Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Rysk seger i Venedigfestivalen

Det allmänt segertippade ryska tävlingsbidraget "Återkomsten", regissören Andrej Zvyagintsevs spelfilmsdebut, vann mycket riktigt förstapriset Guldlejonet då årets Venedigfestival avsutades på lördagskvällen.

Takeshi Kitanos blodiga men paradoxalt nog också ironiskt lekfulla och dansanta samurajdrama "Zatoichi" tog priset för bästa regi, medan skådespelapriserna gick till Katja Riemann i Margarethe von Trottas "Rosenstrasse" och Sean Penn i Alejandro Gonzalez Iñarritus "21 Grams".

Ett fjärde huvudpris, stora jurypriset, tilldelades den libanesiska filmen "Le Cerf-Volant", regisserad av Randa Chabal Sabbag.


I vinnarfilmen återvänder en far hem efter tolv års mystisk frånvaro, en överraskning som uppväcker stark fientlighet hos den yngste av hans bägge unga söner som bara kan ses honom som en svikare och inkräktare. Pappan tar med sig pojkarna på en utflykt till en ö där trions konfliktfyllda relationer tar en mörk vändning och samtidigt blir en utvecklingshistoria med existentiella och allegoriska dimensioner, vars resonanser förstärks av det poetiska fotots porträtt av ett landskap försänkt i tystnad och dimma. För ett förstlingsverk uppvisar "Återkomsten", som också vann debutfilmsklassen, en förvånansvärd visuell och estetisk mognad. Onekligen en lovande upptäckt från festivalens sida.


Personligen skulle jag hellre ha sett att Riemanns pris i stället getts till Naomi Watts i "21 Grams". Watts, upptäckt av David Lynch i hans "Mulholland Drive", spelar mot Penn och Benicio del Toro (Oscar för sin narkotikapolis i Steven Soderebergs "Traffic") i festivaltävlans sista film, Iñarrutis andra spelfilm efter den uppmärksammade debuten "Amores Perros". Penns dödssjuke universitetsprofessor väntar på ett hjärtbyte, en bilolycka berövar Watts hennes make och två döttrar, och del Toros bilförare och återfallsförbrytare som före tragedin sökt förlåtelse i religionen känner sig efteråt sviken av Jesus vid ratten och jagar nu desperat befrielse från sina skuldkänslor.


Allt som allt ett stoff där huvudpersonerna är svårt härjade av sjukdom, droger, syndafall, sorg och hämndbegär. Iñarritu presenterar det i en form som trotsar all kronologi till förmån för en starkt fragmenterad, mosaikliknande struktur, som aldrig lyckas dölja att det rör sig om en tvättäkta melodram.

Men skådespelarna gör vad de kan, de bildar en enormt begåvad ensemble.
Gå till toppen