Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En blyg poet

Wislawa Szymborska är Nobelpristagaren som egentligen inte alls ville ha priset i litteratur, som hon fick 1996. Hon är en tillbakadragen person som vill umgås med sina läsare enbart med sina dikter.
I veckan som gick kom hon dock till Stockholm för att presentera sin nya antologi på svenska.

Den heter "Valda dikter 1945-2002" i översättning av Anders Bodegård.

Den gracila kedjerökande poeten yttrade dock bara några få ord vid mottagningen på polska ambassaden, där hon presenterades av ambassadör Marek Prawda. En talarstol var visserligen framsatt, men Szymborska nöjde sig med att med hjälp av tolk tacka för inbjudan:

- Jag är hedrad över att vara här men jag är ingen offentlig person.


Inte heller på den litterära aftonen på Kulturhuset den 26 maj förekom något samtal med Bodegård, trots att det var utlovat i annonsen. Szymborska läste sina dikter på polska och skådespelerskan Anita Ekström framförde dem på svenska.

Bodegård behärskar polska flytande och talar till och med Krakowaccent. Han har varit svensk lektor vid Jagelloniska universitet i Krakow och är nära vän med Szymborska,. Hon har bott nästan hela sitt liv i Polens tidigare huvudstad, som har ryktet om sig att vara hemvist för en elitistisk kultur med katolsk prägel.


Wislawa Szymborskas poesi har ingen katolsk prägel men hon är fast rotad i Krakowmiljön.

Hon föddes visserligen i Kornik i västra Polen men flyttade redan 1931 till Krakow, där hon studerade polsk litteratur och sociologi vid Jagelloniska universitetet. 1953-81 arbetade hon som redaktör och kolumnist vid den ansedda litteraturtidskriften "Zycie Literackie". Hennes bokrecensioner blev till litterära essäer med rubriken "Lektury nadobowiazkowe" (Ickeobligatorisk läsning). De har givits ut i en samlingsvolym 1992. Hon har också översatt fransk poesi.


Szymborska anslöt sig i motsats till många andra polska poeter till socialrealismen, den officiellt påbjudna ideologin av den kommunistiska regimen i Polen 1945. Hon skrev till och med en sorgedikt med anledning av Stalins död 1953.

Men senare har hon tagit avstånd från de ideologiska dikterna i de böcker hon publicerade 1952 och 1954 "Dlatego zyjemy" (Därför lever vi) och "Pytania zadawane sobie" (Frågor till mig själv).


Hon debuterade med diktsamlingen "Szukam slowa" (Jag söker ordet) 1945.

Töperioden efter Stalins död, vars konsekvenser i Polen innebar att Gomulka kom till makten i oktober 1956, gav också större frihet till poeterna. Detta blir märkbart i Szymborskas nästa samling "Wolanie do Yeti" (Rop på Yeti) 1957. Yetin, den avskyvärde snömannen, kan identifieras med Stalin, vars välde lämnat skaldinnan helt desillusionerad.

- Mitt signalement är förtjusning och förtvivlan, lyder några rader ur en av dikterna i samlingen.


Först och främst är dock Wislawa Szymborska en opolitisk lyriker, som tar upp allmängiltiga ämnen ur en allmänmänsklig synvinkel.

Hon skriver om känslorna hos en kvinna i Vietnam, som förlorat alla sina barn, skriver om bilderna från attentatet den 11 september och påminner om ett fångläger för motståndsmän i Polen efter kriget.

Ofta kommer djuren och naturen in i hennes lyrik. Vattnet som flyter "från de franska floderna" in i den polska Rudawa men som också släcker törsten hos en ökenvandrare och koncentreras i en enda droppe.


Eller katten i den tomma våningen som förgäves väntar på att ägaren skall återvända, krafsar på väggarna, genomsöker skåpen, springer över hyllorna.

Szymborska räds inte att behandla vardagliga, ja nästan naiva ämnen.

I dikten "Under en liten stjärna" deklarerar hon sitt litterära credo:

- Klandra mig inte språk, att jag lånar tunga ord och arbetar med dem, så att de synes lätta

Därför har hon betecknats som en poesins Mozart.

Nobelpriset gjorde Szymborska känd över hela världen men för henne innebar uppmärksamheten att hon hämmades i sitt skapande för flera år framåt.
Gå till toppen