Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Mikael Bergstrand: Bland tomtar och troll i Malmöpolitiken

Häromkvällen diskuterade jag politik med min tolvårige son. Han ville veta vad som händer om Kalle Anka-partiet kommer in i riksdagen.
- Tar då någon på sig Kalle Anka-dräkt och pratar från talarstolen? undrade han hoppfullt.

Frågan framstår som hypotetisk, det finns ju riksdagsspärrar. Men från min tid som Danmarksreporter har jag lärt mig att i politik är ingenting omöjligt. 1994 blev komikern och sångaren Jacob Haugaard invald i folketinget på sina vallöften om medvind för cyklister, mäns rätt att vara tillfälligt impotenta och fler valar i Randers fjord. 23 000 väljare i Århus svalde det programmet med hull och hår.

Grejen är nu bara den att om man röstar på Kalle Anka-partiet kan det sluta med att man istället får en tomte i riksdagen. Det beror på en kupp från Bosse Persson, känd som tomten på Södergatan.


Alltsedan han sparkades som kommunalt certifierad tomte 1988 efter ett gräl med tomtemor har Bosse Persson gjort sitt för att synas, som det brukar heta. Han har redan "etablerat" Vikingapartiet, som i förra riksdagsvalet fick 28 röster. Och den här gången ställer han upp som partiledare och ensam kandidat för inte mindre än 40 riksdagspartier. Det framgår av valmyndighetens webbsida över beställda valsedlar och torde enligt tjänstemännen där vara svenskt rekord. "Astrid Lindgrens inspirerade sakletarparti", "Hundpartiet", "Fotbollspartiet" och "Kloning - nej tack jag är en unik människa partiet" är ett litet urval av hans politiska plattformar utöver naturligtvis "Tomtepartiet" och det kuppartade "Kalle Anka-partiet."

Partierna är inte registrerade och namnskyddade, Bosse Persson har nöjt sig med att hos länsstyrelsen beställa 1 000 valsedlar à 40 kronor för vart och ett av dem. Men eftersom ganska många missnöjesväljare brukar plita ner just Kalle Anka-partiet på en tom valsedel kan Malmös tomte göra anspråk på dessa röster om det sensationella skulle inträffa att partiet får mandat och rösträknarna måste börja leta efter namngivna kandidater.

- Man får inte vara dum, säger Bosse Persson och förklarar sedan sin strategi att gå till val med 40 enfrågepartier:

- Det är för att lyfta fram och sätta fokus på olika områden för olika grupper. De behöver alla en röst i debatten.


Att en och samme man talar med så många röster är kanske inte det bästa receptet för att värva röster. Vill man vara snäll, och det vill man ju ibland, går det å andra sidan att ta fasta på statsvetaren Sören Holmbergs ord att småpartierna är viktiga för mångfalden inom svensk politik. Och Malmö tycks ha en bra grogrund för denna mångfald. Utöver Bosse Perssons fyrtio partier finns här exempelvis filosofen Ladislaus Horatius Ingentingpartiet, som lovar just ingenting, samt Bamsepartiet, för att nu anknyta till ytterligare en seriefigur.


Funderar på det där med seriositet, mångfald och partiet som vill riva moskéer, frälsa de otrogna (läs muslimerna) till kristendom, återinföra skamvrån och dumstruten i skolan samt sätta unga brottslingar på vatten och bröd utan att ens koppla in åklagare.

Det partiet heter Skånepartiet, är redan etablerat på lokal nivå och har nu siktet inställt på riksdagen med den röstfiskande Röstångahandlaren Harry Franzén. Det slår mig att han till det yttre faktiskt liknar tomten i sitt vita skägg och också bär drag av kolerisk Kalle Anka, som när han fräsande bars bort från fullmäktiges åhörarläktare för ett par år sedan.

Fast där slutar nog Franzéns likheter med Ankeborgs radikale antihjälte.
Gå till toppen