Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Han hjälper kungen med tron

Erland Ros är präst i svenska kyrkans minsta församling. Bara kungafamiljen och de anställda på Stockholms slott, Drottningholm och Ulriksdal får vara med.

STOCKHOLM. Erland Ros har en av Sveriges ovanligaste prästtjänster. Sedan ett år tillbaka är han pastor i
Som pastor i Hovförsamlingen har Erland Ros till uppgift att göra upp gudstjänstschemat för de 25 hovpredikanterna. Foto: Kent Hult
Hovförsamlingen med omkring 360 medlemmar. Alla ryms i ett kartotek som Erland Ros förvarar på sin pastorsexpedition på Slottet. Där sköter han församlingsärendena en dag i veckan.

Rätt att vara medlem i Hovförsamlingen, den minsta i Svenska kyrkan och en av dess tre exterritoriella, har kungafamiljen samt de fast anställda på Stockholms slott, Drottningholm och Ulriksdal och deras familjer. (De bägge andra exterritoriella, som man kan tillhöra utan att vara bosatt inom församlingen, är Finska och Tyska församlingarna.)

Och det är ett populärt medlemskap:

- Här ansöker inte folk om utträde utan om inträde, säger Erland Ros och tittar igenom dagens brevskörd, som innefattar ett par ansökningar.

Hans tjänsterum som gränsar till den kungliga stabens och pressavdelningens lokaler har gamla vackra stolar med skinnklädd sits. Från fönstret har Erland Ros, om han reser sig från skrivbordet, utsikt över Inre borggården. I fönsterkarmen har han ett officiellt färgfoto av kungaparet samt ett svartvitt foto av drottning Silvia med en liten docka som föreställer en hovdam i sin speciella dräkt.


Pastorstjänsten i Hovförsamlingen är inget man söker. Man blir tillfrågad. Erland Ros fick förfrågan i februari förra året när han blev bjuden på konditori av överhovpredikanten, förre biskopen i Stockholms stift, Henrik Svenungsson.

Sedan blev han också kontaktad av kyrkorådets ordförande, förre amiralen och stabschefen Bror Stefenson. Han är också ledamot i Hovkonsistoriet, som kan liknas vid stiftsstyrelsen i Hovförsamlingen.

Senare blev det anställningsintervju med kungaparet närvarande. Och om dem har Erland Ros bara lovord:

- De går i kyrkan men mest på Drottningholm, där de bor. Men kungen visar stort engagemang för gudstjänsterna och Hovförsamlingens övriga verksamhet. Ibland går Henrik Svenungsson och jag och samtalar med familjen.


Erland Ros visar gärna Slottskyrkan, Sveriges mesta rokokohelgedom. Den invigdes den 7 december 1754, dagen efter den kungliga familjens inflyttning på Slottet. Det hade då återuppbyggts efter den förhärjande branden 1697, då Karl XI stod lik. Efter senaste restaureringen 1999 är interiören ljus och luftig.

Under tiden hade inom byggnadskonsten barocken avlösts av rokokon, även om vissa barockelement återfinns, till exempel vid predikstolen. För kyrkans skulpturala utsmyckning svarade två franska konstnärer, Bouchardon och L ´Archeveque och en svensk, Sergel.

Här predikar varje sön- och helgdag en av de 25 hovpredikanterna som inkallas till tjänstgöring i genomsnitt två gånger om året. Ofta vill de ha med sig en kör från sin hemförsamling. Annars sköts det musikaliska av slottsorganisten Mary Ljungquist Hén.

I Erland Ros åligganden ingår att göra upp schemat för hovpredikanterna, vilket kan bli knepigt vid de stora helgerna:

- I påskas fick jag hålla fem gudstjänster. Då är ju hovpredikanterna upptagna på hemmaplan. Men jag har också haft både dop och begravning på min nya arbetsplats.

I sakristians skrudskåp hänger mässkjortor och skrudar. Den äldsta, en svart korkåpa med silverbroderier, syddes troligen till drottning Lovisa Ulrikas begravning 1782. Den siste som använde den var förre domprosten Gustaf Adolf Danell på en långfredagshögmässa.

- Slottskyrkans gudstjänster är öppna för alla, understryker Erland Ros. Det är bara att stiga på från Slottsbacken genom Södra valvet.
Gå till toppen