Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Frida Kahlo - varken offer eller objekt

På juldagen har filmen "Frida" med skådespelerskan Salma Hayek i rollen som konstnären Frida Kahlo premiär.Jelena Zetterström berättar om den mexikanska konstnären som är mer känd för sitt liv än för sin konst.


Ibland överskuggar myten verkligheten.

Så är det med den mexikanska konstnären Frida Kahlo. Hennes liv har blivit en legend och saga, som dessutom kryddas lite extra för var gång historien berättas.

- Det finns felaktigheter som har upprepats så ofta att de till sist tagits för sanningar, berättar konstvetaren Eva Zetterman, som arbetar med en doktorsavhandling om Frida Kahlos måleri, med fokus på hennes självporträtt.


Många människor förknippar Frida Kahlo med sjukdom, olycka, invaliditet och, inte minst, ett stormigt äktenskap med revolutions- och muralmålaren Diego Rivera; en förening mellan "en skönhet" och "ett odjur", där äkta mannen bytte kvinnor nästan lika ofta som han gick på toaletten.

Lägg därtill alla påstådda missfall, sorgen över att inte kunna föda barn samt en lång rad av självporträtt, som skulle kunna vara uttryck för en exceptionellt stark narcissism.

Sant eller falskt. Klart är att Frida Kahlo är mer känd för sitt liv än för sin konst. Det är ett öde som hon delar med många framträdande, kvinnliga konstnärer. I likhet med flera av dem är hon dessutom fast i en biografisk fälla, som sätter likhetstecken mellan konst och liv. Målningar tolkas som illustrationer till verkliga eller uppdiktade händelser - inte sällan knutna till Riveras svek. Till detta bidrar i hög grad Hayden Herreras avhandling och biografi om Frida Kahlo.


Visst kan det finnas skäl ibland att tolka konst som en sorts reflektion av en människas inre. Frida Kahlos måleri inbjuder dessutom till en sådan läsning. Oviljan att separera liv och konst leder emellertid lätt till felslut, både vad gäller konsten och dess upphovsman. I Frida Kahlos fall har det dessutom visat sig svårt att skilja fantasi och myt från sanning.

Konstnären har själv sagt sig måla sin egen verklighet. Men varför ska vi ta henne på orden? Frida Kahlo var inget sanningsvittne. Så föddes hon exempelvis inte 1910, som hon själv uppgav, utan tre år tidigare. Hon fann det helt enkelt mer heroiskt att vara årsbarn med den mexikanska revolutionen.

Likväl har Frida Kahlo gått till eftervärlden som ett offer. Som en ikon för kvinnligt martyrium. Den bilden är orättvis och stämmer illa med hennes självporträtt, i vilka hon möter betraktaren med rak rygg och fast, nästan lite trotsig, blick. Här är hon varken offer eller objekt, utan ett medvetet och självständigt subjekt.


Det är också som sådant hon har fått en plats bland yngre konstnärer, som funnit Frida Kahlos konst mer intressant än otrohet och avbrutna graviditeter.

Malmökonstnären Anna Nordqvist Andersson har till exempel fångats av styrkan i måleriet och den politiska övertygelsen. Ur ett feministiskt perspektiv - och utan teatrala åtbörder - har hon fotograferat sig själv som Frida Kahlo.

- Hon blottlägger dessutom maktstrukturer som kan relateras inte bara till Mexikos historia, utan till situationen för kvinnliga konstnärer, då såväl som nu, säger Anna Nordqvist Andersson.

Forskaren Eva Zetterman vänder på tolkningstraditionen och överger en biografisk läsning. Istället ser hon Frida Kahlos måleri som del i ett samtida, nationellt projekt med stark politisk innebörd.


