Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

En värld byggd av ljud

Ljuddesign och ljudarkitektur påverkar i allt större utsträckning vår vardag utan att vi är medvetna om det. Det är ingen slump att en bil låter som den gör och att knäckebrödet krasar aptitligt. Musikforskaren Henrik Karlsson uppmanar oss att bli medvetna konsumenter och ställa krav på ljudproducenterna.

Den som åker med Kustpilen eller någon annan linje med danska tågvagnar - de med gummipackning i ändarna - har säkert noterat den lilla tonslingan "pling pling plong" i högtalarna varje gång konduktören gör ett utrop. Den musikaliske har säkert också noterat att det är tonerna D-Ess-B. Betyder det något?


Jovisst! Eftersom Ess också står för bokstaven S (tänk på Sjostakovitjs eget namnchiffer D-Ess-C-H) är signalen en akronym för DSB, Danske Statsbaner. Det handlar helt enkelt om en "ljudlogo". Statens Järnvägar vet inte, eller bryr sig inte om, att man alltså gör reklam för konkurrenten DSB. Harmlöst, kan det tyckas, men exemplet är bara en blygsam början på något som säkert kommer att höras och märkas allt mera i framtiden, på gott och ont.

Den avsiktliga ljuddesignen kommer att bli allt viktigare för mängder av produkter: hushållsapparater, bilar, fordon, verktyg. Men också för större miljöer: parker, trädgårdar, torg och för arkitekturen generellt. Det är inte bara estetik som ligger bakom denna utveckling, utan också ekonomi. I takt med att fler och fler bullrande produkter dämpas blir ljudmiljön generellt tystare, konsumenterna mer kräsna och god ljuddesign är ett försäljningsargument. Många har nu tvättmaskinen inne i lägenheten i stället för i källaren. Vem vill köpa en vitvara som bullrar?


Så uppstår den intressanta situationen att gamla, larmande produkter kan göras nästan helt ljudlösa. Men för att konsumenten skall veta att den fungerar krävs någon form av "feedback", ett ljud som signalerar god funktion, effektivitet. Dammsugarna kunde dämpas ytterligare, men konsumenterna tror inte att en ljudlös dammsugare är vidare effektiv. En tyst dammsugare går inte att sälja!


Men vad gör man med helt nya produkter, ljudlösa även de, som kan ges vilket fantasiljud som helst? Alla vet hur en rakapparat för män låter. Man riktigt hör hur saxarna tuggar skäggstubben, ettrigt effektivt. Men hur ska en ladyshave låta? Likadant som rakapparaten fast svagare, mer feminint kanske? (Och hur låter då ett "feminint" ljud?)

Listan kan göras mycket lång: hårtorken, brödrosten, elspisen, mikrovågsugnen, eltandborsten etc.


Ljuddesignern kopplas in på ett sent stadium i processen, när apparaten eller verktyget redan är designat och prototypen färdig. De stora designfirmorna anlitar akustikkonsulter eller spelar upp ett antal tänkbara fantasiljud som en testpanel får lyssna till och bedöma, än så länge bestående av levande människor. Men snart nog vet man vad "allmänheten" i genomsnitt tycker om olika ljud och matar in standardreaktionerna i en dator som får överta röstandet på de nya förslagen.


Den moderna bilen är ett bra exempel på hur ljuddesignen får kosta allt mer i forskning och tester innan nya modeller lanseras. Motorljudet i alla fabrikat kan dämpas till ett neutralt brummande, men varje tillverkare färgar, filtrerar eller lägger till så att det skall höras vilket märke som kommer susande. Rolls-Roycens diskreta spinnande och Porschens mer kraftfulla rytande är kända varumärken - associationerna till de stora kattdjuren är avsiktliga förstås. Harley Davidsons långsamma tvåtaktsdunk är unikt bland motorcyklar och har patentsökts. BMW bad den kanadensiske tonsättaren R Murray Schafer att komponera ett unikt BMW-ljud, gärna något harmoniskt, treklangsartat, men han avböjde.


