Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Venedig:
Utbuad film förolämpar militärdiktaturens offer

Om förstapriset Guldlejonet delades ut till den tävlingsfilm som blivit mest utbuad vid pressvisningen skulle Christopher Hamptons "Imagining Argentina" redan nu vara en given festivalvinnare.

Och en väldigt förtjänt sådan. Filmen handlar om de argentinska "desaparecidos", de tiotusentals offer för 1970-talets militärdiktatur som greps, plågades i dess tortyrkamrar och försvann, efterlämnande de omskrivna mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires.

Det är ett grannlaga ämne för en spelfilmsrekonstruktion. Liksom skildringar av Förintelsen på bioduken kräver det en regissör med någon medvetenhet om sanningen i den maxim som på sin tid myntades av Jean-Luc Godard och hans kritikerkolleger i tidskriften Cahiers du Cinéma: att en kameraåkning är en fråga om moral. Med andra ord finns det gränser för vad kameran kan föreställa sig och förmedla till åskådaren av ett ohyggligt autentiskt händelseförlopp som saknat ögonvittnen utan att den förfalskar verkligheten till förmån för oetiskt effektsökeri.


I Costa-Gavras´ film "Amen" blir en oppositionell tysk officer förevisad en gaskammare i Auschwitz just då en massavrättning pågår. Han kikar in genom en glugg. Men vi i publiken får inte se det fasansfulla som han ser. Det är ett etiskt bildspråk. Hos Hampton förhåller det sig tvärtom. Där får vi se allt, och mer ändå, eftersom Antonio Banderas teaterregissör Carlos till på köpet är synsk och för sin inre blick både kan se och förutse alla de hemskheter som hans bortförda hustru och dotter och deras medfångar utsätts för av militärregimens sadister och bödlar.

Emma Thompson spelar hustrun, en journalist som grips, misshandlas, torteras med elchocker och våldtas, gång på gång, illusoriskt sminkad och i stora åskådliga och påträngande bilder. Det är nu Carlos upptäcker sin övernaturliga förmåga och i synska utbrott som föregås av blixtar och liknar epileptiska anfall - filmens version av magisk realism - också kan iaktta hur dottern våldtas och torteras och hur hans bäste vän med skräckslaget ansikte i extrem närbild knuffas ut från en helikopter.


Ett politiskt och moraliskt ämne av starkare dramatisk karaktär och med större krav på omdömesgillt visuellt berättande är svårt att tänka sig. Men här behandlas det som en telepatisk skräckhistoria berättad av Disney-fabriken. "Imagining Argentina" är en corny och snuskig melodram, en enda förolämpning mot militärdiktaturens offer. Men på presskonferensen begrep den politiskt engagerade feministen Thompson, som mot slutet av filmen förvandlas till en kvinnlig Rambo, absolut ingenting av invändningarna.


Bildvalets moraliska problematik kan också exemplifieras med inledningsscenen i iraniern Babat Payamis tävlingsfilm "Tystnad mellan två tankar": en lång kamerainställning där en ung man i helskägg i en liten avlägsen by riktar sitt maskingevär mot mål utanför bild och skjuter två skott. Vi hör dunsen från lika många kroppar, men ser inte dessa. Nästa gång han siktar hejdas han av en röst som säger att den tredje kvinnan som dömts till döden för något brott inte får avrättas därför att hon är jungfru och enligt byledarens tolkning av islam är destinerad till paradiset. Den unge bödeln måste först gifta sig med henne - för att därefter kunna avrätta henne.

Liten inspelningsbudget, amatörer i alla roller utom kvinnans och en lika enkel som precist avvägd och uttrycksfull bildbehandling: Payamis smärtsamma skildring av religiöst och patriarkaliskt kvinnoförtryck hör till festivalens starkaste bidrag. I Iran har filmens negativ konfiskerats, med följd att festivalen tvangs visa uttagningskommitténs videokopia, och regissören riskerar fängelse när han återvänder hem.

Gå till toppen