Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Guldpalmen till Polanski

Roman Polanskis "Pianisten" vann Guldpalmen som bästa film då årets Cannesfestival avslutades på söndagskvällen. Den bygger på Wadislaw Szpilmans självbiografiska berättelse med samma namn om en polsk-judisk musiker och kompositör som mirakulöst undgår deportationerna från Warszawa till Treblinka och Ausschwitz och lyckas överleva krigsåren gömd i stadens ruiner.

CANNES. Juryn har letts av regissören David Lynch. Valet av festivalvinnare var inte oväntat. Polanski har rekonstruerat Szpilmans liv i och utanför ghettot med det självupplevdas intensitet och övertygelseförmåga. Hans egen familj försvann i nazismens läger.


Prisceremonin blev en också en stor triumf för finsk film. Juryns stora pris, det andra i rang uppifrån räknat, tilldelades Aki Kaurismäkis "Mannen utan minne", och dessutom fick hans huvudrollsaktris Kati Outinen det ena skådespelarpriset. Det andra gick till Olivier Gourmet i de belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardennes "Le Fils" ("Sonen"), en tät psykologisk studie av förhållandet mellan en snickerilärare och en elev som ska återanpassas till samhället efter att ha begått ett mord. Offret var lärarens son.


Priset för bästa regi delades mellan amerikanen Paul Thomas Andersons komedi "Punch-Drunk Love" och koreanen IM Kwon-Taeks "Chihwaseon", ett konstnärsporträtt inspirerat av en berömd 1800-talsmålare.


Engelsmannen Ken Loachs "Sweet Sixteen", ett starkt socialrealistiskt ungdomsdrama förlagt till skotska Glasgow, måste nöja sig med priset för bästa manus, signerat av Loachs ständige medarabetare Paul Laverty. Palestiniern Elia Suleimans "Intervention Divine" ("Gudomligt ingripande"), där konflikten i Mellanöstern behandlas med distanserad ironi, var mångas favoritkandidat till något av toppriserna, men nådde inte högre än jurypriset längst ner på listan. Där fick den sällskap av dokumentären "Bowling for Columbine", Michael Moores slagfärdiga avklädning av USA:s paranoida skjutvapenkultur.


Priset till Moores film är specialinstiftat för året och uppkallat efter Cannesfestivalens 55:e årgång.

Moore tackade på en franska som han omgående förvandlade till obegriplig rotvälska. I sitt tacktal sade sig Laverty vara glad över att hans fransklärare var död sedan många år. Alla pristagare höll ändlösa tacktal, samtliga utom Kauraismäki, som av allt att döma hunnit besöka en del barer på vägen till festivalpalatset. När det blev hans tur kryssade han upp på estraden och sa kort och gott: "Först och främst vill jag tacka mig själv". Därpå kryssade han till sin plats. Uppskattande applåder hälsade detta kärva finska solonummer.
Gå till toppen