Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Helén Jahren fick Sydsvenskans kulturpris

Motiveringen: För mästerligt oboespel och inspirerande insats inom kammarmusiken.
Carlhåkan Larsén tecknar ett porträtt av pristagaren.

Alla Sydsvenska Dagbladets kulturpristagare har sin speciella profil, det är en truism. Men Helén Jahrens framtoning är direkt unik: hon är oboist, den första som tilldelas kulturpriset.


Oboister är sällsynta, fast instrumentet sedan barockepoken ingår som fast beståndsdel i orkestersammanhang. Tongivande dessutom: det är ju den genomträngande oboetonen som ger det a musikerna rättar sig efter, då de skall stämma sina instrument före ett framträdande. Helén Jahren förfogar (även i metaforisk bemärkelse) över en sådan ton: hon hörs, man lystrar.


Få blåsare uppnår en färdighet som räcker för solokarriär. Trumpetaren Håkan Hardenberger är ett välkänt exempel, och Helén Jahren har en liknande status på träblåsarområdet.


Den som tar del av hennes curriculum vitae får svart på vitt: ställningen som internationell oboist är väl etablerad. Hon har framträtt i åtskilliga länder och i de mest respektabla sammanhang, ensam eller tillsammans med renommerade medmusiker och dirigenter. Tretton cd-skivor, hittills, dokumenterar hennes vida repertoar. En mycket sliten klyscha kan dammas av och appliceras på Helén Jahren: hela världen som arbetsfält.


Nyckelorden är kräsenhet och noggrannhet.


Det kan låta petigt. Men den kräsna noggrannheten gäller de egna prestationerna likaväl som andras. Självkritik, höga krav på repertoar och spelkvalitet. Förmåga att tränga vidare och djupare. Ställa sig själv inför fordrande konstnärliga utmaningar. Bara nöja sig med det bästa. Söka en ständigt undflyende fulländning.


Helén Jahrens uppväxt är förknippad med Malmö. Somrarna tillbringade familjen i Båstad. Men 1987 flyttade hon från Malmö till Stockholm. Under några år på 1990-talet hade hon dock Båstad som hemvist.


Musik och oboespel var från början inte ett självklart val. Först lockade balett, sedan nosade hon på fiol och piano. Men oboen fångade femtonåringens hjärta, snart sagt vid första andetaget. Viktiga studieår tillbringade hon senare i hägnet av världens mest berömde oboist, Heinz Holliger. Hans nyskapande konstskicklighet och hans insats för en utökad repertoar har varit ledstjärnor.


Musik är och förblir fotfästet i hennes tillvaro. Nu har Helén Jahren själv hunnit avancera under ett par decennier. I början som talang, man vinner i lyckliga fall priser och får stipendier. För Jahrens del inträffade denna etableringsperiod på 1980-talet. Då fick hon organisationen Jeunesses musicales förstapris vid en tävling i Belgrad. I nordiskt sammanhang utmärktes hon vid solistbiennalen 1984, i Sverige tilldelades hon Föreningen Svenska Tonsättares exekutörspris 1986. Sedan stundade skördetid. År 1998 invaldes hon som medlem av Kungliga Musikaliska Akademien; nu tillhör hon dess styrelse. Statens konstnärsnämnds tioåriga arbetsstipendium ger grundtrygghet. Som internationellt verksam pedagog för hon sin kunskap vidare.


Om man följer henne i skivspåren förstår man hur bred och mångförgrenad grammofonkarriären är. Här dokumenteras beredvilligheten att spela nutida musik och rentav verka som mecenat - hon kan tänka sig att själv beställa och betala tonsättare för att skriva nya verk. Förstulet meddelar hon att hon som "day trader" gör snabba aktieaffärer. Om det blir några tusenlappars vinst, då kontaktar hon någon spännande kompositör och gör av med pengarna.


Förteckningen på verk, dedicerade till denna mästaroboist omfattar 42 nummer. Ett tiotal nya är på ingång. Bland bidragsgivarna märks skånska kolleger som Johannes Johansson, Rolf Martinsson och Kent Olofsson. Jahren har i övrigt spelat det mesta av den tillgängliga repertoaren, från Albinoni, Börtz och Cimarosa till Vivaldi, Weber och Zimmermann.


I botten på det kompromisslösa engagemanget ligger naturligtvis drivkrafter, som kan vara svåra att klä i ord: " 'Livet måste ha en mening', det var en boktitel jag såg i en bokhandel. Musik, konst, litteratur hör dit, som motvikter mot allt hemskt vi har omkring oss - våld, miljöförstöring - det gör att man orkar vakna på morgonen. Man säger att folk går i väggen - en del av förklaringen måste vara att de saknar något."


"Stunderna på scenen uppväger den ensamhet och saknad man kan känna när man är nere, i det verkliga livet. Jag kan skydda mig från förstening, även om man som konstnär är sårbar, mottaglig för smärta. Jag pendlar mellan det högsta och det lägsta. Vill inte leva utan de olika dimensionerna." Sådana ord tycks fånga livsinriktningen, som ett credo.


Inte bara solisten bör uppmärksammas. Helén Jahrens musicerande har ingått i symbios med kammarmusiken. Kronan på Helén Jahrens arbete på det fältet är skapandet och vidmakthållandet av Båstad kammarmusikfestival. Första årgången var 1993. Festivalen har alltså passerat sitt tioårsjubileum. Många anser Båstadsveckan vara sommarens höjdpunkt i skånskt musikliv.


I en Stockholmstidning klagades på att festivalen var sig lik. Dumt prat. Båstad kammarmusikfestival har behållit sin identitet, men den är inte sig lik. Program och idéer skiftar lika starkt som det garde av högklassiga professionella musiker som låter höra sig i Apelryd, Torekov, Västra Karup och annorstädes i Bjärebygden. Den ändamålsenliga konsertladan i Apelryd är ett effektivt centrum för evenemangen, som tilldrar sig en kräsen publiks ihärdiga intresse.


En grundidé är att välja repertoar bortom allfarvägarna. Helén Jahren utgör själv ett föredöme med sin blåsarkonst, där ny musik är en självklarhet. Att årligen anlita en gästtonsättare är ett grepp som visat sig kunna stimulera även en mera konventionellt inställd åhörarskara.


Båstad kammarmusikfestival krävde mycket närvaro i uppbyggnadsskedet. Men att fullgöra dessa administrativa insatser jämsides med den konstnärliga karriären kändes betungande. Nu nöjer hon sig med konstnärlig planläggning, artistkontakter och egen medverkan.


Förankringen i Båstad är oumbärlig för det organisatoriska och tekniska genomförandet, och hon har haft lyckan att få hängivna lokala medarbetare. Publiken har nått fullmogen ålder - men det kommer, menar Helén Jahren, alltid att finnas nya intressenter på en sådan plats som Båstad, där man tar vara på tillfället, när något händer.


Konsertladan i Apelryd lever sitt sjudande liv om sommaren men den är inte vinterbonad. Så här års kan musikälskarna bara se fram emot varmare tider, medan Helén Jahren och hennes medhjälpare smider planer och letar pengar.


I det Skånerotade kulturlivet är hon ett föredöme, både med sitt eget konstnärliga allvar, sin kreativitet och sin förmåga att skapa entusiasm för en exklusiv festivalidé. "Musik är det finaste i världen, och jag vill dela med mig."
Gå till toppen