Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sjal i skolan - en svår balansgång

När Saba Hamid var på väg till sin första praktikplats på omvårdnadsprogrammet i Malmö kom det fram en man och spottade på henne. Det var i höjd med Gustav Adolfs torg och han sa till henne att hon skulle ta av sig sjalen - han kunde inte andas när han såg henne.

MALMÖ.- Jag bara gick fram till honom och frågade: Är det du eller jag som har sjalen? Vems är problemet?

På Burgårdens gymnasium i Göteborg ställdes frågan om religiösa symboler på sin spets. Två tjejer kom till skolan i heltäckande niqab (se länkad artikel). När får en rektor säga stopp? Vad måste få vara okej i religionsfrihetens namn?

Det är inte helt enkelt att svara på, tycker Saba Hamid, Rassel Nawras, Fadile Hawilo och Safia Salah som går omvårdnadsprogrammet på Malmö vård- och hälsogymnasium.

- Jag tycker att om man har gömt ansiktet då blir det ju svårt att skilja dem åt till exempel på prov, säger Safia Salah.

- Jag blev chockad när jag hörde att de plötsligt kom i burqa, säger Rassel Nawras.


Safia Sala, Rassel Nawras, Saba Hamid samt Fadile Hawilo i bakgrunden diskuterar slöjan och andra religiösa attribut. Foto: Emma Larsson
Saba Hamid har sjal för att hon är troende. Det kändes rätt, och nu har hon inspirerat sin kompis Fadile Hawilo. Saba Hamid väljer inga tajta kläder.

- Jag har hittat min stil: kavajer och skjorta passar mig.

Det handlar om vana, tycker hon. Första gången hon var ute på praktik stirrade alla de äldre på henne. Snart kallade de henne "lilla gumman" och tyckte det var kul att diskutera religion vid fikabordet.

- Jag tänker att tjejerna i Göteborg ändå är starka. De vill leva som muslimer här i Sverige. Samtidigt förstår jag att det kan vara svårt för folk att hänga med i andras religioner. Så jag tycker nog att de ska visa ansiktet, säger Saba Hamid.


Det viktigaste, tycker Safia Salah, är att ingen blir tvingad att bära sjal eller niqab. Och att man har tänkt igenom sitt beslut.

- Om jag går i ett svenskt område med sjal, då måste jag ha starkt självförtroende, säger Saba Hamid.

Safia Salah håller med: - Ja! Jag har fått frågan många gånger. En gång kom en man fram till mig i Pildammsparken och sa: varför har ni slöja? Ni som är så vackra. Då kunde jag svara och förklara varför.

Det finns andra symboler i skolan som vållar diskussion. Som kepsar. Varje lektion ber läraren killarna ta av dem.

Urringat och korta kjolar är ett annat sätt att uttrycka sig på.

- Det accepterar vi såklart också, säger Saba Hamid.

"Jag vill inte att någon ska titta på mig och tänka vilken fin kropp eller vilken ful kropp", sade en av Göteborgstjejerna.


Men balansgången är svår, tycker Rassel Nawras.

- Om jag kommer i slöja, då snackar de om det. Om jag visar magen - då snackar de om det också. Jag vet inte alltid vilken väg jag ska ta, säger hon.

Saba Hamid berättar om några svenska tjejkompisarna hon mötte på praktiken. Det var en varm sommardag och kompisarna hade linne och korta shorts. Själv hade hon lång kjol och sjal. Hon bjöd hem dem på middag med familjen. Pappan välkomnade dem, mamman bjöd på mat. Där satt de, på en balkong i Rosengård.

- Grannarna tänkte säkert: där sitter hon med två svenskar!

Hon skrattar. Och blir allvarlig.

- Jag tänker såhär: om vi rättar oss efter dem som pratar om oss, då kommer vi ingenstans.
Gå till toppen