Nyheter

Om skammen att inte kunna älska sitt styvbarn

Kärnfamiljen är på väg att lösas upp. Många barn lever utan en av sina biologiska föräldrar. Författaren Anita Goldman tar upp ett tabubelagt ämne.

STOCKHOLM.
Att inte kunna älska sitt styvbarn.

Att önska den irriterande "gökungen" ur boet så fort som möjligt så att man helhjärtat kan älska och trivas med sin nya partner och de gemensamma barnen.

Att inte orka ta ansvar för sitt styvbarns uppfostran och ständigt känna skam och dåligt samvete för att inte kunna ge det kärlek.

Om dessa svåra, kaotiska - och mycket vanliga - känslor och problem har författaren Anita Goldman skrivit i sin senaste roman Mållös.

- Jag står där och ser på min styvsons ledsna rygg och tänker att egentligen är det pinsamt tydligt vad det handlar om. Kärlek alltså. Och bristen på den.

- Jag menar, om man inte kan bredda sin kärlek till att omfatta en enda unge, för att han inte är ens egen biologiska, hur sjutton ska man då kunna bredda sin kärlek till att omfatta världen med stort V, sammanfattar Anita Goldman i boken.


Idag kan man säga att detta
att inte självklart kunna älska sitt styvbarn är det allra mest tabubelagda och förbjudna och innebär skamkänslor som vi inte vågar erkänna ens för oss själva.

Sedan hennes bok Mållös kom ut i höstas har Anita Goldman talat om den vid mängder av boksamtal, seminarier, biblioteksträffar och i debatter.

- Det har varit som att öppna Pandoras ask. Människor kommer fram och vill tala mera om problemen. Det bara väller ur dem. Och det är ju ändå något gott som kommit fram med boken: att människor plötsligt vågar tala om problemen. Och att de förstår att de ingalunda är ensamma om sina känslor.

Anita Goldman växte upp i Sverige och hörde till 70-talets radikaler som ville förändra det borgerliga samhället, bo i kollektiv, "spara pengar och baka limpor".

- Vi hade våldsamma ambitioner att förändra världen.

Hon flyttade till Israel, träffade sin nuvarande man, fick en styvson och två egna barn. Efter 18 års vistelse utomlands kom familjen hem till Sverige för två år sedan och nu ville Anita Goldman skriva en bok om vad som hänt med 70-talsgenerationen.

- Men jag slogs genast av vilken förändring som skett i det svenska samhället under min bortovaro och där den mest dramatiska förändringen gällde just utvecklingen av familjen.

- Den gamla kärnfamiljen med två biologiska föräldrar och barn verkade vara ett minne blott. Statistiken visar att 25 procent, alltså en fjärdedel av alla barn, lever utan sina båda biologiska föräldrar.

- Ingen av alla mina väninnor lever till exempel idag med sina barns fäder och har i många fall nya barnkullar.

- Skilsmässor, nya partners, ryggsäcksbarn, som flyttar mellan sina biologiska föräldrar, samboförhållanden, nya bebisar och ständigt nya familjekonstellationer, som ska pussla ihop sina liv, har blivit legio.

- Jag ser det bara här på Södermalm där jag bor när barnen kommer hem med klasslistorna: alla dessa dubbla efternamn, dubbla telefonnummer och dubbla adresser.

- Kanske upplevde jag dramatiken kring den splittrade kärnfamiljen just därför att jag kom utifrån och då såg den så tydligt. Jag bestämde mig för att skildra styvbarnens och styvföräldrarnas situation i stället, även om 70-talsproblematiken också finns med i romanen.

N¿r Kerstin Thorvall f¿r m¿nga ¿r sedan skrev sin roman Det mest f¿rbjudna var det modershatet och en medel¿lders kvinnas underliv och sexuella k¿nslor som var det mest f¿rbjudna, minns Anita Goldman. Men idag tror jag att det sv¿raste och mest f¿rbjudna samtals¿mnet ¿r just styvf¿r¿ldrars of¿rm¿ga att k¿nna k¿rlek till sina styvbarn, s¿ger hon.
Foto: Kent Hult

Förutom begreppen sambo, särbo, delsbo, mammbo, faxbo med mera hittade Anita Goldman häromdagen ett nytt: turbo.

- Det betyder att barnen vid skilsmässan bor kvar i det gamla hemmet och att föräldrarna, som har delad vårdnad flyttar ut och in när det är deras tur att ta hand om barnen. Själva sitter föräldrarna i små billiga ettor för att lösa det hela ekonomiskt.

I romanen Mållös skildrar Anita Goldman insiktsfullt, smärtsamt och med en vass humor tre olika styvbarn och deras möten med tafatta, kärlekslösa, fordrande, likgiltiga och föralldel också goda styvföräldrar.

- Vad gör du t ex som styvförälder om ditt nya förhållande spricker och den relation, som du trots allt byggt upp med dina styvbarn bara upphör? Ska man bara droppa styvbarnen? Försvinna ur deras liv?

Ett styvbarn kan ofta uppfattas som "i vägen" för den nya stora kärleken, för de nya gemensamma barnen och som någon som flyttar in och ut och i den nya familjens liv.
Gå till toppen