Kultur & Nöjen

Granne med paradiset

Anita Goldman har samlat ett urval tidigare publicerade artiklar i klippboken "Jag bor bredvid paradiset". Det finns en lidelse och upprördhet i hennes texter som gör att de håller för en omläsning, konstaterar Åke Leijonhufvud.

Att läsa klippböcker känns ibland som att bläddra i gamla gulnade tidningslägg. Ingenting åldras så snabbt som aktualiteter. Fjolårets ställningstaganden får lätt något unket och nattståndet över sig.

Men man kan förstås vända på det och säga att klippböckerna behövs för att påminna om att moralen inte är en dagslända. "Hjärtat är inte en känsla för ögonblicket men det som varar. Hjärtat är inte en konjunktur", skriver Gunnar Ekelöf.


Det finns mycket av hjärta i Anita Goldmans artikelsamling "Jag bor bredvid paradiset", som påpassligt kommer ut idag på internationella kvinnodagen. Det kan tyckas opportunt, men precis som Ekelöf betonar hon det varaktiga, också på moralens område: "Förtryck eller frihet, krig eller fred, orättvisa eller rättvisa. Ondskan är inte en sak ena dagen och en annan den andra. Den är verklig. Och farlig."


Citatet är hämtat från en av de många artiklar som Anita Goldman skrev om uppsättningen av Lars Noréns pjäs "Sju tre" häromåret, där nynazister tilläts att öppet propagera för sina avskyvärda rasteorier och applåderades av en liberal och teatermedveten publik eftersom det var "konst". Anita Goldman ser detta som bara ett av många exempel på hur vår moraliska instinkt sätts ur spel i en livstrött och cynisk kultur.


Själv är hon allt annat än trött. Det finns en lidelse och upprördhet i hennes artiklar som gör att de håller för en omläsning. Hon har en förmåga att tränga rakt in i hjärtpunkten hos de problem hon diskuterar, antingen det rör sig om vår krigsgalna kultur, om kvinnoförtrycket eller konflikten mellan judar och araber. Denna förmåga att gå rakt på sak är förmodligen en följd av hennes helhjärtade och orädda engagemang i de frågor hon debatterar.


Det gör henne naturligtvis sårbar. Men denna sårbarhet förvandlar hon till styrka. Som få andra i svensk debatt vänder hon sig mot det i de flestas ögon fullkomligt naturliga att en generation unga pojkar varje år fostras i vapenhantering och dödande. Radikalpacifismen har aldrig stått högt i kurs i vårt land, men i Anita Goldman har den faktiskt en förespråkare.

Men så är hon heller inte riktigt svensk i sin lidelsefulla argumentering och sin strävan att hela tiden höja blicken från det kommunalpolitiska käbblet och skåda ut på den världspolitiska arenan.


Anita Goldman har stor förståelse för den ekofeministiska rörelsen. Precis som den menar hon att den västerländska civilisationens skövling av naturen har gått hand i hand med förtrycket av kvinnan. Hon citerar den moderna vetenskapens fader Francis Bacon som inte drar sig för att använda ett våldsamt pornografiskt språk när han ska beskriva människans - det vill säga mannens - förhållande till naturen: "En man bör inte ha några skrupler mot att penetrera naturens hål och hörn när hela hans syfte är sanningens inkvisition."


I en lång rad faktaspäckade artiklar tecknar Anita Goldman bakgrunden till den just nu brinnande konflikten mellan israeler och palestinier. Men också här tränger den personliga rösten igenom när hon berättar om sitt hus i Israel där hon i många år var bosatt. Huset byggdes och beboddes av en palestinsk familj som tvingades fly under 1948 års krig. "Någonstans i Betlehemområdet eller kanske i ett flyktingläger i Libanon satt en gammal arabisk kvinna och fingrade bittert på nycklarna som en gång passat in i den tjocka porten till mitt hus", skriver hon och tillägger att hennes utsikt över apelsinlundar och blommande mandelträd kan ses som en del av paradiset. Allt beror på vilket perspektiv man anlägger.


Hennes eget perspektiv i "Jag bor bredvid paradiset" är att oavlåtligt väga det onda mot det goda, det destruktiva mot det hoppfulla. Med oräddhet och känslostyrka vänder hon sig mot fundamentalism, krigshets och manlig chauvinism varhelst det dyker upp. Om det är ett kvinnligt perspektiv är förnuftet i högsta grad kvinnligt.

Åke Leijonhufvud
- författare och kritiker.

FAKTA

Boken
Anita Goldman
Jag bor bredvid paradiset. Natur och Kultur.
Gå till toppen