Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Woody Allen utom tävlan på 60:e festivalen

Woody Allen hade länge satt i system att aldrig ackompanjera en ny film utomlands. Men på sistone har han vid två tillfällen frångått denna ingrodda vana - med "Hollywood ending" i fjor i Cannes och nu med "Anything else", som på onsdagen utanför tävlan invigde den 60:e Venedigfestivalen i närvaro av regissören och hans två skådespelare i huvudrollerna, Jason Biggs och Christina Ricci.

Bägge gångerna har Allen gett samma förklaring på den efterföljande presskonferensen. Under årens lopp har fransmännen och italienarna visat hans filmer ett så entusiastiskt stöd - i motsats till hemmakritiken och hemmapubliken i USA - att han känt sig manad att äntligen återgälda vänligheten genom att personligen infinna sig.

Mer än någon annan av hans filmer på många år för "Anything else" tanken till de minnesvärda romantiska komedier som han regisserade mellan 1977 och 1980: "Annie Hall", "Manhattan" och "Stardust memories". Till slut har han insett att han själv blivit för gammal för förste älskare-facket, varför han överlåtit den rollen till Biggs.

Denne är en projektion av en mycket yngre Woody Allen i rollen som Jerry Falk, en ung new-yorkjude med författardrömmar, en uppsättning fullfjädrade neuroser och en problemfylld relation med en frigjord, oberäknelig, känslomässigt omogen tjej vid namn Amanda (Ricci). I den trånga våning som paret delar flyttar också hennes alkoholiserade och grälsjuka mamma Paula (Stockard Channing) in släpande på ett piano, vid vilket hon terroriserar Jerry, som försöker skriva, med hopplösa illusioner om en karriär som nattklubbssångerska.


Själv spelar han mentor för sin unge dubbelgångare Jerry, en sextioårig judisk intellektuell, David Dobel, med en djuprotad och paranoid syn på världen och människorna. Medan dialogen i övrigt, fokuserad på teman om kärlek, sex, lojalitet, otrohet och svek, präglas av Allens typiska lätta touch, kvick och ironisk ("han har alltså så stora personliga problem att inte ens ett självmord kan lösa dem") ger Dobels repliker - ord som Auschwitz och Gestapo dyker upp i samtalen - tillsammans med hans mer och mer irrationella och aggressiva beteende intrycket att rollen är tänkt som ett slags metafor för dagens Israel.

Trots sin komediton är "Anything else" samtidigt en film som speglar rädslan och spänningarna i USA efter den 11 september, och den kastar blickar på samhället och världen utanför biografen som är ovanliga för Woody Allen.


Filmens förälskade skildring av New York är däremot karaktäristisk nog liksom den briljant inspirerade musik som åtföljer handlingen - en serie tidlösa jazzpärlor med Billie Holiday till Teddy Wilsons småband, Lester Young, Peggy Lee och Diana Krall. På presskonferensen konstaterade Allen mycket riktigt att den etapp som han trivs bäst med när en film blir till infaller då den är färdigklippt och han kan företa en djupdykning ner i sin stora skivsamling av outtömlig amerikansk populärmusik och välja ut passande låtar.
Gå till toppen