Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Stalin en mördares ansikte

Historikern Eduard Radzinskij har fått tillgång till tidigare låsta arkiv. Hans nya bok om Stalin ger både rörande och skrämmande inblickar i livet kring diktatorn.

Stalin p¿ h¿jden av sin makt.
På morgonen den 6 mars 1953 spreds nyheten över världen.

Josef Stalin, sovjetiska kommunistpartiets generalsekreterare och landets diktator sedan 1924, hade avlidit. Statsminister Tage Erlander minnestalade i allmänt neutrala ordalag i ett extrainsatt morgoneko.

Nu finns en ny stor bok om Stalin utgiven på ryska. Historikern och dramatikern Eduard Radzinskij bygger sin 500 sidor långa biografi bland annat på dagböcker och brev funna i arkiv som tidigare varit helt stängda för insyn. De ger både rörande och skrämmande inblickar i livet i diktatorns närhet.


Den unge Josif Vissarionovitj Dzjugasjvili.
Stalin föddes 1879
i ett skomakarhem i Gori i Georgien. Hans riktiga namn var Josif Vissarionovitj Dzjugasjvili, men han kallades oftast bara för Soso. Fadern flyttade tidigt hemifrån och dog några år senare i ett fyllebråk. Modern städade och tvättade i grannhusen för att förverkliga sin dröm att ende sonen skulle bli präst. 1888 skrevs han in i prästseminariets förberedande läroanstalt i Tblisi.

Vid 15 års ålder gick Soso, enligt egen utsago, med i den revolutionära socialistiska rörelsen. Han började läsa böcker, blev dyster och inbunden. Och liksom många tonåringar började han skriva vers. Åren 1895-96 publicerades sju dikter i tidskriften Iveria, ett gammalt namn på Georgien. Här ett smakprov på den unge revolutionärens poesi:


"Där, där ljudet från hans lyra genljöd,

ställde hopen upp en flaska, full av gift, framför den jagade

och ropade: - Bort, du förbannade!

Sådan var din lott, din lön för sångerna.

Vi behöver inte din sanning och dina himmelska toner!"


I längden kunde Stalin,
ett partinamn som betyder Stålmannen, inte förena revolutionär verksamhet med prästutbildning. Av seminariets handlingar framgår att han "inte infann sig till examen". Den 26 december 1899 fick han ett jobb på observatoriet i Tblisi - hans livs enda riktiga anställning.

Under åren i Georgien träffade Stalin Jekaterina Svanidze som blev hans första hustru och födde sonen Jakov. Kort därpå dog hon i tuberkulos.


Stalin engagerade sig alltmer
i underjordisk verksamhet, som vid denna tid också innefattade bankrån för att finansiera partiet.1902 greps han av tsarens fruktade hemliga polis, ochranan, och satt under de följande åren flera gånger i fängelse, men lyckades alltid fly. Radzinskij tolkar detta som att Stalin tillhörde ochranans dubbelagenter, som i bland lyckades infiltrera den revolutionära rörelsen. Dubbelagent eller inte, slutligen hamnade han i Sibirien, Rysslands stora friluftsfängelse.


Efter februarirevolutionen 1917
tömdes fängelser och förvisningsorter på interner. Stalin, som sedan 1912 ingick i bolsjevikpartiets centralkommitté, begav sig raka vägen till Petrograd där han lyckades vinna Lenins förtroende och utsågs till folkkommissarie för nationella frågor. Han gjorde sig känd som en verklig arbetsmyra. När Lenin behövde någon som snabbt kunde sättas in på ett kritiskt frontavsnitt i inbördeskriget, som följde på oktoberrevolutionen, valde han Stalin. Bland annat fick Stalin uppdraget för att försvara Tsaritsyn - den stad vid Volga som senare skulle få namnet Stalingrad och som1943 blev platsen för andra världskrigets stora vändpunktsslag. I Tsaritsyn beordrade han mord på politiska motståndare, en förövning till1930-talets stora utrensningar.


Efter Lenins död 1924
uppstod en häftig maktkamp, som Stalin var fast besluten att vinna. Den främste rivalen var Trotskij, Röda Arméns grundare. För att bli kvitt honom lierade Stalin sig med två av politbyråns medlemmar Zinovjev och Kamenjev. Samtidigt såg han till att övervaka dem med hjälp av Sovjets hemliga polis.

Redan i slutet av 1924 föreslog Zinovjev och Kamenjev att Trotskij skulle uteslutas ur centralkommittén, men Stalin sa nej. Han bidade sin tid. Och Trotskij läste under sammanträdena demonstrativt franska romaner.

Två år senare var tiden mogen. Den 14 november 1926 uteslöts Trotskij och Zinovjev ur partiet, och Stalin såg till att den berömde regissören Eisenstein klippte bort Trotskij ur filmen "Oktober", som skulle visas till revolutionens 10-årsjubileum.


Men Stalin vågade inte
ge den inflytelserike Trotskij ett nackskott. Han nöjde sig med att förvisa honom till Centralasien och erbjöd sig att vinka farväl vid stationen.

I sista stund vägrade Trotskij att samarbeta. Han låste in sig i sin våning, men dörren bröts upp och den envise fallne ledaren fördes till tåget. Trotskijs tid var förbi. Han bosatte sig senare i Mexiko, där han på Stalins anstiftan mördades med en ishacka 1940.


