STOCKHOLM. En gång var Olof Lagercrantz en av dem som dominerade den offentliga debatten i Sverige. Det hade han möjlighet till i kraft av sin position - först som chef för Dagens Nyheters kulturredaktion 1951-60 och därefter som chefredaktör 1960-75.

Men också på grund av sitt intellekt och sin klara stil - Olof Lagercrantz var en lysande stilist. Lagercrantz växte upp i en högborgerlig familj och som många ynglingar från den samhällsklassen drevs han att göra revolt mot sitt ursprung. Därför blev han en av kulturradikalismens ledande förespråkare i Sverige.

Denna livshållning ledde honom efter ett besök i kulturrevolutionens Kina att ta helhjärtad ställning för Maos sätt att styra Kina.

Med ett räkneexempel förklarade han i en artikelserie om Kina i DN att antalet av kommunisterna avrättade efter segern 1949 var högst obetydligt. Omräknat till svenska siffror var det bara några hundra personer - ett fullt tillåtligt offer på revolutionens altare tycktes Lagercrantz mena.

Huruvida detta lyckades övertyga kulturrevolutionens svenska motståndare är ovisst, men Lagercrantz fick ännu ett tillfälle att lägga fram sina synpunkter med sin lysande stilkonst.

Dessförinnan hade han varit Finlandsaktivist under vinterkriget. Genom sin hustru Martina, dotter till Hans Ruin, hade han också släktband med Finland. Efter freden var det dock slut med hans intresse, som också ägnades de finlandssvenska författare som lever och verkar på ett begränsat språkområde. Över detta beklagade sig lyrikern Rabbe Enckell vid mitt besök hos honom i Borgå påsken 1967.

Lagercrantz lysande stilkonst präglar också ett av hans främsta verk, biografin om den svenske nationalförfattaren August Strindberg, som kom 1979. Där torpederar han åtskilliga myter, bl a den att Strindberg skulle ha varit sinnessjuk när han skrev "Inferno". Lagercrantz hävdar i stället övertygande att Strindberg alltid sätter sina personliga upplevelser in i ett litterärt sammanhang, att han så att säga alltid sneglar på den litterära effekten mitt under sina mest obehärskade utbrott.

För att kunna skriva trovärdigt om den komplicerade människan Strindberg krävs ett stort mått av egen personlig komplexitet och det ägde Olof Lagercrantz.

I sitt arv hade han de anlag för sinnessjukdom som bröt ner hans mor Agnes Hamilton och förvisade henne till mångårig vistelse på sinnesjukhus. Hon i sin tur hade släktingar som begick självmord på grund av psykisk svaghet.

Moderns sjukdom präglade hans uppväxt. Den har han gripande skildrat i sin memoarbok "Min första krets" 1982. En drömsk syntes av barndomen har han gett i dikten "Agnes Charlotta" om systern som också valde att ta sitt liv.

Olof Lagercrantz började nämligen som lyriker. Två av diktsamlingarna "Den döda fågeln" 1935 och "Dikter från mossen" 1943 har motiv från hans tidiga uppväxtmiljö på en mosse i Västergötland, där hans far sysslade med torvbrytning.

Sedan gick han över till litterära biografier och framställningar. Den första ägnade han sin släkting på mödernet Agnes von Krusenstjerna 1951. 1958 kom biografin om Stig Dagerman. Sedan har han skrivit om Nelly Sachs diktning 1966, Dante, en annan av hans eviga följeslagare 1964 och Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta 1987.