Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sovjets kornbod nu bland de fattigaste

Ukraina är ett av Europas potentiellt rikaste länder men har sedan självständigheten 1991 blivit ett av de fattigaste. Trots att landet har 50 miljoner invånare var 1998 dess totala BNP inte större än Algeriets, som har en befolkning på 30 miljoner.

Ukraina har stora stenkols- och järnmalmstillgångar samt världens största manganfyndigheter. Det berömda svartjordsbältet i södra delen av landet, där man odlar vin och vete, gjorde landet till Sovjetunionens kornbod.

Förutom att odla spannmål föder man upp nötboskap och svin. Under Sovjettiden utvecklades metall- och kemisk industri.

Trots detta har ekonomin under det senaste decenniet gått rakt i botten.


Grannländerna Polen och Ryssland
tar årligen emot mängder av säsongsarbetare och rena gårdfarihandlare. Jag minns ännu de stackars gamlingar som i den polska gränsstaden Przemysl försökte dryga ut sina magra pensioner - som ofta betalades ut med en eftersläpning på flera månader - med att handla med allt från hasselnötter till broderade dukar våren 1999. Det dröjde också flera år in på 1990-talet, innan den provisoriska valutan kuponger ersattes med en riktig med namnet hryvna.

Det är den dåliga ekonomin som bidragit till de stora demonstrationerna mot president Leonid Kutjma. Den utlösande faktorn har varit väl grundade misstankar om att Kutjma i varje fall inte motsatt sig mordet på den oppositionelle journalisten Georgij Gongadze. Kutjma (namnet betyder hårtest) är ingen demokrat. Han hade tidigare enligt uppgift en chefspost i den mäktiga rustningsindustrin och var alltså en gammal kommunistisk apparatjik. Trots detta har han de senaste åren haft en stor konflikt med kommunisterna i parlamentet.


Egendomligt nog stöds
Kutjma nu av perestrojkarörelsen Ruch, men dess grundare Tjornovil har under de senaste åren inte avhörts. Ruch blev heller ingen massrörelse som det polska Solidaritet.

Kutjmas företrädare Leonid Kravtjuk var heller ingen vän av liberala reformer. Tvärtom lierade han sig med extremhögerpartiet Ukrainian National Assembly sedan han förlorat presidentvalet. En tidigare premiärminister sjappade till Schweiz med ett antal miljoner dollar och därifrån till USA.

Man kan säga att Ukraina är ett land som inte funnit sin form. Sedan århundraden tillbaka har det i praktiken varit delat i två hälfter med floden Dnjepr, på ukrainska Dnipro, som skiljelinje. Den västra delen som under mellankrigstiden lydde under Polen har en stark nationalistisk tradition och dess näringsliv är också mycket bättre utvecklat. Där talar man ukrainska. Huvudstaden i denna provins Galicien är Lvov, på ukrainska Lviv.


Öster om floden är ryska
det förhärskande språket, om än med ukrainsk accent. Förutom lantbruk finns där tung industri, centrerad i och kring Dnjepropetrovsk. Industrin är omodern och olönsam.

Huvudstaden Kiev, på ukrainska Kyiv, är en gammal stad som på 900-talet var centrum i Kievskaja Rus, Kievriket under den svenske vikingen Ruriks ätt.


Det är en vacker stad
med gamla kyrkor och kloster på den östra branta Dnjeprstranden. Där talar man också mycket ryska.

Ukraina har nu stängt kärnkraftverket Tjernobyl, vars härdsmälta dock inte drabbade befolkningen lika mycket som invånarna i grannlandet Vitryssland.

Regeringen har dock skickligt spelat ut Tjernobylkortet för att pressa ut så mycket pengar som möjligt av västmakterna, som gärna velat stödja Ukraina som en motvikt till Ryssland.

Kutjma verkar dock nu ha tappat sin goodwill i väst. Det kan eventuellt leda till att han söker närmare anknytning till Putin.
Gå till toppen