Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Magiskt skapande i källaren blir tv:s vinjetter

Margareta Nilsson är vinjettkompositör med flera underhållningsprogram på sin meritlista. Under vinterhalvåret sitter hon i villakällaren i Malmö och skapar låtar som är "trädgård", "djursjukhus" eller kanske "julkalender". På sommaren klipper hon gräs, bland annat.

Margareta Nilsson. Foto: Jenny Leyman

Margareta Nilsson går i tunn sommarklänning och klipper gräs under en smörgul sol. På bordet med parasollet står bullar, vaniljrån och svart vinbärssaft. Mycket bättre än såhär kan det inte bli. Vilket i sig kan vara något av ett problem, när man är frilansande kompositör.

- Det kan vara svårt att skapa saker när man har det så trivsamt och ombonat, säger Margareta på sin breda, sköna Klippan-dialekt.

- På sommaren är det alldeles för lätt att leva och då gör jag nästan ingenting.


När hösten kommer känns det mer naturligt att dra sig ner i källaren där Margareta har inrättat en studio med syntar, mikrofoner och datorer. Sen stänger hon in sig, i den mån det nu går när man har en fyraårig son.

- Musiken kommer bara automatiskt, förklarar hon, och tillägger:

- Fast jag vet inte varför. Det är något magiskt när det händer, och efteråt minns man ingenting.

Har hon tur, hamnar resultatet så småningom i något tv-program. Naturligtvis rör det sig inte bara om lyckosamma omständigheter - Margareta är omvittnat musikalisk och har en lång, tung musikutbildning bakom sig - men i slutändan är det ändå tv-folkets tycke och smak som avgör. 1987 gjorde hon sitt första jobb åt tv, som sångerska.


Sjungandet har hon fortsatt med hela tiden, parallellt med pianospel och komponerande. För Margareta hänger dessutom allt ihop: Skriver hon en låt är sångbarheten bland det viktigaste som finns. Den nya tidens mer abstrakta vinjetter är hon kritisk till.

- Det går inte, man kan inte sjunga dem, suckar hon. Sportspegeln, Sydnytt - alltihop är bara ? ingenting. Visst låter det proffsigt, men folk älskar när man kan sjunga låtarna och jag är rädd att det kommer att dö ut.


På meritlistan finns bland annat vinjetter åt "Djursjukhuset", "Gröna Rum" och "18 Karat", samt jinglar i "Rena Rama Sanningen". Men av allt hon gjort är julkalendern "Ronny och Julias Jul" det hon är mest nöjd med, även om de långsiktiga effekterna inte riktigt blev de hon hoppats på.

- Konstnärlighet och marknadsföring hör inte alltid ihop, säger Margareta med en grimas. Där har jag min största brist - jag är jättedålig på att marknadsföra mig själv. Efter julkalendern tänkte jag i min enfald att "Nu, nu kommer det att börja ringa." Men det funkar inte så! Man måste själv ta tag i det. Varenda höst tänker jag att jag måste göra en demo och tala om att jag finns. Istället ringer det någon och frågar om man vill spela, och då gör jag det istället.


Den här sommaren har hon alltså, precis som de föregående somrarna sedan början av nittiotalet, varit orkesterledare på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

- Och tro det eller ej - nu har de ringt från tv! De vill att jag ska vara med i "Bumerang". Nu ska gamla tanten upp och hoppa igen.

Säger Margareta som är knappt fyrtio, och tillägger i nästa andetag:

- Fast jag lever ju i en barnkalasvärld.

Hon fnissar litet när hon häller upp saft i glas med stora, röda hjärtan på.
Gå till toppen