Ekonomi

Lyckad idé starta eget som mobil frisör

För snart två år sedan startade Rosa Olivo Baez ett eget frisörföretag med hjälp av starta-eget-bidrag från arbetsförmedlingen. Hon har de flesta av sina kunder på servicehus och gruppboenden. Här friseras Sevcik Vincenc i sitt kök.

Den svarta väskan på hjul som Rosa Olivo Baez drar bakom sig slirar oroväckande i snön. Flera gånger är den på väg att välta.

Men snömodd eller inte, väskan är nödvändig för att Rosa Olivo Baez affärsidé ska fungera.

För knappt två år sedan startade hon ett eget frisörföretag med hjälp av starta-eget-bidrag från arbetsförmedlingen. Med mindre än 200 kronor i bidrag per dag i fyra månader, blev Rosa Olivo Baez den mobila frisören.


- Jag älskar mitt yrke och ville verkligen arbeta som frisör. Men jag ville göra något som inte alla redan gjorde, och det finns ju redan så många frisörsalonger. Då kom jag att tänka på alla människor som kanske inte har möjlighet att själva ta sig till frisören, berättar hon.

Rosa Olivo Baez är 42 år och född i Chile. För tolv år sedan flyttade hon till Sverige och Stockholm. I Chile drev hon en egen frisörsalong efter slutförd frisörutbildning, men i Sverige har det varit svårt att få fast jobb som frisör.

Ute är det mörkt och kallt. Klockan börjar närma sig fem på eftermiddagen. Väskvagnen gör på nytt en knyck, men håller sig på hjulen. Rosa Olivo Baez stretar envist uppför backen. Huttrar i den svarta dunjackan.


Hon har rest med buss och tunnelbana i 45 minuter för att ta sig till det gruppboende där hon ska klippa de boende idag. Att köra bil skulle både bli för dyrt och för tidsödande.

- Ibland är det jobbigt att resa. Visst har jag tänkt på att det skulle vara skönt och praktiskt att ha en salong. Samtidigt blir det väldigt omväxlande att hela tiden röra på sig. Och vem skulle ta hand om mina kunder om jag slutade? Många kan inte ta sig till vanliga salonger. Dessutom har kunderna ju blivit mina vänner, säger Rosa Olivo Baez.

Hon klipper, färgar, gör slingor och permanentar. Hon färgar dessutom ögonfransar och bryn.


Hon har ofta privatpersoner som kunder, men har framför allt riktat in verksamheten på servicehus och gruppboenden.

- Jag kan ibland tycka att det känns lite obehagligt att gå hem själv till främmande människor. När jag arbetar på servicehus finns det alltid andra i närheten. Men alla jag klipper är inte gamla! Många vill ha både slingor och färgade ögonfransar. Även de som är äldre, påpekar Rosa Oliva Baez.

Idag arbetar hon så gott som heltid med sin mobila frisörverksamhet, men flera gånger har det varit tufft.

- Det var väldigt svårt i början innan jag hade några kontakter. Jag minns en gång när jag bara hade ett enda servicehus att besöka under en hel månad. Det var inte roligt. Vad skulle jag göra om ingen ringde? säger hon, och skakar på huvudet.


Men trots svårigheterna gav hon sig den på att hennes företag skulle fungera. Och det har det gjort. Nu är Rosa Olivo Baez så etablerad att personalen på olika servicehus har börjat sprida ordet om den mobila frisören, varpå nya kunder hör av sig. Hon visar sin fullspeckade kalender där privatpersoner varvas med servicehus och gruppboenden.

- Men jag måste ständigt arbeta för att få fler kontakter. Jag skickar ut brev och prislistor till nya kunder dagligen.

Att driva företag kräver mycket administration, och reglerna för företagandet är många, men Rosa Olivo Baez tycker ändå att det är relativt enkelt att driva sin egen verksamhet i Sverige.


- Jag har fått otroligt mycket hjälp från både arbetsförmedlingen och skattemyndigheten. När jag startade företaget fanns det alltid människor att fråga när jag fick problem.

Trots att hon trivs i Sverige och med sitt jobb, händer det att hon längtar tillbaka till Chile. För några år sedan flyttade hon tillsammans med sin man och sina två barn till Chile på försök, men barnen ville tillbaka till Sverige.

- Ja, de har ju sitt liv och sina vänner här i Sverige. De ville inte bo i Chile, så vi flyttade till Stockholm igen, säger Rosa Olivo Baez, och ser för ett ögonblick lite sorgsen ut.

Och att åka till Chile på semester är det inte tal om.

- Nej, semester har jag ingen! Jag har inte haft semester på två år, säger Rosa Olivo Baez och skrattar igen.


Rosa Olivo Baez knäpper upp jackan och ringer på dörren till gruppboendet. Lägenheten fylls av upprymda röster.

Frisören är minst sagt efterlängtad. Fyra av de sju boende ska klippa sig idag. Ur den svarta väskan plockas kammar, saxar och hårsprayer. Fram med ett plastskynke, och vips är den mobila salongen färdig.

- Rosa är här! ropar någon och kommer fram för att ge Rosa en kram.

En kram till följer. Och ännu en.

Rosa Olivo Baez kramar tillbaka. Hennes mörka ögon strålar och ser ut att säga "ser du nu vad jag menar?".
Gå till toppen