Nu kände sig Stalin säker i sadeln
och införde en rigid planekonomi, som han var mycket stolt över. Och han satte beslutsamt igång med att göra sig av med sina återstående rivaler. En av dem var Sergej Kirov, partichef i Leningrad. 1934 sköts Kirov av en kommunist, som egendomligt nog släppts in i stadens partihögkvarter utan att visiteras. Stalin tog mordet på Kirov som förevändning för de beryktade Moskvaprocesserna, då gamla bolsjeviker till världens häpnad bekände att de i åratal varit utländska spioner. Och den nye favoriten, åklagaren Andrej Vysjinskij, slungade ut sin berömda uppmaning:

- Skjut de galna hundarna!

Ingen ur Lenins gamla garde vågade protestera. Terrorn skrämde ryssarna till tystnad.


Men i familjekretsen
var Stalin även under dessa år avhållen och populär. Hans svägerska Maria Svanidze, som blev god vän med andra hustrun Nadja Allilujeva, förefaller i sin dagbok ha varit nästan förälskad i honom. Stalins andra äktenskap var dock stormigt, ett skolexempel på två människor som varken kan leva med eller utan varandra. Vid ett tillfälle övergav Nadja Allilujeva maken och barnen Vasilij och Svetlana och reste till sina föräldrar i Leningrad. Stalin kom snabbt efter och hämtade hem henne. 1932 begick Nadja Allilujeva självmord.

Stalin tog hustruns död hårt.

Efter henne finns inga spår av några kärleksaffärer. Troligen hade han hela sitt liv bara en verklig älskarinna - Makten. Maria, som dyrkat honom, lät han arrestera 1937 och skjuta 1941.


Om Stalin kunde känna kärlek
gällde den en liten flicka som aldrig sade emot honom - dottern Svetlana, som först i en engelsk tidskrift, som hon kom att läsa under kriget, fick reda på att modern begått självmord. Till henne och brodern Vasilij hade man hela tiden sagt att dödsorsaken var blindtarmsinflammation.


Alla Stalins tre barn
gick olyckliga öden till mötes.

Jakov, löjtnant i armén, togs till fånga av tyskarna 1941 och provocerade själv fram ett dödande skott av vakten i fånglägret. Enligt ett förhörsprotokoll, som publicerades efter kriget, hade han sagt till förhörsledaren:

- Jag skulle skämmas inför min far om jag skulle förbli vid liv.

Vasilij blev flygare och fick som son till Rysslands nye "tsar" en rask befordran. Vid 20 års ålder var han kapten, vid 24 general. Men fadern vägrade sända honom till fronten och gjorde honom i stället till inspektör för flyget. Vasilij vantrivdes och söp hårt, vilket så småningom ledde till avsked och skilsmässa. Som pensionär flyttade han till landsorten där han efter några år söp ihjäl sig.

Svetlana övervakades svartsjukt av sin far. Som vuxen flydde hon till väst, där hon 1961 gav ut boken "Tjugo brev till en vän", den första skildringen av Stalins privatliv. Hon tog sig demonstrativt modersnamnet Allilujeva, gifte sig fyra gånger och flyttade mellan USA, England och födelsestaden Moskva utan att känna sig hemma någonstans. I mitten av 1990-talet blev hon nunna.


Stalin som i det längsta vägrat tro
på Hitlers angreppsplaner blev under "det stora fosterländska kriget", som andra världskriget kallades i Sovjetunionen, mycket populär. I sitt första tal efter krigsutbrottet i juni 1941 kallade han för första gången sina undersåtar "bröder och systrar". Efter segern 1945 var Stalins makt oomstridd.


Vad som s¿gs vara den sista bilden p¿ den d¿dssjuke Stalin.
Den åldrande diktatorn
levde ett ganska enkelt och alltmer isolerat liv i sin datja. En NKVD-man har berättat att Svetlana förgäves bett sin far att byta ut det gammaldags möblemanget.

Natten mellan 1och 2 mars 1953 fick Stalin ett slaganfall men ingen vågade gå in till honom, eftersom ett oönskat besök ofelbart skulle leda till ett raserianfall.

- Klockan 10 på morgonen (söndagen 2 mars) satt vi alla som vanligt i köket. Varken då eller ett par timmar senare rörde det sig i Stalins rum. Det var mycket konstigt eftersom han brukade gå upp vid 11 eller 12 och ibland redan kl 10, berättar P. Lozgatjev, assistent till befälhavaren över Stalins livvakt.

Svetlana och den berusade Vasilij kallades till datjan, där de fann sin slagrörde fader.


Stalin låg medvetslös
på en soffa i tre dagar. Hans dödskamp blev lång och svår. Svetlana berättar:

- Ansiktet blev mörkare och förändrades... de svarta anletsdragen blev oigenkännliga. I sista minuten verkade han öppna ögonen. Han såg förfärlig ut, än vansinnig, än vredgad och full av fasa inför döden. Och plötsligt lyfte han vänster hand i luften som om han hotade oss alla. Och i nästa ögonblick for själen efter att ha gjort en sista ansträngning ut ur kroppen.


Efter tyrannens död
slogs efterföljarna om arvet. Deras första schackdrag var att låta arrestera och skjuta Beria, den hatade NKVD-chefen. Den nye ledaren Malenkov avlöstes raskt av Nikita Chrusjtjov, som vid partikongressen 1956 fördömde Stalin.

Men många av det nya Rysslands fattiga människor hyllar fortfarande den gamle diktatorn. Sommaren 1997 såg jag en skara gamlingar samlas i sluttningen nedanför Röda torget i Moskva i en nostalgisk demonstration för Stalintiden, då alla hade arbete, läkarvården var gratis och landet stort och mäktigt.
Gå till toppen