Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Reformer ska rädda Polens ekonomi

Polens ekonomi befinner sig i kris. Redan efter årets första fem månader återstår mindre än hälften av det planerade budgetunderskottet räknat på årsbasis på 46 miljarder zloty (ca 136 miljarder SEK).

Under perioden januari-april fick staten in 29 procent av de förväntade inkomsterna medan utgifterna uppgick till 34,2 procent av det som man planerat. Arbetslösheten uppgick i april till i medeltal 17,8 procent - en liten sänkning från 18,4 procent i början av året. Andra krisområden är sjukvården och det statliga pensionssystemet, där Solidaritetsregeringen i slutet av 1990-talet drev igenom genomgripande reformer.

Regeringen, som består av en koalition av det nu närmast socialdemokratiska partiet SLD och bondepartiet PSL, är rädda för den sociala oro som redan gett sig tillkänna. Man har därför sänkt räntorna från 19 till 9 procent. Detta har lett till slitningar med RBP, Finanspolitiska rådet, och dess inflytelserike ordförande, förre finansministern Leszek Balcerowicz, som ända sedan 1990 förordat en strikt monetarismisk politik. Balcerowicz har därför strävat efter att hålla räntenivån uppe för att förhindra inflation.


Han har också vägrat att devalvera den polska zlotyn, som många anser vara övervärderad. Följaktligen avvisar Balcerowicz blankt en skrivelse från 100 företagsledare med krav på devalvering och hänvisade till att undertecknarna var chefer för statliga företag, som ännu inte blivit privatiserade.

Samtidigt är ytterligare privatiseringar statens enda möjlighet att få in mer pengar. Enligt PAIZ, det råd som beräknar investeringarna, har dessa minskat drastiskt de sista par åren. I år är målet 6,7 miljarder dollar, medan de förra året uppgick till 7 miljarder och år 2000 till 10.

Redan har största delen av de statligt ägda företagen sålts ut. De som ännu kan väntas finna köpare är TIPSA, polska motsvarigheten till Telia, attraktivt genom att det har monopol på stationära telefoner, flygbolaget LOT, oljebolaget Oralen och sparbanken PRAO PP, där en tredjedel av polackerna har placerat sina sparmedel.

Men de flesta andra som återstår i offentlig ägo ligger inom problemområdena, dvs kolgruvorna, metallindustrin, sockerbruken och oljeraffinaderierna. Här bedriver Polens växlande regeringar en rent protektionistisk politik. Som exempel kan nämnas att det svenska oljeföretaget Preem väntat i fem år utan framgång på att få tillstånd att uppföra ett eget raffinaderi.


Inkomsterna från privatiseringen behövs bland annat för att rädda sjukvården från total bankrutt. Den stora reform som genomfördes 1998 där ansvaret lades över på nya regionala myndigheter har inte fungerat som det var tänkt. Staten tog visserligen över sju miljarder zloty (omkring 17,5 SEK) av sjukvårdens skulder redan före reformen men redan tre år senare uppgick sjukhusens och vårdcentralernas skulder till 5,3 miljarder zloty (ca 13 miljarder SEK). För över hälften måste dessutom sjukhusen betala höga räntor, eftersom återbetalningstiden överskridits. Inom hälsovårdsdepartementet och finansministeriet arbetar man på att förvandla skulderna till obligationer, som skulle sänka skuldräntorna och förlänga återbetalningstiden. Regeringen vill också återgå till det tidigare systemet, där alla finansiella beslut fattades centralt. Detta stöter givetvis på starkt motstånd från det liberala Medborgarplattformen, ett av de största oppositionspartierna i det polska parlamentet, sejmen och det polska läkarförbundet.


Trots regeringens socialdemokratiska inriktning vill sjukvårdsminister Mariusz Lapinski också satsa på ökad finansiering genom privata sjuk- och olycksfallsförsäkringar. På så sätt, anser ministern, skulle man komma bort ifrån de skandaler som i vintras bland annat uppenbarades i Lodz, där vissa begravningsbyråer samarbetade med ambulanspersonalen i jakt på kunder. Ett annat känsligt tema är att man gärna betalar sin doktor en slant extra för att få bättre vård. Enligt en undersökning av Världsbanken från 1998 uppgav 78 procent av de tillfrågade att de brukade göra så.

Inte heller pensionsreformen har fungerat som det var tänkt. Tidigare hade staten stått för alla pensionsfonder, men 1999 övergick man till ett slags premiepensionssystemet. Detta har emellertid plågats av barnsjukdomar, eftersom datasystemet inte kunde klara av att hålla reda på behållningen på de enskilda kontona. Många är också rädda för att pensionerna år 2020 bara kommer att uppgå till hälften av lönen i stället för 60 procent som idag.

Alla dessa faktorer gör att man kan räkna med en het sommar i Polen, där ytterlighetspartierna kommit att spela en allt större roll i samhället.

Gå till toppen