Eva Zetterman sticker dessutom hål på lidandeproblematiken. Hon säger att det finns bevis för att Frida Kahlo efter tre månader var återställd från skadorna efter den bussolycka som uppges ha invalidiserat henne. När det gäller barnlösheten och makens otrohet konstaterar hon:

- Journaler visar att Frida Kahlos tre graviditeter slutade i frivillig abort. Och Rivera var visserligen otrogen, men det var i hög grad Frida Kahlo också.

Enligt Eva Zetterman är Frida Kahlos måleri baserat på medvetna, konstnärliga och intellektuella överväganden och spelade en lika viktig roll för den revolutionära rörelsen som de samtida muralmålarnas. Hon uttryckte sig bara på ett annat sätt.

- Dessutom äger målningarna en komplexitet som ger dem giltighet bortom det aktuella projektet. De olika nivåerna gör att man kan läsa dem på flera sätt, fortsätter Eva Zetterman.


Projektet hon refererar till beskrivs av Octavio Paz i "Ensamhetens labyrint" och handlar om upprättandet av en mexikansk identitet. Efter revolutionen gällde det att återerövra landets såriga förflutna - både de indianska kulturerna och den spanska koloniseringen - och levandegöra det i nuet.

- Frida Kahlos måleri kan ses som en medveten och engagerad skildring av Mexikos historia, med dess indianska respektive spanska arv. Hon upprättar en mexikansk identitet, som är kvinnlig och som hon dessutom klär i sitt eget ansikte.


En särskild position intar legenden om La Malinche, indiankvinnan som skänktes som tolk åt den spanske erövraren Hernán Cortéz. Hon ansågs ha förrått sitt land, och genom att föda Cortéz en son uppfattas hon som en mexikansk moder.

- På ett symboliskt plan framträder den spanske fadern och den indianska modern i en förening med inslag av våld, fortsätter Eva Zetterman.

Utan problem kan man relatera Frida Kahlos måleri till detta trauma.


Dessutom återanvänder konstnären äldre bildtraditioner, folkliga indianska såväl som spansk-katolska, på ett medvetet sätt, och detta sammanbinder henne med yngre konstnärer. Detsamma gäller upptagenheten vid genusfrågor och upprättandet av en kvinnlig identitet.

Som del av ett identitetsprojekt - nationellt såväl som personligt - har Frida Kahlos självporträtt långt mer gemensamt med samtida verk i samma genre än med en äldre traditions självspeglingar och känsloprojektioner. Även genom att använda sig själv och sin kropp som redskap var hon tidigt ute och föregrep konstnärer som Cindy Sherman.


En sådan läsning kastar onekligen nytt ljus på Frida Kahlos sammansatta måleri. Då sträcker det sig bortom svek och lidande. Då spelar det i grund och botten mindre roll vad som är myt och verklighet.

JELENA ZETTERSTRÖM

FAKTA

Kahlo hyllades av Breton och Picasso
Frida Kahlo levde mellan åren 1907 och 1954. Hon var dotter till den ungersk-judiske fotografen Guillermo Kahlo, som invandrat till Mexiko från Tyskland, och hans mexikanska hustru Matilde Calderón.
År 1929 gifte sig Frida Kahlo och Diego Rivera. Tio år senare skildes de för att året därpå återförenas genom ett nytt giftermål.

Frida Kahlos hem - Det blå huset - i Coyoacán i Mexiko City är sedan 1958 ett museum. Huset, som byggdes av hennes far, var under många år ett centrum för intellektuella och konstnärliga samtal.
Leo Trotskij bodde här under sina första år i mexikansk landsflykt.

Sin första separatutställning i New York hade Frida Kahlo 1938, då hon fick sitt internationella genombrott. Hennes måleri hyllades av maken Diego Rivera, men också av surrealistledaren André Breton och Pablo Picasso. Marcel Duchamp organiserade hennes första utställning i Paris 1939.
Det finns samtida konstnärer både i och utanför Mexiko som direkt har refererat till Frida Kahlo i sina verk. Bland dem Lena Cronqvist, med målningen "Jag tänker på Frida Kahlo".
Gå till toppen