Hur ska förresten en elbil låta? En fullständigt ljudlös bil kan vara en trafikfara. Föraren märker inte att bilen är igång, fotgängarna hör den inte. Ska den ges ett konstruerat ljud som påminner om en bil - i så fall vilket märke? - eller ett helt nytt fantasiljud? Biltillverkarna vet att design och komfort är väl så viktiga som motor och prestanda. Om köparen tycker att dörren skramlar "billigt", att spaken som justerar förarsätet låter "fel" och att blinkern tickar konstigt, kan det skapa så dåliga vibrationer att han avstår redan innan motorn startats. "Tick-tacket" härrör ursprungligen från ett elektromekaniskt system, ett relä som slår till och från, men har i många nya bilmodeller ersatts av ett liknande elektroniskt högtalarljud eftersom vi som bilförare är "präglade" på det ljudet.

Egentligen kunde blinkerljudet också designas ännu mer radikalt och individuellt i stället för att kopiera en gammal teknik.


Ljuden är oslagbara som signaler. Hjärnan uppfattar en signal snabbare via örat än genom att via ögat läsa bokstäver och siffror på en display. Ett känt holländskt bryggeri ville konstruera en ny ölburk som pyste med ett unikt ljud när man öppnade burken. Kunde designavdelningen fixa det? Tillverkaren av knäckebröd vakar över det rätta krasande ljudet när man äter just det brödet. Hemsidorna på Internet kommer mer och mer att ackompanjeras av ljudlogotyper, unika för företaget, institutionen, individen. De flesta kommunikationsmedel har redan en egen jingel eller signatur, och därtill olika signaler för dörrar som stängs eller tåg som närmar sig.


I Gävle planerar SJ nu ett nytt resecentrum och har som första svenska järnvägsstation också kopplat in en tonsättare och musiker som ljuddesigner. Michael Strömberg har uppdraget att vaka över stationens totala akustiska miljö och ge den en konstnärlig-musikalisk touche där det går: golvbeläggning, passager, utropssignaler och en "vindorgel" på perrongen. I Frankrike är denna typ av ljudarkitektur ganska vanlig. Hela byggnadskomplex som Cité de la musique i Paris och öppna platser är noggrant designade, både för att dämpa buller och för att skapa musikaliska upplevelser eller tysta rum.


Ingen vet förstås hur det kommer att bli - om vi hamnar i en okontrollerad kakofoni av reklamsignaler och annan information som inte går att stänga av utan katastrofala följder, eller om vi som konsumenter bara köper apparater där ljudsignalerna kan dämpas eller stängas av helt. Situationen i Japan är ett memento. Där har man tvingats ordna konferenser för att diskutera vad för slags larmsignaler som alla skulle reagera på om t ex flygplatser och järnvägsstationer måste utrymmas omedelbart. Ljudrummet är ju redan fullständigt belamrat av information, reklam, skvalmusik och signaler. Här hemma har brandbilarna fått ett extra "bröl" att använda i gatukorsningarna när det vanliga tut-tutet inte uppmärksammas. Finns det något nästa steg?


För att överleva bör man då och då återhämta sig i naturens egen trygga, tusenårigt hållbara ljuddesign. Även stadsborna av i dag kan skilja på lövskogens och barrskogens sus, kanske också mellan asp och björk. Själv är jag född i barrskogsbältet och hävdar att tallar och granar susar på olika sätt. Barren är nämligen olika långa.


Till sist är det vi konsumenter som avgör vilket slags ljuddesign vi accepterar i de offentliga miljöerna och på de produkter vi köper. Om ljudet är för starkt eller låter "fel", om miljön upplevs obehaglig, om det inte går att prata med bordsgrannen på restaurangen därför att den designade bakgrundsmusiken är för hög: vägra köpa, äta, konsumera - och säg ifrån varför.


Tystnaden och pausen är också en resurs. Ja, mer än så. Utan den går det inte att skapa musik. "I tystnaden och stillheten händer det stora, sirdu", sade den finlandssvenske tonsättaren Erik Bergman, intervjuad i tv. Då stod han ute vid sommarstugan vid havet och sågade ved.

HENRIK KARLSSON
- docent i musikvetenskap, har arbetat
på Rikskonserter, Kulturrådet, Sohlmans
musiklexikon och Kungl Musikaliska akademien.

Artikeln har i en annan version tidigare publicerats i "Musikliv", Musica Vitaes programtidning.
Gå till toppen