Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Sverigedemokraterna i politikens finrum

För många har ordet osvensk en positiv klang. Zlatans dribblingar är osvenska. Trottoarserveringar är osvenska. Inte för Mattias Karlsson. Tvärtom. Det osvenska ska bort. Det osvenska har ingen plats i hans Sverige.

MALMÖ. 25-årige Mattias Karlsson i Malmö gillar inte de arabiska skyltarna i sina hemkvarter nära Möllevången. Eller när muslimska butiksägare inte vill sälja folköl på grund av sin tro. Det är osvenskt, säger han.


Mattias Karlsson har en vision, en politisk dröm. Den handlar om ett kulturellt enhetligt Sverige. I skolorna: temaveckor om svensk historia istället för antirasistdagar. På torgen: fosterländska statyer som stärker den svenska identiteten.


Sverige åt svenskarna. Enkultur istället för mångkultur.

- Det är ett ideal att sträva mot, säger han.


Mattias Karlsson är politisk sekreterare i Malmö, ledamot i partistyrelsen och Sverigedemokraternas enda avlönade politiker. Från sd:s kontor i Malmö planerar han partiets kampanjer över hela landet. Vem betalar hans lön? Hans eget parti? Anonyma främlingsfientliga bidragsgivare? Nej. Malmöborna betalar Mattias Karlssons lön.


Malmöborna betalar Mattias Karlssons lön eftersom det var så många Malmöbor som röstade på Sverigedemokraterna i valet i höstas. Partiet fick 5 578 röster - elva fler än kristdemokraterna. De två mandaten i fullmäktige ger partiet rätt till en kommunalt finansierad politisk sekreterartjänst på 75 procent.


Mattias Karlsson får en månadslön på 17 296 kronor av kommunen. Formellt är han underställd kommunfullmäktiges ordförande Kjell-Arne Landgren (s), men i praktiken bestämmer hans eget parti hur de vill använda honom.


Han svarar i telefon och på e-post, skriver rapporter (den senaste heter "Socialdemokraternas sanna natur" och är ett svar på SSU:s kampanj mot sd), servar sd:s två kommunfullmäktigeledamöter i Malmö och drar upp riktlinjer för partiets skolkampanjer.

- Jag är behjälplig där jag behövs, sammanfattar han.


Sydsvenskan träffar honom vid Rådhuset, strax före ett kommunfullmäktigesammanträde.


Efter valet i höstas stod det klart att Sverigedemokraterna kommit in i fullmäktige i hälften av Skånes kommuner. Politiker, statsvetare och ledarskribenter uttryckte sin bestörtning. De främlingsfientliga, hette det, hade kommit in i politikens finrum.


Nu, nio månader senare, halar Mattias Karlsson vant fram sitt nyckelkort. Med ett snabbt drag i kortläsaren låser han upp porten till Malmös pampiga rådhus.


Ett par grupper av demonstranter nedanför trappan på Stortorget tittar efter honom; en handfull röda jackor från Kommunal och två personer från någon hjälporganisation, Rädda Barnen kanske.


Demonstranterna får inte komma in i de salar med träpaneler, mörka oljemålningar och gratis Ramlösa dit Mattias Karlsson är på väg. Om de ändå försökte ta sig in skulle de snabbt stoppas av Rådhusets vaksamma vaktmästare, samme vaktmästare som nu hälsar igenkännande på Mattias Karlsson.


Folkpartisten Björn Lagerbäck, som Mattias Karlsson nyligen träffade på Kommunförbundets kongress i Linköping, hälsar också.

- Vi blir bemötta på ett bra sätt. Korrekt. Folk hälsar, det är inga problem. På kongressen fick vi beröm, mellan skål och vägg, från flera andra ombud från andra partier, säger han.


Vad berömde de er för?

- För att vi agerade på ett korrekt och professionellt sätt.

Sverigedemokraterna har ett kansli i Malmö. När Sydsvenskan ville mötas där blev det nobben.


Kontorets adress är hemlig - enligt Mattias Karlsson av rädsla för att vänstergrupper ska sabotera lokalerna. För att få kontraktet fick Sverigedemokraterna lova hyresvärden att inte ta dit personer de inte litar på.

- Vi ringde på över hundra lediga lokaler innan vi fick napp, säger Mattias Karlsson.


- Vissa värdar sade nej för att de inte gillade Sverigedemokraterna. Men de flesta sade nej för att de var oroliga för skadegörelse från vänsterextrema grupper.


Partiets enda riktiga affischnamn, ex-riksdagsmannen och ex-moderaten Sten Andersson, blossar i rökrummet intill. Han väntar på att vi ska bli klara med intervjun så han och Mattias Karlsson kan gå igenom dagens fullmäktigeärenden. Karlsson nickar uppskattande i riktning mot rökrummet.

- Sten ska ju bli vår riksdagsman 2006. Då ska vi nå 12 procent i Malmö valkrets.


Mattias Karlssons blick blir ofta lite trotsig. Situationen är speciell och han vet om det. En intervju med en Sverigedemokrat är annorlunda än en vanlig politikerintervju.


Som de flesta andra tidningar har Sydsvenskan haft många och långa diskussioner om vilken "policy" tidningen ska ha gentemot Mattias Karlssons parti.


