Det är ett evenemang på högsta officiella nivå med statschefer från sju länder som kommit till lilla Vadstena jämte representanter från ytterligare två stater på ministernivå.

Dessutom är det en allmän folkfest, där kommunen strävar efter att locka ännu fler turister med olika kommersiella arrangemang.

- Det är roligt att man gör någonting för lilla Vadstena, tycker Ninna Grefbäck Aronsson, diakon i Domkyrkoförsamlingen och uppväxt i Vadstena. Staden har jämt fått dras med Heliga Birgitta.

Själv har hon spelat Birgitta i de konfirmandvandringar som församlingen anordnat i år i en duvblå klänning som hon sytt av ett gammalt draperi, huvudlin hopfäst med säkerhetsnål och en köksgardin som dok.

Och kommunledningen har energiskt satsat på kringarrangemang alltifrån högtidligt utdelande av pris för upphovsmannen till Birgittabakelsen, en maffig skapelse i svart marsipan med fem röda prickar, till tipspromenad med historiskt tema och långbord längs Storgatan.

Förebilden för det prisbelönta bakverket är Birgittasystrarnas dok med de fem röda märkena, som symboliserar Kristus sår. En skapelse som ingalunda gillas av alla.

- Fruktansvärt, tycker Ulf Gabriel Zandrén, pensionerad präst, som tillsammans med sin fru Ulla varje år besöker Vadstena. Med staden har han gamla band, eftersom en nära släkting tidigare var kyrkoherde här. Zandrén, som före prästvigningen var verksam inom förlagsvärlden, arbetar också med att bevara helgonets minne i Rom.

Inför jubileet har stadens torg åter stensatts med gammal kullersten och ångfartyget "Motala Express" anländer med den sista tegelstenen från Olshammars bruk till Bjälbopalatset, den lysande röda tegelbyggnaden intill kyrkan som var kung Magnus Erikssons donation till det ursprungliga klostret, som invigdes 1984. Där ringlade på lördagen köerna långa av turister som ville köpa förstadagsbrev med det nya Birgittafrimärket, som graverats av Lars Sjöblom, Postverkets ende heltidsanställde frimärksgravör.

Många besökare väntade också tåligt i Blåkyrkan, den gamla klosterkyrkan, där relikskrinet visades. I det sammetstäckta skrinet kunde man se två blanka skallar, brunglänsande av ålder, som sannolikt tillhör Birgitta Birgersdotter och hennes dotter Katarina. Hon förde hem sin mors kvarlevor från Rom.

Resultatet av DNA-undersökningen som gjorts väntas i oktober. Men i skrinet ligger också ben från femton andra personer. Och Moder Tekla, som är birgittinerordens högsta ledare, medförde en gammal relikgömma med ett benfragment av helgonet som jubileumsgåva.

Nere vid Vättern, som denna vackra försommardag ligger spegelblank, har försäljarna slagit upp sina stånd och säljer souvenirer med medeltidsstuk. I Birgittasystrarnas kloster, som återkom till Vadstena 1935, bor Moder Tekla från Birgittas hus i Rom. I Vadstena folkhögskola äter de journalister som bevakar jubileet sina måltider och överallt på gatorna mellan de idylliska trähusen syns Birgittasystrar från hela världen i sina grå dräkter med svarta dok för nunnorna och vita för noviserna. De senare har inte avlagt de eviga löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad, en process som tar flera år.

En av initiativtagarna till jubileet är Fredrik Vahlqvist, vice ordförande i Birgittastiftelsen och sedan förra året svenskt sändebud:

-Det här har jag jobbat för sedan 1997 men det har blivit mycket större än vad vi planerade. Vi hade hoppats på ungefär femtio projekt men det har blivit tusen! Folkbildningstanken har satt en stark prägel på arbetet men naturligtvis har det ökande intresset för svensk medeltid, som väckts genom Jan Guillous romaner om riddaren Arn, också spelat in.