Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kalldusch i Berlin

Samlagsspäckade och pretentiöst banala ¿Intimitet¿ tilldelades Guldbjörnen i går. Lasse Hallströms ¿Chocolat¿ blev helt utan pris.

Guldbjörnen för bästa film gick till den franske regissören Patrice Chéreaus "Intimitet", när den femtioförsta Berlinfestivalen avslutades i går. Lasse Hallströms i förväg haussade "Chocolat" fick ingenting.

Däremot belönades en annan skandinav, danskan Lone Scherfig, vars "Italienska för nybörjare" - stor publikfavorit - tilldelades jurypriset, en Silverbjörn. Den filmen vann därtill det internationella kritikerförbundet Fiprescis pris.

"Intimitet" blev dubbelt hyllad, eftersom juryn utsåg Kerry Fox i ena huvudrollen till bästa skådespelerska och därmed ignorerade Emma Thompsons hänsynslöst självutlämnande spel som döende cancerpatient i Mike Nichols "Wit". I den manliga kategorin hamnade Silverbjörnen lika välförtjänt hos Benicio Del Toro, som spelar en trött men omutlig mexikansk knarkpolis i Steven Soderberghs, "Traffic", den amerikanska film som ledde med god marginal i många förhandstips om årets Berlinale-vinnare.


Juryutslaget
blev följaktligen något av en kalldusch. Det nya med Chéreaus opus är att det - med modigt bistånd från Fox - flyttar fram fiktionsfilmens gränser för samlagsscener på bio. Det är i olika omgångar undanstökat på en kvart. Under den resterande speltiden finns det inte särskilt mycket som talar för den högsta festivalutmärkelsen till "Intimitet": Inte filmens föga progressiva kvinnosyn och inte heller det pretentiösa bildspråk i vilket regissören klätt en i grunden banal historia om förstulen sexuell besatthet mellan en frånskild man och en gift kvinna.

"Traffic", som skildrar den polisiära kampen mot narkotikasmuggling och missbrukets förödande effekter på olika samhällsnivåer, är däremot en komplex social story berättad i en djärvt personlig och på flera sätt nyskapande form.


Andrapriset uppifrån
i festivaltävlans rangordning kallas stora jurypriset, som rättvist tillföll en kinesisk film med titeln "Shi qi sui de dan che" alias "En cykel i Beijing", regisserad av Wang Xiaoshuai. Den kunde också ha hetat "Cykeltjuven", om inte det namnet redan vore upptaget av Vittorio de Sicas neorealistiska klassiker.

Huvudpersonen Guei är en ung och fattig landsbygdsgrabb som i Beijings väldiga folkgryta, ett kaos för cyklister, får jobb i en budfirma - rekryterad av en chef som låter som en parodi på en västerländsk storföretagsmanager. Enligt anställningskontraktet övergår den fina tjänstecykeln i ynglingens ägo efter tillräckligt antal utförda uppdrag.

När den dagen kommer då han uppnått det eftertraktade målet blir cykeln stulen. Han återfinner den hos Jie, proper son i en välbärgad familj. Denne är oskyldig till stölden, cykeln har han köpt. Nu behöver han den som statussymbol i skolan.


Men utan den
har Guei inget jobb. Han behöver den för sin existens. Kring detta moraliska och materiella dilemma har

Xiaoshuai skapat en starkt engagerande, modern variant av de Sicas tema, en kritisk, visuellt överraskande fräsch rundmålning av ett samhälle som genomgår en för många smärtsam anpassning till marknadskapitalismens villkor.

Silverbjörnen för bästa regi gav juryn till en annan kinesisk film, taiwanesen Lin Cheng-Shengs "Ai ni ai wo".
Gå till toppen