Sverigedemokraterna skiljer sig på ett fundamentalt sätt från andra svenska partier i det att partiet är motståndare till mångkultur. Partiet bedriver en aggressiv propaganda mot muslimer i Sverige och vill riva de moskéer som finns.


Grunden för Sydsvenskans journalistik är öppenhet och principen om alla människors lika värde. Därför granskas nyhetstexter om Sverigedemokraterna hårt, ofta hårdare än när det handlar om andra partier. Tidningen vill inte okritiskt sprida partiets åsikter.


Omvänt är Sydsvenskan och övriga svenska massmedier en huvudfiende för Sverigedemokraterna.


På partiets hemsida talas om "massmedias svek", som enligt Sverigedemokraterna består i att svenska medier förtiger de problem som finns med invandringen, samt hindrar Sverigedemokraterna från att komma till tals.


I partitidningen SD-kuriren - där Mattias Karlsson är en flitig skribent - publiceras ofta artiklar om brott där de misstänkta har utländsk bakgrund. Redan i rubrikerna slås gärningsmännens etniska bakgrund fast: "Iranier rånade postkontor i Uppsala" eller "Afrikan rånade guldsmedsaffär i Örkelljunga". I texterna hängs de dömda ut med namn, även de som dömts till psykiatrisk vård.


- Vi vill vara en motvikt till etablerade medier. Ni skriver bara ut ursprunget när det är svenskar som begått brotten, säger Mattias Karlsson.


Sten Andersson har rökt färdigt och slår sig ner vid bordet. Tar fram fullmäktiges dagordning.

- Jag ska säga några väl valda ord om avfallshanteringen, förkunnar han.

För Sten Andersson är det viktigt att framstå som en seriös politiker. Steget från m till sd var logiskt - hans profilfråga var även som moderat riksdagsman motståndet mot invandringen och det mångkulturella samhället. Men han vill visa att han inte är någon enfrågepolitiker. Han kan prata om soptaxan också (han förespråkar en höjning).


Mattias Karlsson vill gärna att Sten Andersson under fullmäktigemötet gör en markering mot en motion från Spi, som vill ge pengar till invandrarföreningar för att de ska arbeta mot ungdomsrån. Spi skriver att rånen gör att svenskar riskerar att bli främlingsfientliga.


- Problemet är väl inte att de riskerar att bli främlingsfientliga, utan att de blir rånade, säger Mattias Karlsson.


Sedan 1994, när han var sexton år, har han sympatiserat med Sverigedemokraterna. Då sökte han upp sd i Växjö, men blev aldrig medlem eftersom han tyckte att partiet var för extremt. Först 1998 gick han med i sd.

Fram till i höstas, när han fick jobbet som politisk sekreterare i Malmö, pluggade Mattias Karlsson statsvetenskap i Lund. Tillsammans med partikamraten Jimmie Åkesson (som även han sitter i partistyrelsen) blev han utkastad av andra studenter från flera grupparbeten på grund av sina åsikter.


- Det kan vara svårt att palla trycket. Man är ju alltid "den där Sverigedemokraten".


I Malmö kommunfullmäktige sitter ett annat främlingsfientligt parti: Skånepartiet, vars ledare Carl P Herslow är kommunalt avlönad politisk sekreterare, precis som Mattias Karlsson.


Skånepartiet har bland annat proklamerat att "islam ska bort". Men enligt Mattias Karlsson är det inte aktuellt med något samarbete mellan sd och skåp:

- Skånepartisterna är politiska clowner. Vi vill göra en seriös insats och klarar oss bra själva.


Att vara Sverigedemokrat innebär inte bara att man slåss mot alla andra partier. Sverigedemokrater slåss mot hela det offentliga Sverige, eftersom uppfattningen att etnisk mångfald är av godo genomsyrar alla offentliga verksamheter.


Samma kommun som betalar Mattias Karlssons lön berättar stolt på sin hemsida att här bor invånare från över 150 länder. Mattias Karlsson önskar att många av dem flyttar tillbaka till sina ursprungsländer.


- Visst är det ironiskt. Men jag ser det som att min lön betalas av dem som röstade på oss. Det är demokrati när den fungerar som bäst.

När han fick jobbet flyttade han från Lund till Södra Innerstaden, nära Möllevången. Där trivs han inte.


- Hela miljön är osvensk. På bussen hör man ibland bara utländska språk. Jag känner mig inte hemma där, det känns otryggt, säger han.

Man kan fråga sig varför en Sverigedemokrat väljer att bosätta sig i den stadsdel där stadens etniska mångfald märks allra mest.

- Jag fick en lägenhet där. Det är ett ställe att bo på, svarar Mattias Karlsson kortfattat.


Malmö måste bli mer svenskt, hävdar han. Partiet har i Malmö motionerat om att införa återvandringsprojekt samt att dra in bidragen till kulturföreningar för invandrare.


Att en viktig del av Malmös identitet ligger i det faktum att staden är en invandrarstad bekymrar honom inte.

- Den staden ligger ju i Sverige som är svenskt.


Mattias Karlsson lägger ut texten om allt det främmande som finns i Malmö, det som gör att han känner sig undantryckt: muslimska kvinnor med huvuddukar, närbutiker som inte säljer mjölk. Plötsligt tycks han gripas av ett behov att nyansera sig:

- Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.
Gå till toppen