Här har man brutit salt i 700 år. Ja, troligen redan under yngre stenåldern fast då utvann man det eftertraktade mineralet i saltdammar i jordytan. Fortfarande sipprar regnvattnet ner i sådana dammar långt nere i gruvan och då måste man ta vara på saltet för att saltvattnet inte skall förstöra miljön.

Gruvbrytningen gav goda inkomster åt de polska kungarna, som behövde dem för alla sina krig. Den praktiska verksamheten sköttes däremot av arrendatorer.

Alla måste gå i grupp och man kan välja på vilket språk guidningen skall ske. För dem som förstår polska finns det visningar utan föranmälning så snart tjugo personer samlats.

Guiden öppnar järndörren till schaktet och vi går nerför en oändligt lång trappa. Vandringen fortsätter genom prydligt brädklädda gångar som här och var mynnar ut i små kapell och mer profana rum. Kapellen är smyckade med altare och helgonstatyer, vilket påminner oss om att polackerna är ett mycket religiöst folk. Den heliga Kinga, som var den som på flykt från sin make upptäckte saltgruvan under tidig medeltid, har också fått sin minnesplats liksom den berömde polske astronomen Nikolaus Kopernikus. Denne kom på 1500-talet fram till att jorden kretsade runt solen och inte tvärtom.