Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Grillen är mannens plats

Kvinnor grillar sällan, nästan aldrig om det finns en man i närheten.
Många män gillar att grilla.
Män förväntas inte nödvändigtvis kunna sylta körsbär eller lägga grisfötter i gelé.
Män förmodas kunna grilla.

Bild: Bild: Emma Harrysson
Män som aldrig skulle sätta på sig en stormönstrad skjorta, tvekar inte att ta på sig ett stormönstrat grillförkläde med matchande grillvante.
Kvinnor som med lätthet lagar en bearnaisesås, överlåter tillredningen av grillmarinad till männen.
Och män som ytterst motvilligt svabbar av badrummet, går med entusiasm loss med stålborste på grillgallret.
Gåtfullt.

Varma kvällar blir luften liksom disigare när grillröken sveper in över hammockar och fruktträd. Grilldoften slår ihjäl doften av rosor och nyslaget gräs. Grilltänger klingar mot uppläggningsfat, dova dunsar markerar att grillocken lagts på och manligt småprat hörs över häckar och staket medan eld blir till glöd. Typsommar i Norden.

I Zagreb sitter Jonas Frykman, etnologiprofessor i Lund, som ägnat mycken möda åt att försöka begripa mannen. Det är 38 grader varmt, men han är genast beredd att ta ett internationellt grepp på ämnet man och grill.

I Kroatien grillar man mycket, säger han, gärna hela grisar och lamm. Män och stora köttstycken... funderar han, jo, det hör ihop. I Australien till exempel är grillning en del av livsstilen. Grillar sätts upp i parkerna och fest är liktydigt med grill, säger professorn, men betonar att någon systematisk undersökning av män och grillning i nationellt eller internationellt perspektiv har han inte gjort.

Däremot har han vid ett tillfälle firat den svenska nationaldagen i australiska Canberra. Ambassaden hade bjudit gäster ur den nordiska kolonin. Majstång restes (!) och spelmän i gula byxor felade som vore de direktimporterade från Orsa. Gästerna kom med matkorgar och gissar ni att korgarna innehöll sill och nubbe, så gissar ni fel. Stora köttstycken packades upp och lades på ambassadgrillen.

Vilket leder professorns tankar till USA:s ambassad i Kroatien dit han bjöds som gäst en gång. En betjänt i vita handskar rullade ut grillen på gräsmattan, bar fram kyckling och tillbehör innan han överlät själva grillandet till ambassadören.
- Man kan se på grillning som en klassfråga! utbrister professorn.
- Efter brittiskt mönster är det mannens sak att göra det exklusiva slutarbetet vid måltiden, skära rostbiffen, blanda salladen, grilla köttet.

I Sverige är hemmet numera en emanciperad zon. Könsgränserna är förhandlingsbara och praktiska lösningar segrar, säger Jonas Frykman.
- Men ute är gränserna fortfarande knivskarpa! Den klassiska skillnaden mellan manligt och kvinnligt är att utomhus och offentligheten är mannens arenor.

En positiv sak kan vara att grillningen är en bakväg in i köket till vardagsmatlagningen, tillägger han.
Är det den förhoppningen som får kvinnor att överlämna grillandet till männen?
- Intressant fråga, säger professorn utan att svara på den. Själv lagar han gärna mat, men grillar inte.

Har den svenske grillaren några särdrag?
- Erfarenheten säger att den svenske mannen är prylfixerad. Grillandet är fullt av tillbehör, och kombinationen apparater och att tända eld är stark.
Professor Frykmans teori får visst stöd av oceanografen Johan Mattsson, matlagare och grillare i Malmö.
- Killar gillar helt enkelt att båla. Det är lite farligt med eld och eld väcker beskyddarinstinkten.
- Och så är det ju häftigare att grilla än att diska, tillägger han.

På ett, enligt professor Frykman, typiskt manligt vis gör oceanograf Mattsson ett svep över olika grillmodeller. Det finns, förstår man, många olika sorter, bra kopior, dåliga kopior, dyra, lyxiga och värdelösa.
Kopior av vad?
- Weber är grillarnas Rolls Royce, säger han.

Sedan sin födelsedag förra sommaren är han ägare till en stor Weber med lock.
- Locket är grejen. Med lock kan man grilla utan att elda upp maten. Det börjar ju lätt brinna när grilloljan droppar ner. Med locket får man jämnare värme.
Johan Mattsson säger att allt går att grilla utom möjligen filmjölk. Men räkor kräver ett tätare galler. Och allt behöver marinad.

En köttmarinad rör han ihop så här:
2 skvättar honung. 1 skvätt soja, 1 skvätt ingefära, 1 skvätt olja, 2 skvättar outspädd apelsinjuice, 2 skvättar ketchup, krydda med vitlök och chilikryddor. Pensla på köttet. För vuxna kan den vanliga ketchupen ersättas av thaisås.
- Exaktare mått? Nej, man smakar sig fram.

Ole Rothenborg, Dagens Nyheters korrespondent i Malmö har sin grill på tomten vid Bingsmarken på skånska sydkusten. Han anlägger ett radikalt könsperspektiv på grillandet.
- Det är genetiskt, det ligger i generna. Det är mannen som släpar hem det nedlagda bytet och hänger upp det över elden.

Varför kan han inte lika gärna lägga det i stekpannan och diska efter sig?
- Det fanns väl helt enkelt inga stekpannor i grottorna.
Ole Rothenborg erkänner att det kan uppstå inslag av konkurrens mellan grillande män, men betonar att rätt grill vinner, inte störst.

Den rätta grillen är Webers klotgrill med spjäll i botten, förklarar han. Spjället reglerar lufttillförseln och därmed elden. Locket är en viktig säkerhetsdetalj som förhindrar gnistflykt.
Nyare grillar som Webers gasolgrill dömer han ut som trams. Och grillare som lägger staniol under kolet eller briketterna, vet inte vad grill är. Utan drag blir det ingen värme, säger han.
- Engångsgrillarna trodde jag på när de kom, men draget är för dåligt och värmen för svag. Mesigt, säger han besviket.

Det grillminne som präglat redaktör Rothenborg härstammar från hans barndom, men har inget med skogsliv, scouter eller öppen eld att göra.
- På Skeppsbron i Stockholm låg ett ställe som hette Saba grill. Innehavaren var en sur och hetsig människa. Kunder som klagade åkte ut. Men han hade en stor grill och maten smakade olikt och bättre än allt annat jag smakat.
Frågan är kanske inte varför så många män grillar, utan varför så många kvinnor inte gör det.
Gå till toppen