Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Flykt från en skola, köer till den andra

Flykten från Johannesskolan och de växande köerna till Backaskolan speglar i miniatyr situationen för Malmös skolor. Föräldrarnas omsorg om barnens skolgång gör att Malmö delas i svenskt och utländskt, i områden för resurssvaga och resursstarka.

KIRSEBERG. Det är lunchrast i Sege Park i Kirseberg. Det gamla sjukhusområdet är grönt och inbjudande för hundratals skolelever.

Utanför Johannesskolan pågår intensivt fotbollsspel. Barnen springer vårystra i gröngräset. Tre tuffa invandrarkillar leker utanför staketinhägnaden. Deras ironi är tydlig:

- Detta är världens bästa skola. Det är Johannes Sege Park. Här finns absolut inget våld. Här säger alla barn bara snälla saker hela dagarna, säger en av killarna.


Kompisen fnittrar och tilllägger:

- Nej, vi bara skojar. Här var en kille som fick näsan bruten, en annan skulle hängas i ett rep. Men det är en bra skola ändå ...

Bara hundra meter bort har Backaskolans elever middagsrast. Även här är det liv och rörelse. Inne i skolan träffar vi sjundeklassaren Rebecca Meic:

- Alla är trevligare här. Det är litet. Man känner alla, både lärare och elever. Det känns väldigt säkert. Man är aldrig rädd att bli mobbad eller slagen, säger hon.


Johannesskolan och Backaskolan är närmaste grannar. De ligger helt nära varandra, men en hel värld tycks skilja dem åt.

* Backaskolan är en liten friskola med 182 elever. Föräldrar och personal har stor makt. Skolan har ett gott rykte. Invandrareleverna är i klar minoritet. Kön till skolan är så lång att barnen måste anmälas vid två års ålder för att säkra en plats.


* Johannes är en stor kommunal skola med 520 elever. Sju av tio elever har utländsk bakgrund. Flera fall av grovt skolvåld har gett skolan ett akut dåligt rykte. Flera föräldrar har bestämt sig för att flytta sina barn till andra skolor. Några har då fått upp ögonen för Backaskolan.

Backaskolans personal ser dock skriverierna om de bråkiga Johanneseleverna som orättvisa. De ser Johannes som en skola med framsynta idéer kring pedagogik och gemenskap.

- Det är synd om de elever och lärare som är där. Johannes är en jättebra skola. Den är varken bättre eller sämre än någon annan Malmöskola, säger Marie Karlsson, lärare på Backaskolan som tidigare jobbat på Johannes.


Hon menar att Johannes bara haft otur. En skolas rykte går alltid upp och ned. Nu råkade tre bråkstakar skaffa sig ledarroller. Tidigare har liknande destruktiva gäng plågat andra skolor. När gängen splittras dör problemen ut.

Flykten från Johannesskolan och de växande köerna till Backaskolan speglar i miniatyr Malmös skolsituation. Men också segregationen i Malmö.


Föräldrarnas omsorg om barnens skolgång är ett viktigt skäl till att Malmö i all tysthet delas i svenskt och utländskt, i områden för resursstarka och resurssvaga.

Inför varje terminsstart sker en systematisk utflyttning av barnfamiljer - från invandrartäta stadsdelar i östra och centrala Malmö, till villaförorter och kranskommuner.

- Föräldrar har blivit mer vakna för kvalitén i skolan. Det ska man vara, säger Johannesskolans nye rektor Lars Lindgren, som mödosamt försöker återuppbygga förtroendet för skolan.

Han medger att studieresultaten är klena. Mer än hälften av niorna har i vår förvarnats om att de kan bli underkända i matte, svenska eller engelska. Men Lars Lindgren betonar att skolan har andra kvaliteter, som en cityskola där olika nationaliteter, bakgrunder och samhällsklasser möts. Mötena särskiljer cityskolan från skolor i Rosengård, Hörby eller Sjöbo.


- Mitt i stan finns en annan puls och mentalitet. Här är fler hudfärger, men även fler klädstilar. En cityskola är öppnare för olikheter, säger Lindgren, som ser skolelevernas tolerans som en motvikt till ökad segregation.

Backaskolans rektor Per Dahlbeck står för en helt annan skolprofil. Han nämner ord som kaoskompetens, kritiskt tänkande och kulturpedagogik.

- Vi tänkte först profilera oss som en kulturskola. Men vi fastnade på vägen. Kartan var rätt, landskapet fel. Nu satsar vi på tänkande. Hur lär barn egentligen? Vi öppnar oss ständigt för nya idéer, säger Per Dahlbeck, och berättar om en dokusåpa som åttorna gör om sin egen vardag.

- Vi håller tvivlet levande och undviker dogmer. Först med tvivel föds nyfikenhet, säger han trosvisst.


Det är dock inte pedagogiken som får barn och föräldrar att välja Backaskolan. Valet ligger snarare i att välja bort andra större skolor. Malmös friskolor lockar just för att de är små. Trots att de har knappa anslag gör engagerad personal, medvetna föräldrar och trygga elever dem ändå starka på resurser.


För att styra stora skolor krävs starka chefer. Lars Lindgren har själv sin yrkesbakgrund inom socialtjänsten och kriminalvården. Han tror att det passar på en skola som Johannes:

- Både skolan och kriminalvården sysslar med disciplinering, att fostra ungdomar så att de fungerar i samhället. Och socialt arbete handlar ju om att påverka folk. Det är pedagogik. Jag har arbetat med utslagningen från skolan i alla tidigare jobb. Här jobbar jag direkt med skolungarna, säger han krasst.


För att förbättra skolans umgängesklimat satsar Johannesskolan på "goda ledare" i varje klass. De som vill synas genom hot och våld isoleras.

- Det är viktigt att förstärka det goda. Att våga säga emot klicken, säger läraren Bibi Forsberg medan hon håller en niondeklass i herrans tukt och förmaning under en teckningslektion.

En tonårsgrabb säger hotfullt att han ska stämma Sydsvenskan för att vi tar bilder på honom. Men han visar sig snart vara en mjuk och skojfrisk kille som mer än gärna vill synas på bild i tidningen.

- Eleverna är fantastiska. Det är det många som betvivlar. Ungarna ger oerhört mycket av sig själv. Men de behöver vuxenkontakt och förståelse, säger Bibi Forsberg.


Även i Backaskolans teckningssal är det lätt stökigt. Men det är ett ordnat kaos. Liv och kiv blandas med tyst koncentration - möjligen som en följd av skolans tro på "kaoskompetens". Barnen lär sig hantera kaotiska situationer.

Backaskolan och Johannesskolan. En förebild och en skräckbild? En skola på nedgång, en på uppgång i det segregerade Malmö?

Så är det inte. Båda skolorna har sina kvaliteter, men båda skolornas personal oroar sig för att Malmös skolbarn i ökad grad placeras i två olika världar.


- I Sverige går man på den närmaste skolan. När vi nu bryter den traditionen är vissa människor mer med på tåget än andra för att sätta barnen i den skola som verkar bäst. De medvetna föräldrarna gör ett val.

Det vore bra om vi hade ett samhälle där alla väljer, säger Per Dahlbeck.

På Johannesskolan längtar Bibi Forsberg efter höstens återflytt till skolans ordinarie lokaler på Smedjegatan:

- Då kommer vi till en helt nyrenoverad skola. Det blir en chans att börja om, att få en positiv nytändning. Vi får se till att ta vara på den chansen.
Gå till toppen