Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Henrik Karlsson om ljudets landskap

Forskarna har på allvar börjat undersöka ljudmiljön vi lever i. För framtidens arktiekter och stadsplanerare kommer det att vara lika viktigt att utforma det "akustiska rummet" som det visuella.

Kråkmors kraxande upplevs som den ljuvaste musik av hennes ungar, säger man.

Hittills har vi bara haft decibelskalan (dB) som redskap för att mäta och beskriva ljud och buller. Den säger bara något om ljudtrycket, alltså styrkan, men ingenting om ljudens kvalitéer, nyanser eller betydelser.

Bruset från en motorväg upplevs annorlunda än bruset från rinnande vatten.


Småbarnsföräldrar kan sova när brandkåren tutar förbi med kanske 60 dB men vaknar om bebisen knystar i sömnen med högst 20 dB, som en viskning ungefär. Ställ mikrofonen vid en motorväg i rusningstrafik och banda trafikbruset, gör sedan samma sak vid ett vattenfall och jämför. Brusen har båda en ljudstyrka på ca 70 dB om man står nära. Men de låter väldigt olika på bandet. Inför det ena kan man falla i meditation. Det andra gör en sömnlös, höjer adrenalinnivån, kan orsaka hjärt- kärlsjukdomar och förkorta livet. Är det någon akustisk eller kvalitativ skillnad här, utom att vi vet var ljuden kommer ifrån och vad de står för - alltså en fråga om mental beredskap?


Att bedöma ljudkvalitéer handlar nu inte bara om att "smaka av" de ljud man hör och ordna dem i olika skalor som vackert-fult, uttrycksfullt-meningslöst, elektroniskt-akustiskt, klangrikt-klangfattigt och så vidare. Det är betydligt mer mångdimensionellt och komplicerat än så, särskilt när det gäller ljud utomhus. Förgrunds- och bakgrundsljud tolereras olika, är ljuden tillfälliga eller konstanta? Är de främmande eller "naturliga"? Lägger vi ens märke till dem, och varför tolererar vi skogens sus men inte fläktens brus - på samma decibelnivå?


De här funderingarna kring ljudlandskapet är föranledda av två nya doktorsavhandlingar om ljuden i staden och dess grönområden. Alla som arbetar med ljud har försökt hitta alternativa verktyg och en terminologi som gör det möjligt att mäta eller åtminstone diskutera ljudkvalitéer på ett vederhäftigt sätt. Inte oväntat kommer de första intressanta bidragen från ljudintresserade arkitekter som upptäckt att den miljö som de designar för boende och rekreation ingår i ett mycket större "ljudrum" som man hittills inte brytt sig nämnvärt om. Länge var den urbana ljudmiljön något som "bara blev" när hus, parker och torg byggts färdigt. Bullrade det för mycket fick man sätta upp isolerande plank och extra fönsterrutor. Eller flytta på folk.


Arkitekten Björn Hellström har avsiktligt valt titeln "Noise Design" för att markera att han inte ställer upp på definitionen av buller som "oönskat ljud" eftersom den innebär att man helt enkelt förnekar att också buller har kvalitativa egenskaper och kan brukas på olika sätt. Utgångspunkten för hans mycket fyndiga och i bästa mening tvärvetenskapliga grepp på formandet av bullret är dels hans bakgrund som musiker, dels studierna vid institutet Cresson inom arkitekthögskolan i Grenoble. Där har man sedan drygt ett decennium på franskt manér systematiskt undersökt ljudens kvalitéer och dess effekter (effets sonores) och beskrivit dem från akustisk, arkitektonisk, sociologisk, psykologisk, kulturell, filosofisk och musikalisk ståndpunkt. Det kan låta knappologiskt, men ett enskilt ljud kan inte bedömas och hanteras utifrån en enda infallsvinkel - exemplet med kråksången må räcka ?


