Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Politikens kollaps

EU-toppmötet i Köpenhamn kunde till skillnad från det i Göteborg 2001 avslutas utan våld på gatorna. Forskare vid Göteborgs universitet diskuterar i en ny bok hur händelserna i Göteborg påverkat Sverige. Patrik Svensson har läst den.

Forskning tar tid. Det är ett faktum man helt enkelt får acceptera. En avhandling slänger man inte ihop på en dag. Men visst kan man önska att det gick lite snabbare ibland, när det gäller ämnen med hög aktualitet, när känslan av att man snabbt behöver förstå sammanhangen övertrumfar det akademiska tålamodet.

Händelserna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 har redan avhandlats i flera olika böcker. Runt årsdagen i somras kom inte mindre än fyra böcker ut samtidigt. Ingen av dem med anspråk på att vara en fullständig forskningsrapport, men likväl med mer eller mindre djupsinniga analyser av hur de där junidagarna i Göteborg påverkat Sverige.


På universitetsfronten har det gått lite långsammare. Boken "Vid politikens yttersta gräns", författad av en samling forskare vid Göteborgs universitet, är ett första steg mot en omfattande disciplinöverskridande akademisk forskning i ämnet och med viss känsla för hur man skaffar sig medial uppmärksamhet hade man i alla fall sett till att få boken utgiven lagom till EU-toppmötet i Köpenhamn i helgen. Det innebär dock att jag läser den med ett öga ständigt riktat mot andra sidan Sundet. En både distraherande och inspirerande lässituation.

För de diskussioner som förs i boken - om politikens former, om systemets legitimitetskris och den bristande demokratiska delaktigheten - är naturligtvis till stor del applicerbara också på toppmötet i Köpenhamn.


Micael Björk och Abby Peterson inleder med Jürgen Habermas hjälp. Som ett slags utgångspunkt, en redogörelse för den politiska ordningens fundament. För det var den demokratiska politiska ordningen som kollapsade i Göteborg och skulden till det ligger på många olika håll och på många olika nivåer, konkreta som abstrakta. Den ligger hos den politiska maktens slutenhet, hos den polisiära maktens godtycklighet och brutalitet, hos vissa aktivisters urspårade våldsamhet. Men orsaken ligger också i själva diskussionen, eller snarare i vad som inte diskuterats. För bakom alla ridåer av våld och kaos och upphetsad politisk retorik döljer sig en mängd teoretiska problem som inte har fått den uppmärksamhet de så väl behöver.

Först och främst frågan om legitimitet. Den demokratiska ordningen fastställs och garanteras av en rad olika förutsättningar: lagar och regelverk, det representativa beslutandet, ett strikt reglerat våldsmonopol. Men över allt det där hänger legitimiteten som själva grundförutsättningen. Den demokratiska ordningens strukturer måste ha människors förtroende. Och det är ett förtroende som måste hanteras mycket varsamt.


Den slutenhet som karakteriserade själva toppmötet i Göteborg, med containrar och kravallstängsel som metaforiska Berlinmurar runt Svenska Mässan, var en dolkstöt mot legitimiteten. Polisens godtyckliga ingripande på Hvitfeldska en annan. Upploppen på Vasaplatsen en tredje.

Helgens toppmöte i Köpenhamn karakteriserades av samma slutenhet, men vi slapp de våldsamma upploppen. Dock introducerades en del nymodigheter runt demonstrationerna som i förlängningen kan orsaka legitimitetsproblem. Det nya danska maskeringsförbudet är till exempel som gjort för polisiär godtycklighet.

En person kan omhändertas inte bara om hon befinner sig i en demonstration utan också om hon kan misstänkas vara på väg mot en demonstration, och inte bara om hon är maskerad utan också om hon kan misstänkas vara på väg att maskera sig. I praktiken kan man alltså häktas för att befinna sig ett par kvarter från en demonstration med en scarf i fickan.


Mycket av "Vid politikens yttersta gräns" består av empiriska redogörelser, om händelserna i Göteborg, om förspelet till det hela, om pressens bevakning och om den opinionsbildning som följde. Det är ett viktigt arbete men i ärlighetens namn finns det redan omfattande faktaredogörelser att tillgå. Till exempel Erik Wijks "Göteborgskravallerna och processerna" och antologin "Vad hände med Sverige i Göteborg?".

Störst värde finner man istället i de diskuterande avsnitt som inleder och avslutar boken. Där demokratin diskuteras inte bara som en vacker floskel, som något obestämt som måste "försvaras"; utan som ett komplext begrepp man måste anstränga sig för att definiera och beskriva innan man överhuvudtaget kan bestämma hur man bäst skyddar det.


I den diskussionen, och med det där ena ögat riktat mot andra sidan Sundet, får de ord av Habermas som citeras i bokens inledning en närmast profetisk aktualitet: "Ty den svåra uppgiften vi står inför är inte att uppfinna något utan att bevara den europeiska nationalstatens stora demokratiska landvinningar utanför dess egna gränser".

Patrik Svensson
- frilansskribent.

- - - - - - -

Vid politikens yttersta gräns.
Perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg 2001. Micael Björk och Abby Peterson (red). Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Gå till toppen