Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Otar och Georgien hyllas i film

"Breven från Otar" är fransyskan Julie Bertucellis långfilmsdebut som regissör, en originell, tragikomisk berättelse som börjar i Georgiens huvudstad Tbilisi och slutar i Paris.

Dit beger sig hans gamla mamma Eka för att hälsa på svartjobbande sonen Otar, ovetande om att de bägge övriga i filmens kvinnotrio, dottern Marina och dotterdottern Ada, under en tid förfalskat breven från Frankrike för att dölja en mörk verklighet.

- De gör det av rädsla för att hon ska dö av chocken om hon får veta det rätta förhållandet. Jag vill inte döma dem. Men jag tror att Eka anar vad som hänt och att hon vill komma till Paris bara för att få bekräftat vad hon undermedvetet redan känner till. Då sanningen står klar för henne tar hon emot den med fattning. Jag ville till varje pris undvika en melodramatisk scen, kommenterar Bertucelli när Sydsvenskan träffar henne i januari.


Namnet i filmens titel, säger hon och skrattar, är både ett privat skämt och en hyllning till en av hennes stora favoriter bland filmskapare, georgiern Otar Iosseliani, som gjort en rad högt värderade, melankoliska komedier i Frankrike sedan han flyttade till Paris i början av 1980-talet. Två andra som hon nämner med stark uppskattning är iraniern Abbas Kiarostami och britten Ken Loach.

- Iosseliani fick mig att upptäcka Georgien när jag var hans regiassistent på filmen "Brigands" för åtta år sen. Jag var där i sju månader medan inspelningen pågick och blev väldigt förälskad i landet och det georgiska folket. Det var en svår period, just efter inbördeskriget, och människorna hade en tung vardag - ingen elektrisk ström, inga jobb, ingen framtid. Ändå verkade de fulla av hopp och glädje, de sjöng och sjöng, i hemmen och på sina älskade kaféer, trots en desperat situation.


- På samma gång slogs jag av deras vördnad för kultur och bildning och av hur utbredd konstnärlig begåvning tycktes vara. Jag fick intrycket att varenda familj hade en poet, en målare, en dansör eller dansös, en sångare, en skådespelare. Typiskt nog talar både Eka och Ada i min film franska, och den gamla damen läser Marcel Proust på originalspråket. Det var detta ständiga umgänge med kultur som höll georgierna uppe under inbördeskriget, hjälpte dem att uthärda. Allt detta fyllde mig med en djup beundran, som jag hoppas att "Breven från Otar" speglar.


Har Iosseliani sett filmen?

- Jag har faktiskt oroat mig för att han inte skulle gilla den! Det första jag gjorde var att låta honom läsa en synopsis. Sen var han i Georgien under en del av inspelningen, men jag ville inte be honom om några råd eller någon hjälp.

- När klipparbetet nästan var klart visade jag honom resultatet. Han verkade mycket nöjd. Det var viktigt för mig att få den reaktionen av honom.

Nino Khomassouridze, som spelar Marina, är ett stort teaternamn i Georgien. Efter intensivt sökande till rollen som Ada hämtades Dinara Droukarova från Ryssland.


Helfransk är däremot Esther Gorintin - lysande som Eka - som saknade all skådespelarerfarenhet då hon filmdebuterade vid 85 års ålder. Nu är hon 91 och alltjämt i farten, med åtta filmer bakom sig.

- Upprinnelsen till "Breven från Otar" är en autentisk historia som jag hörde från en god vän, säger Julie Bertucelli. En man omkom i jobbet, men av hänsyn till hans familj ljög en kollega ihop brev som upprätthöll illusionen om att den döde mådde bra! Fast verklighetens miljö var inte Paris, och den förolyckades mormor uppdagade aldrig sanningen.

- Filmens bedrägeritema hoppas jag också kan uppfattas som en bild på privatlivets mikronivå för den ingrodda anpassningen till kommunistepokens statliga lögner och för alla oinfriade kollektiva drömmar som övergången till kapitalism fört med sig i Georgien.


- I själva stoffet såg jag dessutom två andra motiv som engagerar mig mycket - en ung kvinnas frigörelse och exilens ofta tragiska konsekvenser.
Gå till toppen