I Höör har man hittat ett förträffligt koncept för ett pedagogiskt projekt: Höörs sommaropera gör musikdramatik inte nödvändigtvis bara för barn utan framför allt med barn. Viggo Edén, komponist och dirigent, och Tord Nihlén, librettist och regissör, är, kan man väl påstå, unikt produktiva i den nischen. I årets stycke, "Sol och skugga" tar de upp

Carl Nielsens levnadsöde - för Viggo Edéns del rör det sig om en gammal klockarkärlek, en gång i tiden gjorde han en komplett grammofoninspelning av Nielsens pianoverk. Fördelen med just Nielsen är att han efterlämnat ett mycket sympatiskt memoarverk som blivit en dansk klassiker, "Min fynske barndom". Ur den kan man vaska fram några dramatiska situationer.

Som vanligt fylls scenen i Kulturhuset Anders av en hord mycket unga och något äldre förmågor, varefter rollistan toppas med mognare typer och vissa professionella krafter.

Här har vi i titelrollen den mångsidige Matts Johansson i Carl Nielsens typiska snaggfrisyr, med sin behagligt välklingande och avspända stämma och plötsligt ett överraskande grepp om fiolen. Som gossen Carl visar Alexander Edén gott gry, och detsamma gäller den unge musikkorpralen Nielsen, Karl Jönsson. Mia Karlsson gör Carls allmogemor och Aija Cirulis hans konstnärshustru. Den professionella dramatiska stadgan tillförs av Erik Larsson i dubbelrollen som Den blinde spelmannen (känd från "Fynsk forår") och Korporal Mors (ur "Maskarade"). Till den mest talangfulle skådespelaren i den unga ensemblen kan vi utse Rasmus Bååth, som i marginalen ritar en karikatyrisk krumelur av Strindberg.

Carl Nielsens musik finns med som både sol och skugga i spelet. Glimtvis känner man igen ett kort citat eller en allusion, men hela tiden är hans ande närvarande, i själva musikanteriet, i den haltfulla enkelheten, i den folkliga förankringen. Viggo Edén känner sina styrkors kapacitet och skriver för dem. Men han begär också något mer än vad de klarar med lätthet, han drar sig inte för melodiska eller harmoniska förvecklingar, som kan bjuda motstånd och därför verka utvecklande. Förlyftningen ligger på lur men den entusiastiska ansatsen räddar allt.

Över "Sol och skugga" skiner konstens sol tryggt. Skuggorna kan vi glömma. Det har sagts förut och tål att upprepas: Höörs sommaropera är själv sin egen måttstock, den kan och skall inte jämföras med något annat. Detta idealistiska företag, med allt vad det rymmer av lek och allvar, ger ett föredöme genom att visa en väg vidare för ett levande musikliv i våra bygder.

Kanske kan operan också gå på export till Fyn?