Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

I vikingabyn bjuds på bröllop

Två kvinnor kommer gående med stora knippen blommor som de plockat på ängen intill. Ett par män står och snurrar på två helstekta grisar, och den stora matsalen är dukad med träskedar och lermuggar.
- Det har tagit lång tid att förbereda bröllopet, men idag tar vi det bara lugnt, säger Andreas Burghardt, brudgum.

FOTEVIKEN. Han och Susanne Burghardt-Stoltzenberg har kommit hela vägen från Hamburg, Tyskland, för att gifta sig på Fotevikens vikingamuseum. Med sig har de närmare 200 bröllopsgäster från alla möjliga håll - Skåne, England, Kanada och Polen för att nämna några. De har slagit upp sina vita tält i smågrupper på området.

I sitt vanliga liv arbetar Susanne Burghardt-Stoltzenberg som ljustekniker och Andreas Burghardt som försäljare av oljeprodukter. Men på helgerna drar de så ofta de kan på sig särkarna och läderskorna för att åka på fightershow (kampform med träsköldar och svärd) eller vikingamarknad någonstans i Europa.

- Det blir mycket resande, säger Susanne Burghardt-Stoltzenberg.

Andreas och Susanne är redan gifta rent lagligt. Men det är nu det känns som på riktigt.

- Det här gör det mycket djupare, säger Andreas Burghardt.


Att det blev en vikingaceremoni istället för en kristen vigsel har att göra med att det känns mer personligt. Paret har själva valt hur ceremonin ska se ut (efter att ha läst en hel hög böcker om vikingatiden förstås), och bestämmer själva vem som ska vara präst.

Valet föll på vännen Erik Sandkvist, allmänt kallad Erik den Röde.

- Att någon vill ge ett sådant förtroende känns verkligen som en ära, säger han.

Erik Sandkvist har varit vikingapräst på åtta-nio vikingabröllop förut, och har med tiden utvecklat några ritualer. För allt är inte autentiskt, förklarar han. Man vet för lite om vikingarnas ceremonier för att kunna återge dem exakt.

- Det måste bli improviserat, men efter ett tag blir det en tradition av det.

Själva vigselceremonin äger rum på kvällen. Då står brudparet i en ring av stenar som deras vänner lagt ut. Erik Sandkvist binder ihop deras händer i en järnring, och paret får uttala en ed. När ceremonin är över får Andreas och Susanne fortsätta ha på sig järnringen så länge de vill. Det kan bli flera timmar.


Ingrid Meierhofer är mor till Andreas Burghardt. Till skillnad från de flesta andra är hon klädd i helt vanliga kläder.

- Jag hade ingen lust. Jag har tagit med mig en klänning, men den är för kall.

Att sonen gifter sig på hedniskt vis tycker Ingrid Meierhofer är helt okej.

- Det är hans beslut. Från början förstod jag inte vad han höll på med, men nu har jag träffat hans vänner och känt av stämningen. Så nu förstår jag bättre.

Andreas Burghardt har alltid varit historiskt intresserad, och upptäckte vikingakulturen för tretton år sedan. När han och Susanne Burghardt-Stoltzenberg träffades för tre år sedan blev hon också intresserad.

- Jag tycker om det enkla sättet att leva och sättet att vara mot varandra. Och så är det kul att se män som verkligen klär upp sig!

Andreas och Susanne behöver inte betala hyra för att låna vikingamuseets område. I gengäld går de med på att öppna upp sitt bröllop för museibesökarna. På dagen pågår vikingalekar och traditionell matlagning, och på eftermiddagen spelas ett vikingadrama upp.


Ceremonin i bastun har de däremot lagt efter museets stängningstid. Den går ut på att Andreas och Susanne sitter nakna på djurhudar i en liten jordbastu, medan deras vänner dansar och spelar trummor utanför.

- Det symboliserar att man går in i Moder Jords kropp tillsammans. Man blir renad, och kommer sedan ut som två i en. Jag tycker att det är en vacker symbol, säger Andreas Burghardt.
Gå till toppen