Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Jan Gradvall minns planksteken

Plankstek.
Den amerikanska författaren Joan Didion har skrivit att man aldrig kan vända sig själv ryggen. Om man skäms för hur töntig man var under en tidigare period av sitt liv står den personen plötsligt en natt vid sängkanten, knackar på axeln och säger: "Här är jag."

På senare år har det svenska köket förvandlats från kusinen från landet till den elegante kosmopoliten. Utbudet på svenska restauranger har gått från nyanser av brunt till eleganta minimalistiska kreationer av internationellt snitt.


Som R.W. Apple Jr på New York Times skrev i en lyrisk krönika om svensk mat: "Suddenly, Bergmanesque gloom is out; world-class food is in."

Ingen ung svensk kock i dag vill kännas vid det förflutna. Alla är fullt upptagna med att göra reduktioner på lingon, duka snyggt och boka inspirationsresor till Barcelona.

Det är därför alla matkonnässörer får något osäkert i blicken om man frågar efter den i dag mest bortglömda och osofistikerade av alla maträtter. "Har ni plankstek?"

Plötsligt står han där och knackar en på axeln. Tönten från landet - det gamla landet.


Det är som i Killinggängets långfilm "Fyra nyanser av brunt". Henrik Schyffert spelar en modern svensk man som driver ett smakfullt designerhotell. Hela hans nya liv raseras när hans föräldrar kommer på besök och förstör den perfekta ytan genom att ställa dit det mest osofistikerade man kan tänka sig. En träsnidad gubbe föreställande Hadar Cars, den gamle folkpartistiske ministern.

Fredrik Virtanen på Aftonbladet har skrivit en krönika om vad han kallade planksteksmänniskor. "De som gillar AC/DC och tittar på sport." De osofistikerade som inte gått över till ruccola och balsamvinäger.

Varför har samtidens sorteringssystem drabbat just planksteken?

Tidningen Gourmet gjorde 1998 ett försök av att puffa för maträtten som "sakta men säkert tigs ihjäl i det mondäna Mat-Sverige". Det misslyckades kapitalt. Gourmet hade hoppats på att planksteken var så ute att den borde bli inne igen. Det var den inte. Den var så ute att den var ute för gott.


Till skillnad från många andra rätter har plankstek ändå en bakgrund som är matpolitiskt korrekt. Den som införde plankstek i Sverige var ingen mindre än Tore Wretman.

Wretman hade mött fenomenet under en resa på Amerikas västkust och kom hem till Stallmästaregården med 6-7 centimeter tjocka hickoryplankor. Vad som tillkom när rätten spred sig över Sverige var det spritsade moset som ramar in köttet på plankan. Moset fångar även upp köttsaften.

I en intervju i Gourmet säger Tore Wretman: "Många började planka plankan utan att ha en aning om att deras tunna brädlappar i felaktiga träslag var ett hån mot grunderna och mekanismerna i sann plankstekning. /?/ Då blev det omöjligt att fortsätta."


Men även om Tore Wretman tidigt hoppade av plankan är det många andra som stått kvar. Restaurang Godthem på Kungliga Djurgården i Stockholm har serverat plankstek i snart trettio år.

Godthem har också numrerat alla plankstekar de serverat. När detta skrivs är restaurangen uppe i 1 518 769 plankstekar.

Mando i Malmö är ett annat klassiskt ställe för plankstek. När Tom Jones var i stan för att spela in en låt med The Cardigans gick han på Mando och åt plankstek.

Det finns flera paralleller mellan Tom Jones och plankstek. Båda för tankarna till gillestugor och mysbelysning. Båda är lite klumpiga och skäms inte för att de svettas, något som aldrig leder till stilpoäng. Båda är arbetarklass som klär upp sig till fest.


Förmodligen är just Tom Jones-aspekten en förklaring till varför plankstek blivit så ute. I en tid när minimalism, återhållsamhet och smakfullhet blivit ledord inom alla områden, från arkitektur och design och till prosa och litteraturkritik, handlar plankstek i stället om vulgär maximalism.

Plankstek är inte less is more, utan more is more.

Själva namnet plankstek är också ett hån mot all form av språklig dekoration. Plankstek är inte, som det skulle heta på modern menysvenska, trägrillad biff med hickorytouch serverad med handplockad och pressad rotfrukt från trakten. Plankstek är - en planka och en stek.

Men det är också detta som är charmen. Det uppriktiga och det oförställda.


Man bör också vara försiktig med ordet bortglömd. När någon säger att något är bortglömt finns det nästan alltid en underliggande ton av subjektivitet dold i meningen. "Är inte Billy Joel bortglömd?" Jo, samtidens sorteringssystem har definitivt sett till att han betraktas som bortglömd. Men Billy Joel har aldrig varit bortglömd av de miljoner människor som fortfarande spelar hans skivor.

För den som beställer plankstek nr 1 518 770 på restaurang Godthem är inte heller planksteken bortglömd.

JAN GRADVALL
journalist
Gå till toppen