är ryss, född i Ivanovskovo utanför Moskva, där han också fick sin tekniska utbildning. Omedelbart efter examen började han arbeta på Sosnovyj Bors kärnkraftverk i Leningradlänet, där han stannade i elva år. 1982 började han delta i uppbyggnaden av Ignalina, vars första reaktor togs i drift två år senare.


I november 1991,
då Litauen blivit självständigt från Sovjetunionen, tog han över som vd. Liksom Sjevaldin är 90 procent av personalen icke-litauer, ryssar, vitryssar och polacker. Därför är arbetsspråket ryska och alla skyltar är skrivna med det kyrilliska alfabetet.

- På den tiden var hela området sovjetiskt och då spelade det ingen roll var folk kom ifrån, säger Sjevaldin men påpekar samtidigt att idag är 85 procent av de anställda litauiska medborgare. I Litauen, som saknar tung industri och därför aldrig fick storskalig import av rysk arbetskraft, finns idag bara en rysk minoritet på 8 procent. Vid självständigheten fick alla som ville litauiskt pass.

Den ena reaktorn är idag stängd, eftersom reaktor II täcker 80 procent av elbehovet i Litauen, som saknar vattenkraft. Två ledningar leder kraft till Vilnius och därifrån till återstoden av landet, en ledning går norrut till Lettland som tar en tredjedel av sitt elbehov från Ignalina. De bägge återstående ledningarna överför idag ingen el till Vitryssland, eftersom landet inte kan betala för leveranserna. Av de omkring 5 000 anställda har 300 avskedats.

Stängs de bägge reaktorerna 2005 respektive 2010 blir det många fler som får gå. På grund av krav som EU ställt för att Litauen ska få gå med i unionen har den litauiska regeringen beslutat att stänga den första 2005. Om den andra reaktorn ska stängas beslutar man först 2004.


Eftersom man de
senaste åren tvingats börja tänka i marknadsekonomiska termer, skulle Sjevaldin gärna vilja exportera el till väst, men det saknas ledningar.

- Till Estland kan vi inte heller sälja, eftersom landet har vattenkraft. Dessutom finns torv- och oljeskiffereldade elkraftverk. Men de skapar föroreningar. Estland är ett mycket smutsigt land, fnyser direktör Sjevaldin.

Efter noggrann kontroll av passen får vi var sitt besökskort och släpps in bakom gallergrindarna i huvudbyggnaden. Innan vi går in i reaktorbyggnaden kollas handlingarna ytterligare en gång.

I omklädningsrummen byter vi tofflor två gånger innan vi sätter på oss vita tygskor med höga skaft, nylonrock och vit tygmössa plus orangefärgad plasthjälm. Efter att ha gått uppför trapporna högt uppe i byggnaden står vi i själva reaktorhallen, där vi ser reaktorn uppifrån med de fyrkantiga gråfärgade locken till bränslestavarna. Här och var anger ett gulfärgat lock en kontrollstav. Kontrollstavarna kan också användas för att snabbstoppa processen.

Från kontrollrummet övervakas driften. En av de vitklädda operatörerna har en bild av en skönlockig ung dam som skärmsläckare. Något vackert att se på i den kliniskt rena miljön. I själva verket påminner både Ignalina och Sosnovyj Bor inte så litet om sjukhus. I korridorerna strömmar vitklädda personer fram, då nattpersonalen avlöser dagskiftet.


För arbetsstyrkan uppfördes
en hel stad på 15 kilometers avstånd, Visaginas. Den är en modern välbyggd stad. De 23 000 invånarna bor i välbyggda hyreshuslängor i tallskogen. En modern lägenhet är en uppskattad löneförmån i det Östeuropa som lider av kronisk bostadsbrist.

När Ignalinas bägge reaktorer stängs, återstår två modeller enligt direktör Sjevaldin:

Reaktor III byggs färdigt.

Nya industrier uppförs i Visaginas.

Men litauiska regeringens kärnkraftsexpert, vice ekonomiministern Rimantas Vaitkus, tvivlar på att de anställda vill övergå till industriarbete:

- Inga ville börja jobba i syfabriken i Visaginas, där lönerna är mycket lägre än på kraftverket.

Efter Ignalinas stängning kan Litauen dessutom bara producera el i gamla, dåliga kol- och oljeeldade kraftverk, påpekar Vaitkus.
Gå till toppen