Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

På jakt efter småkryp

Småkrypen omkring oss lever ett liv i det fördolda. Sydsvenskan har gått på upptäcktsfärd för att se vilka organismer som kan rymmas på en kvadratmeter:
* trädgård?
* lövskog?
* sandstrand?

Utrustade med glasburkar och pincett beger vi oss till första anhalten i vår jakt på småkryp. Vi är Sydsvenskans reporter, fotograf Håkan Röjder och entomologen Raja Abdul Karim, ursprungligen från Irak men sedan tre år bosatt i Malmö. I sitt hemland jobbade hon som universitetslärare i biologi och sin doktorsavhandling skrev hon i England om en flugart som tillbringar hela sin livscykel på järnekens blad.


Landgråsuggorna dominerar i den varma och fuktiga jorden i trädgårdsrabatten. Foto: Håkan Röjder

I pensionerade Sydsvenskankollegan Hans Tedins trädgård i centrala Lund väljer vi ut en rabatt med frodig grönska. Raja Abdul Karim böjer sig ner och för bladen åt sidan. Med pincetten plockar hon upp de kryp som förfärade söker fly undan. Kvickt förpassar hon dem i en gammal marmeladburk. De flesta är vanliga landgråsuggor:

- De trivs där det är varmt och fuktigt, förklarar hon. Sin svenska biologibok har hon tagit med sig. Eftersom hon trots sina goda meriter inte fått jobb i Sverige, skolar hon nu om sig till lärare i matematik och naturvetenskap i grundskolan.

- Jag har varit lärare i hela mitt yrkesliv, så det skall säkert gå bra, säger Raja Abdul Karim, som nu förbereder en praktikperiod i en Malmöskola.


Insekterna vi finner får därför följa med Raja hem för att tjäna som levande material i undervisningen.

Men nu är hon glad att åter få jobba som forskare, låt vara på en mer blygsam nivå än den hon är van vid.

I rabatten hittar vi också marklevande spindlar, små skogssnäckor och en myra. Snäckorna som liknar små brunaktiga sniglar med skal åker ner i burken tillsammans med en harkrank, vars ena långa och smäckra ben fastnar i slemmet som snäckan ger ifrån sig. Sensommaren är säsongen för harkranken eller stickmyggan som det mer vedertagna namnet lyder. En grå liten tingest är en puppa, där en larv gömmer sig i avvaktan på att komma fram som fullbildad tordyvel. En nyckelpiga får göra sällskap med de andra krypen i burken.

- Titta där flyger ett honungsbi, säger hon och pekar på en nektarsamlare som flyger bort över blommorna. Det flitiga biet kan flyga upp till tre mil för att samla in den nektar som blir till honung hemma i kupan.


Nästa anhalt blir Alnarpsparken, där vegetationen under de skuggande bokarna är sparsam. Raja makar undan de torra löv, förna, som bildar en tjock matta på marken.

Här är också insekterna betydligt färre än i den mullrika rabatten i Lund. Fastän Raja söker på två ställen, hittar hon bara 12 spindlar och omkring 20 landgråsuggor. En och annan myra kilar hastigt iväg för att undgå Rajas pincett:

- Myrorna ingår i ekosystemet, förklarar hon där hon sitter på huk framför fyndplatsen. De äter smådjur liksom de marklevande spindlarna som tar hand om de skadeinsekter som denna varma sommar ätit stora hål i trädens löv.


En mycket liten fästing finner vi också, som väntar på ett värddjur att suga blod ur.

- De här skadorna har orsakats av minerarflugor, vars larv äter upp hela innehållet inuti bladet, säger Raja Abdul Karim och pekar på ett boklöv. En annan skadeinsekt som sitter på ett blad i kanten av skogsdungen, är en art skinnbaggar som kallas bärfis.


Nästa fynd blir två svartglänsande skalbaggar. De får husera i en burk för sig, eftersom de hugger in på alla andra insekter.

Om vi haft en spade med oss hade vi kunnat gräva upp de smådjur som lever under markytan. En viktig art bland dem är den vanliga daggmasken som luckrar upp jorden. Daggmasken eller ringmasken, som det vetenskapliga namnet lyder, kallas rentav i en dikt av Harry Martinson för "den underjordiske bonden".

Vi fortsätter till Ribersborgsstranden, men där blir utbytet magert. Raja Abdul Karim finner inte en enda insekt på de utvalda platserna bland sanddynerna, eftersom sanden är nästan steril.


Vi flyttar våra efterforskningar till ett gräsbevuxet parti men även där blir skörden av marklevande insekter klen. Där behövs en insektshåv för att fånga de bin och blommyggor som jagar nektar i blommornas kalkar.

- Det är det mygghannarna gör, påpekar Raja Abdul Karim. Blodsugande är bara honorna.

Här finns också tre spindlar, varav en med mycket långa ben. Alla djur samlas i ytterligare en tom glasburk.

Vi vänder tillbaka med en rik skörd i våra burkar och för reporter och fotograf en ökad kunskap om småkrypsfaunan i människans omedelbara närhet.
Gå till toppen