Hellström förklarar alla begreppen i ett appendix och ger i en bifogad cd-romskiva konkreta exempel. Stora delar av avhandlingen utgår dessutom från nio inspelade ljudmiljöer i Stockholms innerstad och fältstudier i Klarakvarteren i Stockholm och kompositioner som blandar miljöljud och musik.


För Per Hedfors avhandling var utgångspunkten att landskapsarkitekterna saknade både begrepp och redskap för att kunna diskutera ljudmiljöerna i parker och grönområden, än mindre veta hur man skulle forma dem på bästa sätt. Med två utvalda platser ("Site Soundscapes") som referenser - ett grönområde utanför Uppsala och Linnéträdgården i stadens centrum - har han utvecklat en exempelsamling på cd som kan fungera som "ljudredskap" eller lyssnarvägledning både för studerande och för besökare.

För båda arkitekterna handlar det om att undersöka och benämna de "akustiska rummen" som bara delvis är desamma som de visuella rummen. Först då kan vi börja forma ljudrummen både estetiskt och praktiskt, det vill säga så att insatserna ger de önskade effekterna.


Avhandlingarna är lite yviga och gör trevande utvikningar åt många olika håll. Men ha tålamod läsare, det är fråga om pionjärarbeten som bör uppmärksammas internationellt, och ämnet är ännu inte etablerat ordentligt. Här finns en ny inriktning av ljud- och bullerproblematiken som inte bara arkitekter har glädje av. Också miljöarbetare, musiker, stadsplanerare, IT-folk, psykologer och många andra ljudvänner (och ljudpoliser) kan hämta insikter här.


Arkitekternas slutsatser kommer att bekräftas och styrkas av ett stort upplagt forskningsprojekt med namnet "Ljudmiljö för bättre hälsa". Det finansieras av bland andra forskningsstiftelsen Mistra med sammanlagt 48 miljoner kr och har hunnit halvvägs.

Kostsamt, kan tyckas, men nu är det så inom ljud- och bullervärlden att politiker och lagstiftare inte köper argument förrän det finns siffror, mätningar, data. Projektet är inne på samma spår och vill visa att det är bättre att bedöma och klassificera ljudlandskap utifrån upplevelser än decibeltal - det som alla ljudvänner redan vet men inte kan bevisa. Här arbetar man med en avancerad psykoakustisk neuronmodell med syftet att mer exakt kunna "grönmärka" upplevda ljudlandskap i bostadsområden. Tanken är att modellen så småningom ska bli mjukvara, ett slags "ljudmiljökartbok" som kan användas av stadsplanerare, arkitekter, fastighetsmäklare och producenter av byggmaterial.

Projektet är tvärvetenskapligt och leds av landets främsta expertis inom akustik, psykologi och socialmedicin. Resultaten blir av stort värde för stadsplanerare när trafikleder ska anläggas och tomma ytor inne i städernas centrum ska bebyggas med bostäder - som trenden nu är i stället för att sprida ut bebyggelsen över stora landytor i ytterområdena.


Ett konkret mål är att få till stånd bostäder med en "tyst sida" mot innergårdar och grönområden medan "trafiksidan" ljuddämpas med fasadisolering eller bullerskärmar. Också det här projektet är ett pionjärarbete med internationell räckvidd.

När vi sitter på balkongen i en ljudmässigt bättre framtid borde vi kunna höra inte bara kråksången utan också betydligt subtilare fågelsång och lövens prassel. Och trafikbullret som förr kunde störa sömnen så att man fick psykosomatiska besvär är reducerat till ett lagom svagt brus - så pass mycket att man vet att staden finns och lever.

HENRIK KARLSSON

docent i musikvetenskap
Björn Hellström: "Noise Design. Architectural Modelling and the Aesthetics of Urban Acoustic Space", Bo Ejeby förlag.

Per Hedfors: "Site Soundscapes. Landscape architecture in the light of sound", Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala.

Forskningsprogrammet Ljudlandskap för bättre hälsa finns på hemsidan www.soundscape.nu.
Gå till toppen