Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

T S Eliot i nya kläder

"The waste land", T S Eliots långa dikt från 1922, har kommit i en ny svensk översättning. Peter Luthersson välkomnar översättaren Jonas Ellerströms arbete, både hans sätt att tolka diktens språk och hans behandling av Eliots noter till verket.

1920-talets begynnelse: Till och med de svenska dagstidningarna överflödar av rubriker som "Sönderslitenheten i tiden", "Undergång och nydaning", "Världens pånyttfödelse", "Kulturens inre upplösning", "Den vita rasens kultur i fara", "När kulturens kärna blir anfrätt", "Rotlösheten i nutidsvärlden", "Leva vi i kulturskymning?" och "Kan den västerländska kulturen räddas från undergång?", artiklar som refererar till "Europas sjukdom", "Västerlandets undergång" och "Vad liberalismen missräknat sig på".


Första världskriget hade genast blivit betraktat som något större och mer än en våldsam intressekonflikt mellan nationer. Sammandrabbningen ägde en symbolisk dimension. Redan 1914 hade den svenske författare som var mest sensibel för europeiska tidsstämningar, Bertil Malmberg, förklarat vad som stod på spel: "Det pågående världskriget är ett krig mellan raser; men det är också ett krig mellan lifsåskådningar; och det är ett krig mellan tvenne sekler. Det är det tjugonde århundradet, som reser sig till kamp för sitt välde. Vi bevittna födelsen af nya gudar."

I oktobernumret av The Criterion 1922 publicerade T S Eliot sin långa dikt "The waste land" (Det öde landet). Ögonblicket vann sitt uttryck. Europa befann sig vid nollpunkten. Borgardömet hade förlorat sin legitimitet. La belle époque var slut. Ingen visste vad som väntade, bara att det skulle vara något annat än det bekanta, det invanda, det som låg dött. Den röda, bruna och svarta fascismen påbörjade sin budgivning om framtiden. Man påstod sig kunna bygga en helt ny värld, befolkad av en helt ny människa med ett helt nytt medvetande och en helt ny känslighet. En kontinent vacklade mellan intighet och möjlighet.


Eliot var en amerikan som hade flyttat till England och som omsider skulle bli mer brittisk än britterna. Han hade tidigare publicerat en del poesi, exempelvis i den mest vildsinta av Londons avantgardetidskrifter, vorticisternas Blast. Men "The waste land" blev hans genombrott. God hjälp vid utformandet av sin dikt hade Eliot av en tre år äldre landsman, Ezra Pound. Det var Pound som skar bort allt onödigt, gav Eliots dikt dess gåtfulla eller aningsmättade täthet. Pound hade själv skrivit en dikt om Europas nollpunkt, om soldaterna som "vandrade ögondjupt genom helvetet" och sedan kom hem, "utan tro, hem till en lögn,/ hem till bedrägerierna,/ hem till gamla lögner och nya skändligheter,/ ocker, ålderstiget, ålderstjockt/ och lögnare på allmän plats".


Också i "The waste land" förekommer soldater och profitörer: "Albert, han har varit i armén i fyra år och nu vill han ha lite kul" och "en nyrik miljonär" i "cylinderhatt", en representant för den järn- och stålindustri i Bradford som hade gjort enorma vinster under kriget. Men vid sidan av de samtida som gör sig sedda och hörda i dikten uppträder mytologiska gestalter, som den blinde siaren Tiresias. Här finns vattensymbolik, fiskarkung och graalsökande. Figurerna befinner sig stundom i "den grymmaste månaden" eller "den violetta timman", stundom i ett London som till lika del är realitet och vision, ett London där en folkmassa "går runt i ring" och där "London Bridge faller ner faller ner faller ner".


Citaten ur Eliots dikt hämtar jag från en alldeles ny översättning, gjord av Jonas Ellerström. Det är en mycket förtjänstfull översättning, en översättning genomsyrad av en pedagogisk vilja som aldrig blir beskäftig. Ellerström översätter inte bara Eliots text utan också de fraser på främmande språk som Eliot flätade in i sin dikt. I den notapparat som Eliot fogade till "The waste land" smyger Ellerström in klargörande upplysningar inom hakparentes - likt en gång Karin Boye och Erik Mesterton, som 1932 gjorde den första tolkningen av dikten till svenska. Slutligen har Ellerström försett sin översättning med ett informerat och informativt efterord där han placerar dikten i ett tids- och livssammanhang.


Förtjänsterna hos Ellerströms översättning framgår tydligast om man jämför den med den närmast föregående svenska versionen, utgiven av en docent från Uppsala 1990, en docent vars synnerliga vetenskaplighet Sven Delblanc elakt och träffsäkert karakteriserade genom porträttet av docent Nakenstedt i "Trampa vatten" (1972). Uppsaladocenten har egenmäktigt strukit Eliots notapparat. Det kommer sig av hans synnerligen vetenskapliga ståndpunkt att diktverk existerar helt fristående från alla kringliggande omständigheter, sådant som tids- och livssammanhang. Eliot må själv i efterhand ha förringat betydelsen av sin notapparat. Men det var kanske mest ett uttryck för hans intresse av att sopa igen vissa spår.


I noterna finns åtskillig lärd bråte. Men där finns också referenser till idéer som hör hemma i den modernistiska tanketradition till vilken Eliot anknöt. Redan inne i dikten förekommer förstås dylikt. Så avslutas den första av diktens fem avdelningar, "De döda begravs", med en rad hämtad från Baudelaire, tanketraditionens anfader och portalfigur. I noterna finns referenser till den Hermann Hesse som i ord har tecknat en bild av Europa "på väg mot kaos", en färd beledsagad av drucken och psalmlik sång som berör "helgonen och siarna" men inte tilltalar "de förnärmade borgarna". Och i noterna finns referenser till den F H Bradley som har formulerat en jagbetydelsens filosofi: "I korthet: betraktad som en tillvaro som uppträder i en själ, är för var och en hela världen särskild och personlig."


Andra omständigheter som gör den nu aktuella utgåvan av "Det öde landet" värdefull är porträttbilden på konvolutet och den cd som medföljer, en cd på vilken Eliot läser ett parti av sin dikt. I Eliots fall skulle man kunna säga att både hans utseende och hans stämma utgör en del av hans samlade verk; själva hävdandet av en livsinställning framgår av anletsdrag och röst precis som av de ord som har landat på papperet. Mötet med den livsinställningen kan vara nog så uppskakande för en realitetsanpassad svensk modell 2003. Eliot passar definitivt inte in i den nutillvaro vars aktörer Tomas Tranströmer så genialiskt har fångat i sju ord: "Människor med framtid/ i stället för ansikten."

Peter Luthersson

- områdesprefekt för konst, kultur och

kommunikation vid Malmö högskola.


-----------------------------------------------------------------

FAKTA


Boken

T S Eliot

Det öde landet. Övers och efterord Jonas Ellerström.

Bakhåll.
Gå till toppen