Redan de gamla romarna uppskattade saffran och kejsar Hadrianus (76-138 e Kr) lär ha fyllt vattenreservoarerna till fontänerna kring det kungliga palatset med saffransvatten, så de sprutade gult vatten - gult som guld. Det gav väldoft i palatset. Men innan dess uppskattade både greker och romare saffran som medicin och den ansågs kunna kurera både magbesvär, njurproblem och kramper och saffransvatten troddes också vara bra mot pest och kolera.

På medeltiden var saffran så uppskattad i Europa att den som förfalskade dyrbar saffran dömdes till döden.

I Sverige nämns saffran som krydda för första gången 1328 i samband med lagman Birger Perssons begravning. Där gick det åt stora mängder saffran, som beställdes från Stockholm - dottern skötte om begravningen och dottern var den heliga Birgitta.

Saffran är gult som guld och har också ofta genom historien betraktats som sådant. Dyrbart, svårskördat, eftertraktat, väldoftande och ger därigenom en känsla av rikedom och lyx.

Namnet kommer av det arabiska ordet zafran som betyder just att göra gul. Man har använt saffran både som läkemedel, krydda och till tygfärgning. På Kreta färgade man med saffran redan i tidig bronsålder.

I Nordafrika använder man saffran som färgämne och bland annat bäddas bröllopssängen med saffransfärgade lakan, som tros ha en positiv inverkan på kärlekslivet. Mycket av detta kan läsas i den nyutkomna boken "Saffran - historien om världens mest förföriska krydda" av Pat Willard (Forum).

Hur kom då saffran in i vår Gotlandspannkaka? Jo, det var förstås genom den medeltida handeln i Europa, då Nürnberg var centrum för Nordens kryddhandel. Genom Hansan och med handelsmännen forslades kryddorna norrut och kom så småningom in i vår matlagning.

Prova med saffran nu i december och inte bara i bullar - i pastakoket, i potatisen och med bönor lyfter saffran rätterna till nya höjder. Smaka och njut!