Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Jan Gradvalls möte med JT LeRoy

Hans mamma gav honom amfetamin, hennes nye man våldtog honom, som tonåring drogade han ner sig och sålde sig till män. Han började skriva som terapi. I dag är 21-årige amerikanen J T LeRoy en superkänd författare.

Initialerna i författaren J T LeRoys förnamn står för Jeremiah Terminator. Jeremiah är hans riktiga namn, Terminator är hans smeknamn.

- Jag fick det namnet när jag jobbade som prostituerad på gatan. Jag blev känd som pojken som nästan aldrig sade någonting, som inte visade några känslor. Mina vänner på gatan tyckte jag betedde mig som en maskin och började därför kalla mig för Terminator. Men jag gillade det namnet och började använda det själv. De första texter jag fick publicerade signerade jag enbart med Terminator.

Det första som J T LeRoy skrev revs sönder av hans mamma. J T LeRoy förde dagbok. Som många andra pojkar skrev han vad han varit med om. När hans mamma fick syn på de texterna blev hon förtvivlad och rev systematiskt sönder dem.


J T LeRoy uppfann därför ett slags kodspråk. Han fortsatte skriva, men nedtecknade endast vissa stödord, omöjliga för hans mamma att förstå. J T memorerade sedan allt annat.

- Jag inser nu att dessa triggerord var utvecklande och viktigt för mitt sätt att skriva. Jag är bra på att registrera saker och bevara dem. Mitt huvud fungerar ungefär som en filmkamera. När som helst, mot min vilja eller av fri vilja, kan sedan en film från mitt förflutna spelas upp.

J T LeRoy växte upp hos fosterföräldrar. Hans mamma hämtade tillbaka honom när han var fyra år. Det låter som upplösningen av en film med lyckligt slut, men blev i stället inledningen på något annat.

Hans fosterhem var en harmonisk medelklassfamilj. Hans mamma var en kringflackande servitris som så småningom blev prostituerad.


När J T:s mamma - som hette Sarah, precis som titeln på J T:s första roman - upptäckte att det nya livet inte var som hon tänkt sig, riktade hon all sin frustration mot sin son.

Hon gav honom amfetamin. Hon tvingade honom att gå klädd i nedkissade kläder för att han skulle lära sig att inte kissa ner sig.

En dag träffade hans mamma en man, gifte sig hastigt och åkte till spelhålan Atlantic City på någon slags smekmånad. Under denna tid lämnades J T LeRoy inlåst i deras lägenhet. Ensam.

De nygifta var borta i två dagar, tre dagar, flera dagar. Samtidigt sinade matförrådet i den låsta lägenheten. När dörren slutligen låstes upp efter sex dagars väntan - med en liten pojke nära utmattning av hunger och skräck - visade det sig att mannen kommit tillbaka ensam.

Först våldtog han pojken. Därefter försvann han ut ur mammans och barnets liv.


Allt det här finns nedtecknat i J T LeRoys andra bok, "The heart is deceitful above all things", som kommer på svenska i vinter. Boken består av korta och raka noveller, men den tar lång tid att läsa.

Efter att ha läst en text lägger man ifrån sig boken, oförmögen att läsa vidare. Jag själv har haft boken på nattduksbordet i snart ett år, men jag har fortfarande inte läst ut den.

- Det är faktiskt samma sak för mig, säger J T LeRoy. Jag kan heller inte längre läsa de texterna. Jag skrev dem också bokstavligen som terapi. Det var som att ? (han imiterar lätet från någon som kräks). Och sedan låg de där framför mig, nästan som något främmande, trots att det kom inifrån mig själv. Det var min terapeut som ordinerade mig att börja skriva. Han tyckte jag hade problem med kontinuitet i mitt sätt att tänka och att skrivande därför var ett bra hjälpmedel.

"The heart is deceitful above all things" är J T LeRoys andra utgivna bok, men texterna i den boken var de första han skrev. Debuten blev i stället romanen "Sarah", den blomstrande uppföljaren, med ett språk som signalerade ankomsten av en betydande författare.


Medan språket i de första självbiografiska novellerna är som torra trädgrenar är "Sarah" en blomstrande trädkrona dignande av frukter; förvisso maskätna, svartfärgade, men med rika, komplexa dofter. När jag frågar om favoritromaner svarar han Joseph Hellers "Moment 22" och Dostojevskijs "Brott och straff". Det ger en bild av både hans stilistik och hans tvära kast mellan nattsvart humor och solgassande allvar.

Det är "Sarah" som gjort att J T LeRoy, som nu hunnit fylla 21 år, håller på att bli känd på ett sätt som mer för tankarna till en rockstjärna än en författare.

Hemma i USA har han intervjuats av Tom Waits i Vanity Fair, fått en låt av Garbage som är baserad på hans böcker ("Cherry lips"). Han är också inblandad i två olika filmprojekt. Dels håller Gus Van Sant just nu på att försöka finansiera en långfilm av "Sarah", dels håller Diane Keaton på att producera ett nyskrivet J T LeRoy-manus för kabelkanalen HBO ("Sopranos").


Det är "Sarah" som gjort att J T LeRoy för första gången rest utanför USA:s gränser och just nu åker runt i Europa och ger intervjuer. Att han dessutom inte vill visa sig på bild, utan möter medierna iklädd peruk samt gigantiska solglasögon av Terminator-modell, gör att hans författarskap hotar att hamna i bakgrunden.

När vi träffas på en restaurang i Stockholm har J T LeRoy precis kommit från Italien. Hemma i USA har han aldrig gjort några högläsningar - hans texter har då i stället lästs upp av skådespelare - men i Italien övertalades han att göra två framträdanden.

Det första, utanför Colosseum i Rom, gick bra, detta trots att det kommit över 3 000 personer för att lyssna på J T LeRoy och ett par andra författare.

- Jag hade ett visir på mig som gjorde att jag inte kunde se ut. Jag blev därför inte nervös.

Det andra, i en bokhandel i Milano, gick sämre. J T LeRoy var så nervös att han hela tiden gömde sig under ett bord när han läste.

- Men det var samtidigt det kanske bästa framträdande som J T gjort, säger hans resekamrat och livskamrat Emily. Det tvingade folk att lyssna på hans texter i stället för att bara nyfiket stå och stirra på honom.


Emily och J T lärde känna varandra när hon var socialarbetare och hjälpte människor på gatan. J T LeRoy sålde under sina tonår sin kropp till män och var svårt nedgången av droger.

Nu bor Emily och J T LeRoy tillsammans i ett hus i San Francisco. De lever där tillsammans med den man som Emily har en son med och delar alla tre på vårdnaden av barnet. Att J T har en son att ta hand om är en av anledningarna till att uppföljaren till "Sarah" har dröjt.

- Vi håller på och letar efter ett större hus så att J T kan få ett eget rum där han kan skriva ostörd, säger Emily. Nu lever vi kanske väl tätt in på varandra ibland.

- Det är inga problem, säger J T. När vi kommer hem från den här resan ser jag fram emot att börja skriva igen. Filmkameran i mitt huvud är ju igång hela tiden. Och jag har mina stödord i den här, säger han och pekar mot sin anteckningsbok.

Jan Gradvall
- frilansjournalist.


J T LeRoys första bok "Sarah" kom ut i svensk översättning av Fredrik Liungman förra året på förlaget Alela böcker.
Gå till toppen